Ja, på det sättet slår han ju Gustav Vasa med bred marginal.Rosenstråle skrev:Enligt forskare har Djingis Khan runt 100 miljoner ättlingar.
Här nedan är några av de europeiska kungahusens nuvarande överhuvuden och dessutom hur många härstamningslinjer respektive överhuvud har tillbaka till "Gustav Vasa":
Ja då återstår ju bara att dividera för att få fram till hur stor andel dessa digniteter härstammar från Gustav Vasa. Antalet härstammningslinjer är enligt formeln som beskrevs i första inlägget 2*n, där n är antalet generationer. 20 generationer låter lite mycket men okej då om vi säger det så är det bara att börja dividera med en miljon.... Å andra sidan så torde flera av de "dolda" linjerna också gå till Gustav Vasa liksom till dennes nära släktingar vid samma tidpunkt, varför man i själva verket är mycket mer släkt, till mer än 99% faktiskt! Med alla människor ! och närstan med schimpanserna också ! Nåväl de uppräknade digniterna har trots allt en klar överrepresentation av släktlinjer till Gustav Vasa, i snitt blir det ju bara 1/dåtidens totala befolkning.Ralf Palmgren skrev:Konung GUSTAV I av Sverige (06.06.1523-29.09.1560) är förfader till majoriteten av de kungliga i Europa. Jag är dessutom själv släkt med denne store svenske kung.
Prinz GEORG FRIEDRICH von Preußen är nuvarande överhuvud för det detroniserade tyska kejserliga och kungliga huset Hohenzollern. Han har otroliga 127 härstamningslinjer.
Dronning MARGRETHE II af Danmark (1972-) har anmärkningsvärda 103 härstamningslinjer.
Den forne grekiske kungen King KONSTANTINOS II of the Hellenes (1964-1973) har exakt 95 linjer.
Den nuvarande statschefen i Sverige är monarken Konung CARL XVI GUSTAF av Sverige (1973-). Han har Gustav Vasa på exakt 91 ställen i sitt stamträd.
Kong HARALD V av Norge (17.01.1991-) har 66 härstamningar.
Grand-duc HENRI I de Luxembourg (2000-) är statschef i Luxembourg. Han har sammanlagt 47 härstamningslinjer.
Den belgiske kungen och statschefen i Belgien Roi ALBERT II des Belges (1993-) härstammar genom 36 härstamningslinjer.
Rey JUAN CARLOS de España (22.11.1975-) är statschef i Spanien och har därifrån sammanlagt 34 härstamningslinjer.
Koningin BEATRIX der Nederlanden (1980-) har lika många härstamningar som den spanske kungen. Hon har således också 34 linjer.
Queen ELIZABETH II of Great Britain and Northern Ireland (1952-) är statschef i Storbritannien. Hon har sammanlagt 29 härstamningslinjer från England upp till Sveriges kung Gustav Vasa.
Vittorio Emanuele di Savoia, Principe di Napoli är överhuvud för det detroniserade italienska kungahuset i Italien. Han har 14 härstamningslinjer.
Den portugisiske hertigen DUARTE PIO de Bragança, Duque de Bragança är överhuvud för det detroniserade portugisiska kungahuset i Portugal. Han har endast 12 härstamningslinjer.
Nja, det måste man nog ändå säga. I den släktforskning jag och mina föräldrar tagit fram, finns nästan inga anförluster alls. Vaken inavel eller ens något i närheten av inavel, verkar ha varit vanligt i det svenska bondesamhället. Det finns nästan inte ett enda exempel bland mina anor att man gift sig ens med avlägsna släktingar. Kungligheter gifte sig däremot ofta med släktingar, om än oftast ganska avlägsna släktingar.Richard J skrev:De europeiska kunghusen har inte varit/är mer inavlade än européer, med en enhetlig etnisk tillhörighet, i allmänhet.
Ralf, det finns faktiskt minst två levande personer med fler anlinjer från Sveriges högvälborne landsfader än Georg Friedrich!Ralf Palmgren skrev:Konung GUSTAV I av Sverige (06.06.1523-29.09.1560) är förfader till majoriteten av de kungliga i Europa. Jag är dessutom själv släkt med denne store svenske kung.
Prinz GEORG FRIEDRICH von Preußen är nuvarande överhuvud för det detroniserade tyska kejserliga och kungliga huset Hohenzollern. Han har otroliga 127 härstamningslinjer.
Dronning MARGRETHE II af Danmark (1972-) har anmärkningsvärda 103 härstamningslinjer.
Den forne grekiske kungen King KONSTANTINOS II of the Hellenes (1964-1973) har exakt 95 linjer.
Den nuvarande statschefen i Sverige är monarken Konung CARL XVI GUSTAF av Sverige (1973-). Han har Gustav Vasa på exakt 91 ställen i sitt stamträd.
Kong HARALD V av Norge (17.01.1991-) har 66 härstamningar.
Grand-duc HENRI I de Luxembourg (2000-) är statschef i Luxembourg. Han har sammanlagt 47 härstamningslinjer.
Den belgiske kungen och statschefen i Belgien Roi ALBERT II des Belges (1993-) härstammar genom 36 härstamningslinjer.
Rey JUAN CARLOS de España (22.11.1975-) är statschef i Spanien och har därifrån sammanlagt 34 härstamningslinjer.
Koningin BEATRIX der Nederlanden (1980-) har lika många härstamningar som den spanske kungen. Hon har således också 34 linjer.
Queen ELIZABETH II of Great Britain and Northern Ireland (1952-) är statschef i Storbritannien. Hon har sammanlagt 29 härstamningslinjer från England upp till Sveriges kung Gustav Vasa.
Vittorio Emanuele di Savoia, Principe di Napoli är överhuvud för det detroniserade italienska kungahuset i Italien. Han har 14 härstamningslinjer.
Den portugisiske hertigen DUARTE PIO de Bragança, Duque de Bragança är överhuvud för det detroniserade portugisiska kungahuset i Portugal. Han har endast 12 härstamningslinjer.
a81 skrev: Nja, det måste man nog ändå säga. I den släktforskning jag och mina föräldrar tagit fram, finns nästan inga anförluster alls. Vaken inavel eller ens något i närheten av inavel, verkar ha varit vanligt i det svenska bondesamhället. Det finns nästan inte ett enda exempel bland mina anor att man gift sig ens med avlägsna släktingar. Kungligheter gifte sig däremot ofta med släktingar, om än oftast ganska avlägsna släktingar..
a81 skrev:Det är också lite av en myt att allmogen inte flyttade förr i tiden. Man flyttade ganska ofta, men inte så långa sträckor. Det är exempelvis rätt ovanligt att hitta anor från andra länder eller helt andra delar av landet. Troligen härstammade många människor, för bara någon generation sedan, ursprungligen till största del från ett litet antal personer, som någon gång i forntiden slog sig ner i det område där deras anfäder sedan bodde.
a81 skrev:Kungligheter å andra sidan har ofta anor från hela Europa, vilket kanske delvis kompenserar alla anförluster.
Jo, det stämmer säkert. I länder med livegenskap var nog allmogen mera "orörlig" och där borde ju giftermål mellan (avlägsna) släktingar ha varit vanligare.Richard J skrev:a81 skrev: Nja, det måste man nog ändå säga. I den släktforskning jag och mina föräldrar tagit fram, finns nästan inga anförluster alls. Vaken inavel eller ens något i närheten av inavel, verkar ha varit vanligt i det svenska bondesamhället. Det finns nästan inte ett enda exempel bland mina anor att man gift sig ens med avlägsna släktingar. Kungligheter gifte sig däremot ofta med släktingar, om än oftast ganska avlägsna släktingar..
Mina egna utforskningar kring mina allmogeanor är likartade...
a81 skrev:Det är också lite av en myt att allmogen inte flyttade förr i tiden. Man flyttade ganska ofta, men inte så långa sträckor. Det är exempelvis rätt ovanligt att hitta anor från andra länder eller helt andra delar av landet. Troligen härstammade många människor, för bara någon generation sedan, ursprungligen till största del från ett litet antal personer, som någon gång i forntiden slog sig ner i det område där deras anfäder sedan bodde.
När jag i mitt ursprunginlägg nämde européer, så avsåg jag européer med allmogebakgrund i allmänhet. Som du säkert känner till så var den självägande bondeklassen i Sverige, Norge, Schweiz och Bayern ett undantag från den alleuropeiska normen med livegendom under historisk tid.
Wikipedia skrev:Studier av mitokondrie-DNA har visat att i Sverige är inavel tämligen ovanligt, även ur ett historiskt perspektiv. Dock finns det en del kända fall där enstaka lokala släkter lider av inavel.
Om det inte finns någon enda anförlust bland dina anor så innebär det att dina förfäder numerärt överstigar antalet svenska invånare någon gång på 1400-talet. Är du säker på att du inte känner till några anförluster inte beror på att du kanske bara lyckats spåra ett fåtal av dina förfäder bland allmogen?a81 skrev: Bland allmogen finns såvitt jag vet inte ett enda exempel på anförluster bland mina anor. Det verkar också vara så generellt sett, jämför:
Mitokondrie-DNA ärvs bara på kvinnosidan. Då det än så länge är tämligen ovanligt att kvinnor får barn med varandra är konstaterandet att sådan inavel är ovanlig inte särskilt häpnandsväckande .a81 skrev:Wikipedia skrev:Studier av mitokondrie-DNA har visat att i Sverige är inavel tämligen ovanligt, även ur ett historiskt perspektiv. Dock finns det en del kända fall där enstaka lokala släkter lider av inavel.
Det är oundvikligt att man förr eller senare (även om det ej kan beläggas eller rymmas inom den tidsram som kyrkobokföringen har) att det uppstår anförluster då antalet anfäder/mödrar slutligen överstiger antalet i befolkningen inom ett visst område. Frågan bör således omformuleras till när och hur långt bak, inte om, den första anförlusten uppenbarar sig.a81 skrev:Jo, det stämmer säkert. I länder med livegenskap var nog allmogen mera "orörlig" och där borde ju giftermål mellan (avlägsna) släktingar ha varit vanligare.Richard J skrev:a81 skrev: Nja, det måste man nog ändå säga. I den släktforskning jag och mina föräldrar tagit fram, finns nästan inga anförluster alls. Vaken inavel eller ens något i närheten av inavel, verkar ha varit vanligt i det svenska bondesamhället. Det finns nästan inte ett enda exempel bland mina anor att man gift sig ens med avlägsna släktingar. Kungligheter gifte sig däremot ofta med släktingar, om än oftast ganska avlägsna släktingar..
Mina egna utforskningar kring mina allmogeanor är likartade...
a81 skrev:Det är också lite av en myt att allmogen inte flyttade förr i tiden. Man flyttade ganska ofta, men inte så långa sträckor. Det är exempelvis rätt ovanligt att hitta anor från andra länder eller helt andra delar av landet. Troligen härstammade många människor, för bara någon generation sedan, ursprungligen till största del från ett litet antal personer, som någon gång i forntiden slog sig ner i det område där deras anfäder sedan bodde.
När jag i mitt ursprunginlägg nämde européer, så avsåg jag européer med allmogebakgrund i allmänhet. Som du säkert känner till så var den självägande bondeklassen i Sverige, Norge, Schweiz och Bayern ett undantag från den alleuropeiska normen med livegendom under historisk tid.
Men det är intressant att anförlusterna (i Sverige) är så få. Jag vet faktiskt inte om jag har en enda anförlust bland mina anor, förutom ett fall bland några adelsfamiljer under senmedeltiden/1500-talet:
Krigsöversten Halsten Månsson Bagge av Berga (död efter 1550) var gift med sitt sysslingbarn (sin morfars brors dottersondotter) Katarina Slatte (död efter 1564).
Bland allmogen finns såvitt jag vet inte ett enda exempel på anförluster bland mina anor. Det verkar också vara så generellt sett, jämför:
Wikipedia skrev:Studier av mitokondrie-DNA har visat att i Sverige är inavel tämligen ovanligt, även ur ett historiskt perspektiv. Dock finns det en del kända fall där enstaka lokala släkter lider av inavel.
