Giftermål mellan adel och borgare - hur var det egentligen?

[Daniel89]

Hej

Hur det var med äktenskap mellan adel och ofrälse, egentligen?
Var det reglerat/förbjudet i lag eller var det, i brist på bättre formulering, en social norm?
Var det i juridisk mening olagligt för exempelvis en fattig adelsman att gifta sig med en rik handelsmans dotter, eller var det bara något man ogillande rynkade på näsan åt?

Erik XIV gifte sig ju med en ofrälse, men var han kanske undantagen en eventuell lagstiftning eftersom han var kung?

[hasse lindquist]

Regeln är att en adelsfröken, som gifter sig med en ofrälse, förlorar sitt adelskap. Om hon så önskar, kan hon behålla sitt adliga efternamn som sk mellannamn mellan sitt förnamn och makens efternamn (exempelvis Angelika von Klingenkrans Svensson) men är likväl ofrälse. Inget bindesstreck ska därvid sammanlänka mellannamn och efternamn.
En ofrälse fröken däremot, som gifter sig med en adelsman blir allt efter dennes adliga rang grevinna, friherrinna eller enbart adelsdam med makens efternamn.

[Daniel89]

Okej!

Så det fanns inga juridiska hinder för äktenskap mellan stånden.

Möjligen har jag (och andra) blandat ihop svenska förhållanden med exempelvis franska.

[a81]

Det var inga problem för adliga att gifta sig med ofrälse, jag har flera exempel från mig egen släkt. Då handlade det om adliga officerares döttrar som gifte sig med ofrälse soldater, ryttare, underofficerare, etc. Men det förekom säkert att adliga gifte sig med borgare/borgardöttrar, präster/prästdöttrar, mer välbärgade bönder/bonddöttrar, etc.

[Ralf Palmgren]

Jag håller med Hasse. Själv tillhör jag en borgerlig släkt. Ännu i början av 1900-talet då min farfars far gifte sig 1911 utanför de högre stånden adel, präster och borgare så var det en stor skam inom familjen. Han gifte sig här i Finland med en flicka från "folket". Hon var en torpares dotter. Min farfars fars syskon gifte sig alla ståndsmässigt. Det var speciellt systrarna till min farfars far som vägrade hålla kontakt med honom. Med andra ord verkar det ha varit norm ännu i början av 1900-talet att gifta sig inom de högre stånden. Det här medan folket gifte sig med varandra.

[Valdemar Sappi]

Har äktenskap mellan frälse och borgare varit förbjudet någonstas överhuvudtaget? Inte som jag känner till..
I Flensburg var det under senmedeltiden till och med möjligt för frälset att bli borgare, och behålla sitt frälse, sin skattefrihet. Fast det är ett unikt undantag.

[Ben]

Nu har jag inte den relevanta litteraturen till hands för tillfället, men det fanns säkerligen i Sverige under en viss tid regler som skulle motverka att en adelsman äktade en ofrälse. Så ska kungen exempelvis 1579 ha deklarerat att adelns ofrälse giften var emot Sveriges lag. Sedan mjukades säkerligen bestämmelserna upp efter hand.

[Markus Holst]

frälse bli borgare... betyder det att frälset inte fick driva handel om de inte uppbar burskap?

[Valdemar Sappi]

Vad pratar vi om för period? Frälse ses allt för ofta som adelskap i sen mening. Men för mig är frälse något annat än kungliga tjänstemän på listor i riddarhus.

Skattefrihet fick du mot att utöva väpnarplikt. Städerna fick ensamrätt på handeln. För att få handla sökte du burskap i staden. Då kunde du normalt inte uppfylla din plikt. Men ett tag på 1400-talet så ser vi i Sönderjylland att det faktiskt gick...
Många väpnare var mycket sämre ställa än städernas borgare, så att gifta sig borgligt sågs ofta som ett steg för att försvara sitt frälse. Inte det omvända.
Att förlora intäkter/jord som gjorde det svårt att uppfylla sin väpnarplikt. Det vare det som hotade ditt frälse. Inget annat. Förmådde du inte gifta dig till större rikedom när du var nära gränsen, då förlorade du frälset. Kanske användes då ibland ditt borgliga gifte som svekskäl. Men just bara som svepskäl.
Städernas rådsherrarna tog herrtiteln, med start i Visby. Ville du som frälse gifta dig med en rådsherres dotter från någon av de rikare städerna, då fick du allt vara mer än en fattig väpnare. Egendom har alltid varit viktigare än titel. Viktigare än lag. Alltid. Svårt tro någon kan visa upp något annat än som tillfälligheter i historien.

[GL]

Om jag förstått det hela rätt så finns det en korrelation mellan krig och frälsedöttrars giften med ofrälse män eftersom att många unga adelsmän tenderade att stryka med under diverse fälttåg. Särskilt vanligt borde det ha varit runt det Stora Nordiska Kriget.

[Ben]

Enligt Sten Carlssons Ståndssamhälle och ståndspersoner 1700-1865 (2. uppl. s. 182 ff) skedde det under 1500-talet ingrepp mot ofrälse giftermål, medan det i ett tillägg från 1622 till 1617 års adelsprivilegier stadgades att om en adelsman ingick ofrälse gifte skulle barnen i äktenskapet inte räknas som adliga och ej heller få ärva frälsejord. Adelskvinna som gifte sig ofrälse förlorade också arvsrätt till frälsejord. Under 1600-talet förekom likväl en del sådana giften efter kungligt tillstånd och med tiden tappades respekten för bestämmelserna.

Krigen ställde mycket riktigt till det, bl.a. genom att det uppstod ett stort kvinnoöverskott inom adeln. 1719 genomdrev adeln vid riksdagen att barn av adelsman och ofrälse kvinna som gift sig utan särskilt tillstånd inte fick åtnjuta några adliga rättigheter eller ärva faderns gods. Adelskvinna som gifte sig ofrälse förverkade all arvsrätt till fast egendom, men kunde efter tillstånd och om maken kunde räknas som adelsmans like, erhålla lösen. 1720 revs 1719 års privilegier upp. 1723 års privilegier lämnade myndig adelsman full rätt att gifta sig ofrälse, medan adelskvinna som ingick ofrälse äktenskap utan kungligt tillstånd och giftomannens samtycke måste ta lösen för sina sätesgods.

[Valdemar Sappi]

Tack Ben. Intressant.

Undrar om detta är ett svenskt fenomen? Med tanke på alla små furstedömen söderut och alla små betydelsefulla städer med sina rika borgerskap, så finns det nog fullt med försök till motsvarigheter. Men med ännu färre lyckade försök att "hålla rent" än det Ben beskriver.

Varje gång jag lyfter på locket och kliver in i äldre tiders verklighet så upptäcker jag social rörlighet. Uttalad slutenhet mellan stånden är ett ideal. Men verkligheten, den ser mycket mycket annorlunda ut. Och det allra mest under det kaotiska 1300-talet som jag är mest intresserad av.

[a81]

Varje gång jag lyfter på locket och kliver in i äldre tiders verklighet så upptäcker jag social rörlighet. Uttalad slutenhet mellan stånden är ett ideal. Men verkligheten, den ser mycket mycket annorlunda ut. Och det allra mest under det kaotiska 1300-talet som jag är mest intresserad av.

Håller helt med, har precis samma erfarenheter. Rent allmänt framstår samhället som mindre hierarkiskt än vi föreställer oss, eller kanske snarare hierarkiskt på andra sätt.

Sedan är tror jag att vi för mycket översätter situationen i dagens utvecklingsländer med exempelvis 1800-talets Sverige. Men 1800-talets Sverige var mer ett 2/3-samhälle än ett samhälle med ett toppskikt som plågade alla andra. En dräng var minst lika utnyttjad och dåligt ersatt för sitt arbete hos en bonde som hos en adelsman. En adelsman och en bonde kunde umgås på samma kalas, en torpare eller statare var inte bjuden.

[LasseMaja]

Social rörlighet betyder inte nödvändigtvis att samhället var mindre hierarkiskt.

[Valdemar Sappi]

Ståndssamhället fanns där ju. Gränserna föreföll säkert oöverstigliga för de flesta. Men jag vill nog gå så långt som att påstå att den som inte ser och intresserar sig för alla de som faktiskt rör sig över de där gränserna, den förlorar kraftigt i trovärdighet som historiker för mig. En verklig förståelse har alltid en dynamisk utgångspunkt

För att ta ett konkret exempel:
Under senmedeltiden är påfallande många änkor myndiga affärsidkare. Mitt i ett enormt patriarkalt samhälle. Siffror så höga som 1/3 kvinnor nämns ibland.
Jag har försökt studera detta vad gäller Gotland. Kommer inte fram. För myten om att kvinnorna hade det bättre på Gotland är så starkt att den tenderar bli en mur som skymmer hur det egentligen var.
Mitt intryck är att det möjligen var precis tvärsom. Borgarna var bra på att stifta lagar som skyddade deras egendom, kvinnan. Straffet för att skända en gift kvinna var höga. Det är ju inte ett särskilt bra bevis för kvinnans goda ställning.
Det tycks istället vara som så att det fanns färre självständiga kvinnliga näringsidkare på ön än i norden i övrigt. Så kanske var det så att kvinnans ställning snarare var svagare på ön än i den närmaste omvärlden.

Har ingen bestämd uppfattning om det här. Någon som kan hjälpa mig utveckla en?