Hur långt har ni kommit i er släktforskning?

Diskussioner kring släktforskning.
Skriv svar
GL
Medlem
Inlägg: 241
Blev medlem: 22 mars 2004, 19:13
Ort: Toronto, ON

Inlägg av GL » 8 februari 2007, 16:01

Orm skrev:<klipp>Sethi (far till faraon Ramses II) (det finns källor som antyder släktskap, om än det är långt ifrån vetenskapligt belagt)<klipp>
Lust att utveckla denna punkt något?

Användarvisningsbild
Djinghis Khan
Medlem
Inlägg: 2688
Blev medlem: 26 april 2003, 21:11
Ort: Karlstad

Inlägg av Djinghis Khan » 8 februari 2007, 16:52

Tycker det är trist och tjatigt med alla dessa falska antavlor som många svänger sig med. Känns det bättre på något vis att hävda släktskap med Gustav Vasa, Sethi, gubben Noak eller ngn annan historisk eller kanske t.o.m. mytologisk "kändis" trots att man innerst inne vet att påståendet saknar belägg? Visst, jag skulle kunna piffa upp min antavla med en massa halvt mytologiska kungar som omnämns i Ynglingatal, men jag tycker det är betydligt mer intressant och tillfredställande att genom seriöst släktforskararbete kartlägga sin verkliga förfäder, även om man "bara" kommer ner till 1600-talet.

Jag har ännu inte sett en enda antavla där man med säkerhet kunnat redogöra för släktskap med antika eller ens tidigmedeltida anor. Undantag finns för kungahus och en del gamla adliga ätter som i vissa led kan komma ner till tidigmedeltid, men jag har ännnu inte sett en sådan antavla dokumenterad av "vanliga" släktforskare

Stefan Lundgren
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 11860
Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
Ort: Uppland
Kontakt:

Inlägg av Stefan Lundgren » 8 februari 2007, 17:07

Djinghis Khan skrev:Tycker det är trist och tjatigt med alla dessa falska antavlor som många svänger sig med. Känns det bättre på något vis att hävda släktskap med Gustav Vasa, Sethi, gubben Noak eller ngn annan historisk eller kanske t.o.m. mytologisk "kändis" trots att man innerst inne vet att påståendet saknar belägg? Visst, jag skulle kunna piffa upp min antavla med en massa halvt mytologiska kungar som omnämns i Ynglingatal, men jag tycker det är betydligt mer intressant och tillfredställande att genom seriöst släktforskararbete kartlägga sin verkliga förfäder, även om man "bara" kommer ner till 1600-talet.

Jag har ännu inte sett en enda antavla där man med säkerhet kunnat redogöra för släktskap med antika eller ens tidigmedeltida anor. Undantag finns för kungahus och en del gamla adliga ätter som i vissa led kan komma ner till tidigmedeltid, men jag har ännnu inte sett en sådan antavla dokumenterad av "vanliga" släktforskare
Det är precis det som jag misstänker också, men jag tvivlar inte på andra antavlor.....Jag undrar förstås vilka källor det finns eftersom en del har rötter ända ner till 500-talet och släkt med historiska personer. Men jag förmodar att man kan söka anfädrar via DNA har nu, men det är aldrig något som jag har tänkt på hittills. Jag har liksom den föregående skribenten inte sett antavlor som sträcker sig längre än till 1400-talet, såg en antavla kring Karl Knutsson Bonde som sträckte sig ner till 800-talet en gång på internet, men den är antagligen borttaget nu. :) :D

Stefan

GL
Medlem
Inlägg: 241
Blev medlem: 22 mars 2004, 19:13
Ort: Toronto, ON

Inlägg av GL » 8 februari 2007, 17:52

Djinghis Khan skrev:Tycker det är trist och tjatigt med alla dessa falska antavlor som många svänger sig med. Känns det bättre på något vis att hävda släktskap med Gustav Vasa, Sethi, gubben Noak eller ngn annan historisk eller kanske t.o.m. mytologisk "kändis" trots att man innerst inne vet att påståendet saknar belägg? Visst, jag skulle kunna piffa upp min antavla med en massa halvt mytologiska kungar som omnämns i Ynglingatal, men jag tycker det är betydligt mer intressant och tillfredställande att genom seriöst släktforskararbete kartlägga sin verkliga förfäder, även om man "bara" kommer ner till 1600-talet.

Jag har ännu inte sett en enda antavla där man med säkerhet kunnat redogöra för släktskap med antika eller ens tidigmedeltida anor. Undantag finns för kungahus och en del gamla adliga ätter som i vissa led kan komma ner till tidigmedeltid, men jag har ännnu inte sett en sådan antavla dokumenterad av "vanliga" släktforskare
Källor är självfallet väldigt viktigt, och om man inte har enorm tur med att vara släkt med "rätt" folk så får det väl anses vara i princip omöjligt att följa sin historia bortom 1600-talet. En del är ju som sagt alldeles sanslöst okritiska till vilka de är släkt med, hörde om folk som under "Arn"-vandringar i Västergötland med största allvar påstod att de var släkt med densamme... :roll:
Vad är det för konstigt med Gustav Vasa, förresten? Karln hade nio vuxna barn inom äktenskapet och Gud vet hur många utom. Dessa barn hade (enligt sv.wikipedia.org) 27 överlevande avkomlingar...kända sådana... Att då någon kan spåra sin släkt via någon av dem är väl kanske inte så konstigt, eller?

Användarvisningsbild
Djinghis Khan
Medlem
Inlägg: 2688
Blev medlem: 26 april 2003, 21:11
Ort: Karlstad

Inlägg av Djinghis Khan » 8 februari 2007, 20:50

GL skrev:
Vad är det för konstigt med Gustav Vasa, förresten? Karln hade nio vuxna barn inom äktenskapet och Gud vet hur många utom. Dessa barn hade (enligt sv.wikipedia.org) 27 överlevande avkomlingar...kända sådana... Att då någon kan spåra sin släkt via någon av dem är väl kanske inte så konstigt, eller?
Att Gustav Vasa har en massa ättlingar idag är helt klart troligt. Dock blir det desto knepigare att bevisa det, eftersom det i sådana fall måste röra sig om illegetima barn...

Alla de antavlor innehållande Gustav Vasa som ana vilka upprättats av släktforskare har alltid en eller flera suspekta led, där den "felande länken" alltid består av ngt illegitimt barn som i själva verket inte på något vis kan knytas till kungen, eller så rör det sig ibland t.o.m. om rena påhitt. Ofta är det inte släktforskaren som förfalskar sin antavla, utan i de flesta fall handlar de nog i god tro och låter sig luras av s.k. "experter". Det är därför som källkritik är extra viktigt inom släktforskningen.

Min farmors far (f. 1881) var oäkta, och fadern är än så länge okänd. Även min mormors föräldrar (födda 1886 resp. 1893) var oäkta. Jag kan ju pynta till min antavla genom att hävda att fäderna var Oscar II, prins Eugen eller någon annan kunglighet - jag menar, det är ju inte omöjligt. Men vad vinner jag på det?

Användarvisningsbild
Ralf Palmgren
Medlem
Inlägg: 2287
Blev medlem: 17 juli 2004, 16:03
Ort: Helsingfors

Inlägg av Ralf Palmgren » 9 februari 2007, 00:09

Då jag har både svensk högadel (Banér, Bielke, Bonde, Gyllenstierna, Leijonhufvud, Natt och Dag, Oxenstierna, Sparre, Thott, Trolle...) och europeiska aristokratiska hus och kungligheter med i min släktforskning. Således är det ingenting underligt att ha personer som levde under medeltiden med som förfäder. Enligt min åsikt är det därför inget underligt att härstamma från Empereur Charlemagne (800-814) vars direkta svärdssida kan med historiska källor beläggas med säkerhet till den i medeltidshistoria välkände Sankt Arnulf. Han var Biskop av Metz (Évêque de Metz) i början av 600-talet eller rättare sagt mellan åren 612 och 627. Han föddes i början av 580-talet. Hans svärdotter Sankta Begga (Sainte Begga) var dotter av Pépin I de Landen som var Maire du palais. Även han var född i början av 580-talet. Detta släktskap är välkänt bland medeltidshistoriker. Den även populärvetenskapligt välkände svenske professorn i historia Dick Harrison skriver exempelvis så här i sin bok Krigarnas och helgonens tid (1999) på sid 72:
Redan under 600-talets första decennier träder nämligen den familj in på scenen, som till slut skulle störta merovingerna och överta deras position som Västeuropas ledande dynasti. Denna ätt uppstod till följd av en allians mellan två av Austrasiens mäktigaste män, biskop Arnulf av Metz och Pippin av Landen (båda avlidna omkring 640). Pippin innehade i egenskap av maior domus ("rikshovmästare"; kungens närmaste man och i praktiken riksföreståndare) en nyckelposition i östfrankisk politik. Alliansen med biskop Arnulf lär ha cementerats av ett äktenskap mellan Pippins dotter Begga (d. ca 693; sedermera abbedissa av Andenne) och Arnulfs son Ansegisel (d. ca 685). Deras son Pippin (kallad Pippin av Herstal, levde ca 635-714) blev anfader för den dynasti som vi vanligen kallar den karolingiska (efter Pippins son Karl Martell). Före mitten av 700-talet brukar historiker referera till släktens medlemmar med termerna "arnulfinger" och "pippinider".
Senast redigerad av 1 Ralf Palmgren, redigerad totalt 9 gånger.

Användarvisningsbild
Djinghis Khan
Medlem
Inlägg: 2688
Blev medlem: 26 april 2003, 21:11
Ort: Karlstad

Inlägg av Djinghis Khan » 9 februari 2007, 00:23

Ralf Palmgren skrev:Jag har redan tidigare skrivit om detta ovan så läs mina tidigare inlägg.
Jag har läst dina inlägg, och litar på dina uppgifter om att medlemmar av Posse och Bonde-ätterna hade anor tillbaka till Arnulf av Metz. Men som jag skrev, rör det ju sig i sådana fall om riktigt gamla adelsfamiljer, och det är inget som "genomsnittssläktforskaren" brukar kunna skryta med. Kanske nio av tio släktforskare vars forskningsresultat jag tagit del av kan inte påvisa någon adel bland sina anor, och även om de kan det kommer de oftast "bara" till senmedeltiden.

GL
Medlem
Inlägg: 241
Blev medlem: 22 mars 2004, 19:13
Ort: Toronto, ON

Inlägg av GL » 9 februari 2007, 09:34

Djinghis Khan skrev:
GL skrev:
Vad är det för konstigt med Gustav Vasa, förresten? Karln hade nio vuxna barn inom äktenskapet och Gud vet hur många utom. Dessa barn hade (enligt sv.wikipedia.org) 27 överlevande avkomlingar...kända sådana... Att då någon kan spåra sin släkt via någon av dem är väl kanske inte så konstigt, eller?
Att Gustav Vasa har en massa ättlingar idag är helt klart troligt. Dock blir det desto knepigare att bevisa det, eftersom det i sådana fall måste röra sig om illegetima barn...

Alla de antavlor innehållande Gustav Vasa som ana vilka upprättats av släktforskare har alltid en eller flera suspekta led, där den "felande länken" alltid består av ngt illegitimt barn som i själva verket inte på något vis kan knytas till kungen, eller så rör det sig ibland t.o.m. om rena påhitt. Ofta är det inte släktforskaren som förfalskar sin antavla, utan i de flesta fall handlar de nog i god tro och låter sig luras av s.k. "experter". Det är därför som källkritik är extra viktigt inom släktforskningen.

Min farmors far (f. 1881) var oäkta, och fadern är än så länge okänd. Även min mormors föräldrar (födda 1886 resp. 1893) var oäkta. Jag kan ju pynta till min antavla genom att hävda att fäderna var Oscar II, prins Eugen eller någon annan kunglighet - jag menar, det är ju inte omöjligt. Men vad vinner jag på det?
Sant att man inte har koll på alla oäktingar, men det finns skillnad mellan oäkta och oäkta. Innan äktenskapet hade ofta ädlingar officiella älskarinnor (frillor). De barn som föddes av frillorna (frillobarn) hade inte rätt till titel eller lika stor del av arvet som legitima barn. Dock försågs de med pengar och bra utbildning och uppfostrades delvis av fadern. Kungarnas frillodöttrar var hett villebråd på äktenskapsmarknaden och giftes därför bort med höga ämbetsmän eller ädlingar på väg uppåt, sönerna fick ofta höga ämbeten inom stat eller militär och sedemera även egna adelstitlar. Eftersom att frillobarnen på detta sätt hamnade inom adeln så är deras väg därifrån ganska enkel att följa. Dock är det alltid vanskligt när det handlar om oäkta barn födda till en annan kvinna än den äkta makan. Dessa barn (horbarn) hade inga rättigheter alls, och därför är det väldigt svårt att bevisa något i dessa fall.

Angående Oscar II så lär han ha varit väldigt svag för vackra damer, så man vet aldrig... :D

Användarvisningsbild
Orm
Medlem
Inlägg: 171
Blev medlem: 24 juni 2003, 14:00
Ort: Huvudstaden

Inlägg av Orm » 9 februari 2007, 14:15

”Lust att utveckla denna punkt något?”
I en artikel i tidningen Dis-Play 4/97 med rubriken ”Hur mina barnbarn blev släkt med Ramses II”, redovisas hur det går att härleda tillbaks till Sethi genom 119 generationer (namn för namn). Som jag sa så är släktskapet långt ifrån vetenskaplig belagt hela vägen. Osäkerhet finns alltid, och så här långt tillbaks blir osäkerheten förstås extra stor.
”Visst, jag skulle kunna piffa upp min antavla med en massa halvt mytologiska kungar som omnämns i Ynglingatal, men jag tycker det är betydligt mer intressant och tillfredställande att genom seriöst släktforskararbete kartlägga sin verkliga förfäder”
Det smakar surt, sa räven.

I övrigt håller jag med om att det är mer intressant vilka släktingar man har på nära håll. Med tanke på eventuell otrohet och diverse felkällor är det ju ändå bara de närmsta generationerna man kan vara något sånär säker på att härstamma från. Dessutom är det ju med dem man har den största genetiska samhörigheten. Även om jag verkligen skulle vara släkt med Sethi, vilket i ärlighetens namn nog får anses som ringa sannolikt, så finns det ju i ett sådant släktskap ingen som helst antydan om att jag skulle ha anlag för att bli en skicklig officer och dynastistartare. Om min farfar var en skicklig schackspelare däremot ...

Mvh, Orm

GL
Medlem
Inlägg: 241
Blev medlem: 22 mars 2004, 19:13
Ort: Toronto, ON

Inlägg av GL » 9 februari 2007, 14:53

Orm skrev:
”Lust att utveckla denna punkt något?”
I en artikel i tidningen Dis-Play 4/97 med rubriken ”Hur mina barnbarn blev släkt med Ramses II”, redovisas hur det går att härleda tillbaks till Sethi genom 119 generationer (namn för namn). Som jag sa så är släktskapet långt ifrån vetenskaplig belagt hela vägen. Osäkerhet finns alltid, och så här långt tillbaks blir osäkerheten förstås extra stor.
<klipp>
Mvh, Orm
Tack för det, hittade artikeln här...onekligen intressant. Hur osäkert den ändå är, så är det väl så säkert som det någonsin kan bli, eftersom att släktskap på den tiden enbart hölls ordning på i viktiga familjer. Sen om det kan anses vara 100% säkert vet jag inte. Hur säker måste man vara för att vara säker?

Användarvisningsbild
Fredrik Andersson
Medlem
Inlägg: 1411
Blev medlem: 22 december 2005, 23:51
Ort: Södermanland

Inlägg av Fredrik Andersson » 27 februari 2007, 13:46

1710. På min mors sida stupade en viss Johan Frimodig vid slaget vid Helsingborg och förlorade all mundering.

Annars har man träffat på präster som fått sparken för fylleri och en bonde som åtalades för att ha sålt brännvin i kyrkan under högmässan våren 1824...

Tumult
Ny medlem
Inlägg: 2
Blev medlem: 28 februari 2007, 18:25
Ort: Malmö

Inlägg av Tumult » 28 februari 2007, 19:57

Mitt första inlägg här så ha överseende.

Min morfars bror håller iaf på och släktforskar. Främst på grund av vårt efternamn då han är intresserad av krigshistoria. Det är iofs inget speciellt efternamn men trots allt ett soldatnamn. Han har iaf lyckats hitta släktingar enda tillbaka till 1617 då en man vid namnet Ernst Johansson föddes. Hans far vet vi namnet på men inte när han föddes. Jag vet näst intill inget om de personer i släktträdet mer än vart vårt efternamn kommer ifrån och det kommer från min morfars farfar Nils månsson Munter (1825-1900). Han lär tydligen även ha deltagit i garnisionstjänst i Hadersleben i Danmark med anledning av de Schleswig-Holsteinska oroligheterna.

Självklart är jag väldigt intresserad vad de andra människorna i släkträdet kan tänkas ha gjort, vet dock inte riktigt hur man tar reda på sånt. ^^ Är det statsarkivet man går till?

Sen undrar jag varför barnen inte fick samma efternamn som sina föräldrar?

Engan
Medlem
Inlägg: 1010
Blev medlem: 10 oktober 2003, 12:22

Inlägg av Engan » 28 februari 2007, 21:17

Tumult skrev:
Sen undrar jag varför barnen inte fick samma efternamn som sina föräldrar?
Bra sammanfattning av svenskt namnskicks historia finns här :
http://www.algonet.se/~hogman/namnskick_sv.htm

I korthet var det fram till 1860-talet absolut vanligast bland "vanligt folk" att man använde patronymikon, dvs hette min far Sven så skulle jag heta Svensson. Heter jag Erik skulle min son heta Eriksson, eller kanske Ersson. Min dotter skulle heta Eriksdotter. Så är namnskicket för övrigt fortfarande på Island.

Ofta växlade man också när det gällde äldste sonen så att han dessutom fick sin farfars förnamn. Detta gör att det är ganska vanligt att Erik Svenssons son heter Sven Eriksson och hans son återigen Erik Svensson, och så vidare. Kan leda till viss förvirring för släktforskare ibland.

Användarvisningsbild
Ralf Palmgren
Medlem
Inlägg: 2287
Blev medlem: 17 juli 2004, 16:03
Ort: Helsingfors

Inlägg av Ralf Palmgren » 9 mars 2007, 01:45

I Norge kommer jag tydligen som längst tillbaka till vikingatiden och de nordiska kungasagornas värld. Detta då min första förfader här är Konge Gudrød Veidekonge av Vestfold. Han dog i början av 800-talet. 8-)

atlas
Provmedlem
Inlägg: 1
Blev medlem: 15 mars 2007, 03:26
Ort: Jämtland

Inlägg av atlas » 15 mars 2007, 04:02

Jag har icke-adliga anor tillbaka till början av 1500-talet. Det säger egentligen ingenting om hur pass kartlagt mitt släktträd är.

Men för mig är den främsta meningen med släktforskning att få veta något om hur mina släktingarna levde. En präst i Jämtland som lämnade ovanligt personliga redogörelser skriver till exempel så här om en av mina bönder:
Död i Oviken LarsJönsson i Silfverbacken. Bonde född i Joxåsen 1714-09-29. Dess fader dog på fjället i Norska fejden. Uppfostrades sedan af Modren och derefter af Bonden Jon Olsson i Ytterhallen. Var dragon vid Hallens Compagnie i 17 år och fick afsked den 29 juli 1752.

Gift 1738 med sin nu efterlämnade Enka, Bondedottern Pigan Cherstin Joensdotter i Trappnäs. Deras barn voro 3 söner och 3 döttrar, varaf endast en son och döttrarna alla lefva. Köpte hem. af sin farbror Pehr Larsson i Silfbacken, och det förestått till 5 år sedan, då han emot födoråd lemnade det till mågen Clement Pehrsson.

Lefvat ärligen. Haft jämn och god hälsa, dog hastigt under hemresan, natten mellan den d. 13 och 14 sidstl., ifrån Västnår Qvarnen hafvandes endast med sig i båten en liten flicka, sin dotterdotter Maria Halfvarsdotter 9 år gammal. Hans ålder 78 år och begravningen skedde den 23 september."
Jag har hellre en sådan simpel bonde i släkten än en blåblodig tyrann. ;)

Skriv svar