Svenska efternamn som slutar med "in"
Svenska efternamn som slutar med "in"
Hej!
Jag har sett i några andra trådar att här finns folk som vet en hel del om svenska efternamn. Jag undrar om någon känner till det etymologiska ursprunget till namn som slutar med "in", som Lundin, Sandin, Brundin, etc. Är det en variant på naturnamn och har de tillkommit vid samma period, eller har de en annan historia? Vad kan "in" betyda? Det finns väl namn som låter som naturnamn men slutar med "en" också?
Jag har sett i några andra trådar att här finns folk som vet en hel del om svenska efternamn. Jag undrar om någon känner till det etymologiska ursprunget till namn som slutar med "in", som Lundin, Sandin, Brundin, etc. Är det en variant på naturnamn och har de tillkommit vid samma period, eller har de en annan historia? Vad kan "in" betyda? Det finns väl namn som låter som naturnamn men slutar med "en" också?
-
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 11860
- Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
- Ort: Uppland
- Kontakt:
-
- Medlem
- Inlägg: 232
- Blev medlem: 11 oktober 2007, 17:29
Suffixet är definitivt ett inflytande från franskan. Tyvärr kan jag väldigt lite franska. Men namnen skall likna franska. 1700-talet. Innan hade vi lärdomsnamn som slutade på -ius.
Ett exempel som brukar anföras är Linnaeus som blir förfranskat till von Linné. Det är samma utveckling bakom detta namn. Från latin eller svenska namnformer till franska.
Har jag svarat på din fråga?
mvh Jens
Ett exempel som brukar anföras är Linnaeus som blir förfranskat till von Linné. Det är samma utveckling bakom detta namn. Från latin eller svenska namnformer till franska.
Har jag svarat på din fråga?
mvh Jens
Senast redigerad av 1 Wavy Gravy, redigerad totalt 12 gånger.
Om detta gäller "in" (och inte bara "én") har du definitivt gjort det, tack! Det skulle betyda att de är aningen tidigare än "naturdubbelnamnen" alltså, om jag tror rätt i att de tillkommer när patronymika fasas ut i slutet av 1800-talet?Wavy Gravy skrev:Suffixet är definitivt ett inflytande från franskan. Tyvärr kan jag väldigt lite franska. Men namnen skall likna franska. 1700-talet. Innan hade vi lärdomsnamn som slutade på -ius.
Ett exempel som brukar anföras är von Linnaeus som blir förfranskat till von Linné. Det är samma utveckling bakom detta namn. Från latin eller svenska namnformer till franska.
Har jag svarat på din fråga?
-
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 11860
- Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
- Ort: Uppland
- Kontakt:
Kronocide
Får jag använda ditt första inlägg med att fråga på namnforskningen på sofi-institutionen.
Du kan också skriva till dem på följande epost.
registrator@sofi.se
Eller välj följande personer.
http://www.sofi.se/servlet/GetDoc?meta_id=1527
Om du vill, vilket jag tror att det kommer att uppskattas även publicera svaret på Skalman.
Stefan
Får jag använda ditt första inlägg med att fråga på namnforskningen på sofi-institutionen.
Du kan också skriva till dem på följande epost.
registrator@sofi.se
Eller välj följande personer.
http://www.sofi.se/servlet/GetDoc?meta_id=1527
Om du vill, vilket jag tror att det kommer att uppskattas även publicera svaret på Skalman.
Stefan
-
- Medlem
- Inlägg: 232
- Blev medlem: 11 oktober 2007, 17:29
-
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 11860
- Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
- Ort: Uppland
- Kontakt:
Nu har jag fått svaret och det verkar som att denna slutändelse har bara blivit ändå.
Stefan
En liten influens från franskan som var på modet under detta sekel.-in i släktnamn som Lundin och Sandin betyder inget speciellt utan är enändelse som infördes på 1700-talet när de latiniserade namnformerna avtypen Benzelius och Hörstadius började kännas föråldrade. Med nya ändelsersom -án, -ell, -én, -ér, -in, -lin fick namnen en fransk klang, något somvar på modet.Namnen med de nya ändelserna föll också in i det inhemska mönstret avtvåstaviga borgerliga släktnamn.
Vänliga hälsningar Christina Allard
Stefan
-
- Medlem
- Inlägg: 232
- Blev medlem: 11 oktober 2007, 17:29
Har inte riktigt med ämnet att göra. Men namn som slutar på -ander, såsom Fontander (nu vet jag inte precis hur gammalt just detta namn är) mm. är väl ung. lika gamla som lärdomsnamn som slutar på -ius. Jag menar att klassiska språk som grekiska och latin var ju på modet att använda i sina släktnamn på 1600-talet, såsom franska var på modet på 1700-talet? -ander lär betyda "flod" på grekiska.
-
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 11860
- Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
- Ort: Uppland
- Kontakt:
Tog friheten att fråga om det senaste också.
StefanHej!Tack för din förfrågan ang. personnamnet Menader, jag antar dock att dumenar Menander. Menander är den latinska formen av det grekiska namnetMenandros som bl.a. bars av en atensk dramatiker under slutet av 300-taletf.Kr. Släktnamnet Menander har i Sverige burits av arbetardiktaren ochtidningsmannen Henrik Menander (1857-1917). Det -ander som ingår därinnehåller aner (genitiv andrós) som betyder man, precis som nämns i någotde inlägg som finns i ditt mail. Det var mycket valigt att använda ändelsenunder 1600-talet när man antog släktnamn och som exempel kan nämnasFalander, Nylander och Selander. Meander är det ord som har anknytning tillfloder och vattendrag, vilket också nämndes i ett inlägg. Med vänlig hälsning Agneta Sundström