Mangel

[a81]

Har en del funderingar om mangeln, ett redskap som än idag kan uppta ett helt källarrum i flerfamiljshus och som i mindre form fanns (finns?) i enfamiljshus hos en äldre generation.

Hur kunde detta, som vi väl idag skulle tycka rätt onödiga redskap, fått ta sådan plats i det tidiga folkhemmets flerfamiljshus? Var det viktigare med mangel med äldre typer av lakan, dukar, etc.? Linnetyg?

Hur länge användes mangel allmänt? Min minnesbild är att mangel användes av äldre/medelålders kvinnor på 1980-talet, men att knappast någon i 40-talistgenerationen eller yngre manglade. Samtidigt luras man ibland av sådant. Jag upplever att 40-talistgenerationen ibland har "modernare", mera avslappnade vanor än de som är något yngre, för att inte tala om unga vuxna idag som ofta anammat en lite husmorsaktig livsstil. Kanske finns det 50- och/eller 90-talister som använder mangel än idag?

[Markus Holst]

Jag tror att mangelns försvinnande inte bara hänger ihop med nya vanor utan även nya material. Linnedukar är ju inget vackert om de inte är manglade och att stryka dem är ju krångligt.

[a81]

Ja, linnedukar användes säkert mer i vardagen förr, eller i alla fall vid ganska vardagliga tillställningar som middagar med vänner eller eftermiddagskaffe med barn och barnbarn på helgen. Om linnedukar finns idag är det mest som arvegods, som kanske plockas fram vid enstaka tillfällen (t.ex på julafton). Då fungerar det att stryka och jag tror att vi generellt sett är mer toleranta mot skrynkel idag jämfört med för 50-100 år sedan.

Jag funderar också på om det har att göra med torkmöjligheterna. Jag tror att man förr ofta hade väldigt många uppsättningar lakan, för att man inte kunde tvätta eller rättare sagt inte torka på vintern. Dessutom var familjerna i snitt något större. Torktumlare blev väl inte vanliga förrän på 1970-talet. Visserligen kan man torka genom att hänga lakanen inomhus, men jag tänker att det var svårt i praktiken för t.ex. en trebarnsfamilj i en liten funkisvilla på 70 m2. Mangeln gjorde det lättare att tvätta lakan sällan (inte på hela vinterhalvåret) och ha mängder av manglade lakan tätt packade i linneskåp.

Har det någon koppling till påslakanens genombrott? Kom påslakanet på 1960-/1970-talet? Äldre använde dock ofta(?)/ibland(?) äldre bäddning med lakan och löst täcke eller filt långt efter det. Jag hade en äldre anhörig som hade det bäddat så tills för inte alls längesedan (2010-tal), men det blev påslakan på äldreboendet och jag tror även de sista åren hemma med hemtjänst.

[Femtiotrean]

Det kanske känns omodernt med en mangel i tvättstugan men faktum är att en mangel gör stor nytta. Alla textilier som är av naturfiber så som till exempel lin och bomull är bra att mangla.
Lakan som har blivit manglade absorberar mindre smuts vilket innebär att man inte behöver tvätta lika ofta.
Är man allergisk så är det också ett bra argument för att skaffa en mangel. Textilier som har blivit manglade har tio till sextio gånger lägre dammhalt jämfört med textilier som inte har blivit manglade.
Manglade sängkläder tar dessutom mindre plats i hyllan vilket innebär att man kan förvara fler saker i sin garderob.

Har man aldtrig lagt sig ner mellan manglade lakan så vet man inte vad man missar!

Jag har bott nästan hela mitt liv i flervåningshus, men aldrig i ett hus utan tvättstuga med torkrum (i gamla hus, byggda före 1960-tal, på vinden) och mangel. I huset jag bor nu är det kanske hälften av boende som regurljärt använder tvättstugan och kanske två av tio använder mangeln. När den urgamla mangeln gick sönder var det faktiskt en röstning om man skulle skaffa en ny...

För min mors generation var sängkläderna och dukarna nästan en värdesak, De var inte billiga, det var inte tal om slit och släng, och om man kom från en fattig familj så hade man kanske fått dem i bröllopsgåva eller sparat ihop innan man hade gift sig och man hade sytt i sitt monogram. Det var viktigt hur de såg ut i garderobshyllan - och även hur man hängde dem på torklinan!

När morsan dog, det var nästan svåraste att öppna garderobsdorren och se de med omsorg vikta buntarna av lakan, tvättduk och bordduk. Där stod man och tänkte "Fan! Vad gör jag med allt de här?" och kunde nästan lukta doften av nytvättade lakan som hade torkats ute...

[Sarvi]

Min mor - född på 1940-talet - har fortfarande en regelbundet använd mangel i källaren på villan. När jag bodde i flerbostadshus manglade jag ibland för skojs skull men numera har jag inga sådana faciliteter tillgängliga.

Och jag håller med Femtiotrean om att sängkläder och linne värdesattes mycket högre av äldre generationer. Men det är också skillnad i kvalitén på lakanen då och nu: jag hade ett antal lakan (med broderat monogram, jodå) efter min mormor och det går inte att jämföra den slitstyrkan och tätheten i väven med dagens av den sort man köper på Hemtex eller Ikea. För att få något som ens är i närheten får man gå upp flera prisnivåer, och det är det få som gör som privatpersoner. Men då förstår man bättre att det var dyra saker som måste vårdas ordentligt. Hotellakan är något bättre, eftersom de måste tvättas så frekvent måste de vara hållbarare. Ett Ikea-lakan går knappt ens att mangla, det är för tunt i väven och dessutom ofta snett vävt så hela eländet bara skevar och inte vill gå rakt i mangeln.

Svärmor envisas med att skänka oss sängkläder från olika butiker av den billigare varianten, och lakanen är av någon resårförsedd dra-på-variant som inte tål att tvättas i nittio grader, knappt ens sextio förresten. Själv har jag köpt några uppsättningar sänglinne av bättre sort till oss (som även tål att tvättas så de blir rena) så de där färgglada presenterna används mest i gästsängarna.

[a81]

Inser att jag lite slarvigt talat om "40-talistgenerationen". Jag menar i första hand generationen som föddes från ca 1945 och några år in på 1950-talet, alltså de som var i 20-årsåldern eller övre tonåren kring 1968, alltså första generationen där nästan ingen(?) varit hemmafru (även om kvinnor hade lägre sysselsättningsgrad och var mer hemma med barnen än idag). Jag tror att det är i den generationen många husmorsaktiga vanor försvann. Det gäller inte bara mangling, utan även sådant som kokning av saft/sylt, ambitiösare städning, bakning och sömnad minskade kraftigt.

Jag håller med om att textilier hade högre status för några decennier sedan. Jag tänker att mycket mera kläder ströks, inte bara "finare" kläder utan även T-shirts och liknande, även bland yngre som troligen inte använde mangel i någon större omfattning. Att bädda sängen ordentligt var också viktigare, även om nog många i praktiken även då bara rättade till täcket lite slarvigt. Normen var tydligare att bäddning var en viktig, självklar rutin.

[cats]

Går man längre tillbaks, fanns mangeln redan på 1600-talet. Det fanns mindre mangelbrädor, men också stora kallmanglar med stenar som tyngder. De stora manglarna var ofta samägda. På 1800-talet fanns ofta en mangelstuga i byn/staden dit kvinnorna gick för att mangla. Åtminstone i Finland, vet inte om det fanns sådana i Sverige. Killgissar på att de fanns också i väster.
Var jag bor står mangelstugan ännu kvar, och är belägen rätt nära rådhuset. Förr lär man ha kallat den ”skvallersugan”. Den är inte längre i användning.

[Grönis]

Det kanske känns omodernt med en mangel i tvättstugan men faktum är att en mangel gör stor nytta. Alla textilier som är av naturfiber så som till exempel lin och bomull är bra att mangla.
Lakan som har blivit manglade absorberar mindre smuts vilket innebär att man inte behöver tvätta lika ofta.
Är man allergisk så är det också ett bra argument för att skaffa en mangel. Textilier som har blivit manglade har tio till sextio gånger lägre dammhalt jämfört med textilier som inte har blivit manglade.
Manglade sängkläder tar dessutom mindre plats i hyllan vilket innebär att man kan förvara fler saker i sin garderob.

Har man aldtrig lagt sig ner mellan manglade lakan så vet man inte vad man missar!

Jag har bott nästan hela mitt liv i flervåningshus, men aldrig i ett hus utan tvättstuga med torkrum (i gamla hus, byggda före 1960-tal, på vinden) och mangel. I huset jag bor nu är det kanske hälften av boende som regurljärt använder tvättstugan och kanske två av tio använder mangeln. När den urgamla mangeln gick sönder var det faktiskt en röstning om man skulle skaffa en ny...

För min mors generation var sängkläderna och dukarna nästan en värdesak, De var inte billiga, det var inte tal om slit och släng, och om man kom från en fattig familj så hade man kanske fått dem i bröllopsgåva eller sparat ihop innan man hade gift sig och man hade sytt i sitt monogram. Det var viktigt hur de såg ut i garderobshyllan - och även hur man hängde dem på torklinan!

När morsan dog, det var nästan svåraste att öppna garderobsdorren och se de med omsorg vikta buntarna av lakan, tvättduk och bordduk. Där stod man och tänkte "Fan! Vad gör jag med allt de här?" och kunde nästan lukta doften av nytvättade lakan som hade torkats ute...

Exakt samma uppfattning. Min mormor hade pedantisk ordning i sina skåp och manglingen var en riutal. Kommer i håg doften i tvättstugan i huset som låg i hyreshuset tvärs över gatan. Var en bit att gå varje gång det skulle tvättas.. När jag som 25 åring köpte lägenhet i Stockholm höll en dam en lång "mangelutbildning" för mig. Jag var den första på länge som var intresserad (mest för att göra gott intryck ) Det blev aldrig någon mangling och jag såg aldrig någon som använde den. Som jag minns det tog den upp ett rum där man skulle fått plats med ett litet gym eller bastu och liten relax..

Prylar till hemmet överlag hade ju ett helt annan värde i den generationen och de tog ju om hand sina saker på ett helt annat sätt. Mina föräldrar som är 50-talister brukar fortfarande fascineras över hur billiga vissa saker är, typ som just porslin, handdukar eller vinglas för 10 kr på IKEA och såna saker. Farsan brukar köpa på sig massa billiga verktyg och annan skit och tycker han gör en bra affär på ngt sätt..

[a81]

Men det där pedantiska är väl ofta kopplat till den sista generationen unga hemmafruar på 1960-talet, födda 1925-1945 ungefär. Generationen före var väl inte lika pedantisk, men däremot huslig på andra sätt. Jag menar att en kvinna som föddes i början på 1900-talet var ofta duktig på att laga mat, baka, sy, etc., men hann inte vara lika "rädd" för dammtussar och liknande, när matlagning, tvätt, etc. var mera tidskrävande utan moderna halvfabrikat och hushållsmaskiner.