Järnvägsminnen

Diskussioner kring teknikens utveckling genom tiderna och dess inverkan på vår historia.
Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
Ort: Stockholm

Re: Järnvägsminnen

Inlägg av Stellan Bojerud » 9 april 2015, 04:44

Start från Sundbyberg Norra. En obemannad hållplats. Biljetter säljs av Pressbyråns kiosk uppe på viadukten. Hållplatsen används främst av anställda vid storföretagen Siverts Kabelverk och Marabou.
SJ har vänstertrafik, men Sundbyberg Norra har centralplattform. Det innebär att föraren får gå över från förarsidan (vänster) till eldarsidan (höger) och dra ner fönstret och se när tågbefälhavaren (konduktören, blått band i mössan) signalerar avgång. Det hette eldarsida även på elektriska lok.
SJ_Du_316_1972.jpg
Körläge 1. Långsam start för att " dra ut kopplena", d v s sträcka ur kopplena så att resenärerna inte störs av hackiga ryck. Så körläge 2, 3 och 4. Solvalla hållplats passeras med 75 km/h. Den angörs endast då det är travtävlingar på kapplöpningsbanan.
Nästa är Bromstens hållplats, som är bemannad, men angörs blott av ett tåg per timme.
Vi är nu uppe i 90 km/h och körläge 12. Bromsten passeras. Tågklareraren ("Stinsen") står på perrongen och gör honnör. Han har rött band i mössan och kan vara obefordrad trafikbiträde.
Så kommer försignalen till Spånga station. Vit blink tyder att huvudsignalen står för grönt. 900 meter kvar till Spånga. Bromsläge 1 för att "trycka ihop tåget" så att resenärerna inte skall störas av ryck.
Spånga angörs på spår 2. Resenärer går över spåret för att nå perrongen. De varnas med tyfonsignal "tåg kommer" - en lång signal.
Så följer bromsläge 2 och 3. Det gäller att stanna med lokets front vid skylten U (uppehåll).
Resenärer stiger av och på. Några går till spår 1 där ångloket S 10 nr 1726 väntar för en färd till Hässelby Villastad.
y3 16.jpg
y3 16.jpg (8.2 KiB) Visad 1152 gånger
Tåget till Hässelby Villastad består av två tvåaxliga personvagnar litt C 3c samt en godsfinka F 1.

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 13479
Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
Ort: Västergötland
Kontakt:

Re: Järnvägsminnen

Inlägg av Markus Holst » 9 april 2015, 07:43

Hur mycket skiljer i längd hoptryckt och isärdraget tåg?

Användarvisningsbild
gunship
Medlem
Inlägg: 1373
Blev medlem: 14 december 2004, 14:00
Ort: Stockholm

Re: Järnvägsminnen

Inlägg av gunship » 9 april 2015, 12:48

Läste nån gång om att köra dubbla ånglok, att det var svårt att samköra dem effektivt? Tror det var i USA, med malmtåg som skulle över nån av bergskedjorna - och att det var därför man uppfann såna monster som big-boy loken.

Användarvisningsbild
dc
Medlem
Inlägg: 2150
Blev medlem: 3 februari 2007, 23:21
Ort: Nättraby
Kontakt:

Re: Järnvägsminnen

Inlägg av dc » 9 april 2015, 16:32

]Det finns massor av järnvägsnostalgi på tuben, om någon missat det. Detta är en bra ingång. Njut av tågporren :D

No one can prevent me from raising towers in babylon

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
Ort: Stockholm

Re: Järnvägsminnen

Inlägg av Stellan Bojerud » 9 april 2015, 16:42

Markus Holst skrev:Hur mycket skiljer i längd hoptryckt och isärdraget tåg?
Har faktiskt inte tänkt på det. Uppskattar glappet mellan två vagnars buffertar till ca 5 cm. Skruvkopplen brukar dras fem varv.

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 13479
Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
Ort: Västergötland
Kontakt:

Re: Järnvägsminnen

Inlägg av Markus Holst » 9 april 2015, 16:45

Bufferterna har väl även dessa viss fjädring? Om jag minns rätt vad pappa lärde mig så är det stel buffert på ena sida och fjädrande på andra, så varje buffert mot buffert har en stel och en fjädrande. Även dessa torde ju tryckas ihop vid bromsning.

Men om vi räknar 5cm x 40 vagnar så är vi ju redan där uppe i 2 meter.

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
Ort: Stockholm

Re: Järnvägsminnen

Inlägg av Stellan Bojerud » 9 april 2015, 16:58

40 vagnar? Det var ett jävla långt tåg. 6-10 vagnar är mer normalt. Vad jag minns var båda buffertarna fjädrande. Ja, de trycks ihop vid bromsning. När tåget stannat kan man ibland känna att vagnen får en lätt och mild "bakrekyl" då buffertarnas fjädrar expanderar.

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 13479
Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
Ort: Västergötland
Kontakt:

Re: Järnvägsminnen

Inlägg av Markus Holst » 9 april 2015, 17:02

När jag var barn och räknade vagnar vid bommarna i Partille minns jag att jag räknade till 42 vagnar på ett godståg.

Amund
Stödjande medlem 2023
Inlägg: 9729
Blev medlem: 15 juni 2009, 08:52
Ort: Västerbotten

Re: Järnvägsminnen

Inlägg av Amund » 9 april 2015, 17:06

Fjädringen i buffertarna är ganska ordentlig, i ett tåg är ju kopplen dragna ganska tajta med buffertarna tryckta mot varandra, därför behövs det en del plats att trycka ihop i kurvorna.

I en vagnuttagning, som det heter vid växlingsrörelser på och till och från bangårdar och industrispår, brukar kopplen vara lösa och slappa för att underlätta avhängning vid växlingsrörelser (skjutsning).

Stellan: Vid växlingsarbeten förr, var det speciella mindre ånglok då? Har för mig att man även använt hästar till sånt?

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
Ort: Stockholm

Re: Järnvägsminnen

Inlägg av Stellan Bojerud » 9 april 2015, 17:07

Godståg med 2-axliga vagnar. Det är o k. Men med dem behöver man inte bromsa fint med hänsyn till passagerare. Jag har utgått från boggievagnar avsedda för personbefordran.

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 13479
Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
Ort: Västergötland
Kontakt:

Re: Järnvägsminnen

Inlägg av Markus Holst » 9 april 2015, 17:10

Jag läste nyligen om en häst som arbetade på en rangerbangård i England på 60-talet och som var den sista växlingshästen i tjänst. Hans jobb var just att rangera vagnar. Den sista vagnen han fick dra fram var den han strax därefter själv åkt i, på väg till pension någonstans. Han var påfallande gammal då.

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
Ort: Stockholm

Re: Järnvägsminnen

Inlägg av Stellan Bojerud » 9 april 2015, 17:16

På bangården i Sundbyberg var växelloket en K 4. På den större bangården Hagalund jobbade en tankmaskin litt N (foto). Den stora rangerbangården Tomteboda hade ellok typ Ub.
SJ_N_576_1969.jpg

Amund
Stödjande medlem 2023
Inlägg: 9729
Blev medlem: 15 juni 2009, 08:52
Ort: Västerbotten

Re: Järnvägsminnen

Inlägg av Amund » 9 april 2015, 18:40

Tack Stellan! Jag tänker mig att accelerationen på ett ånglok bör vara ganska dålig jämfört med dieseldrivna(fast jag kan ha fel), och att de därigenom behövde längre sträckor för att skjutsa vagnar vid växlingsarbete?

”Skjutsa vagnar” – Alltså att stycka upp ett tåg till mindre delar genom att loket backar sakta i max promenadfart medan man samtidigt kopplar av en eller flera vagnar, tecken full fart ges till lokföraren tills de löskopplade vagnarna fått upp lämplig fart och stopptecken ges. Växelledaren lägger om växeln när de lösa vagnarna passerat ger tecken till en ny avhängning och vagnarna tas emot av en skjutspassare som vid behov lägger ut en bromssko och kopplar på övriga vagnar i farten som skjutsas in på respektive spår i rätt ordningsföljd.

Naturligtvis är det en stor konst att bedöma vagnarnas fart, de ska nå fram till nästa vagn hundratals meter bort, men inte smälla och kanske förstöra lasten, stopptecken någon sekund för sent kan betyda betydligt högre fart på vagnen/vagnarna eftersom loket hela tiden accelererar för fullt.

Vill även berätta hur man skjutsar en vagn som sitter på fel sida av loket (sk. bakskjuts), vilket jag själv provat många gånger. Man skruvar ut kopplet så långt som möjligt och ställer sig på bufferten, sedan kör loket framåt med full fart tills växelledaren (som står vid växeln) ger tecken för sakta, då trycks vagnen ihop med loket och man för in ena foten under det då hängande kopplet och hänger av, ger klartecken och loket accelererar på nytt. När loket passerat växeln läggs den om och vagnen åker in på det spåret.

Självklart är oftast inga bromsslangar tillkopplade vid växlingstågset, så det är ofta ett svårbromsat ekipage.

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 13479
Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
Ort: Västergötland
Kontakt:

Re: Järnvägsminnen

Inlägg av Markus Holst » 9 april 2015, 19:54

På finare bangårdar gjorde man det snyggare. Där var alla vagnar isärkopplade och loket puttade dem makligt upp för en liten sluttning. När första vagnen rundade krönet rullade den iväg lite snabbare och fjärmade sig från de andra. Den växlades rätt och stannade med en duns mot de andra vagnar som skulle bli samma tåg.

Min järnvägsroade pappa, född i Hamburg 1915, berättade hur vagnarna på den tiden, när växlarna fortfarande bemannades manuellt, hade en notis ritad med krita på främre gaveln, så växlaren visste hur han skulle växla. På vagnens bakre gavel stod en motsvarande anteckning om vart nästa vagn skulle växlas.

Pappa berättade även hur han och kamraterna i Weimarrepublikens Hamburg inte brydde sig om bilmärken - det fanbs ju just inga bilar - utan istället kunde allt om de olika loken.

Amund
Stödjande medlem 2023
Inlägg: 9729
Blev medlem: 15 juni 2009, 08:52
Ort: Västerbotten

Re: Järnvägsminnen

Inlägg av Amund » 9 april 2015, 21:00

Markus Holst skrev:På finare bangårdar gjorde man det snyggare. Där var alla vagnar isärkopplade och loket puttade dem makligt upp för en liten sluttning. När första vagnen rundade krönet rullade den iväg lite snabbare och fjärmade sig från de andra. Den växlades rätt och stannade med en duns mot de andra vagnar som skulle bli samma tåg.
Det där tror jag kallas vallväxling men är inte säker. På de riktigt moderna rangerbangårdarna bromsas väl vagnarna in också automatiskt? Har för mig att vissa vagnar idag till och med känner av skjutsskador, det handlar väl om vem som ska betala för skadat gods.

Ett skickligt växlingslag kan genom att skjutsa iväg vagnarna på en 3-4 olika spår, sortera om ett tåg på väldigt kort tid, och det är skjutspassaren som får springa arslet av sig för att hinna hänga på alla kommande vagnar. Fast det var förbjudet på min tid att stå emellan och hänga på kopplet på en skjuts så gjorde man det i alla fall, annars tog det för lång tid (tyckte växlingsledaren).
Markus Holst skrev: Min järnvägsroade pappa, född i Hamburg 1915, berättade hur vagnarna på den tiden, när växlarna fortfarande bemannades manuellt, hade en notis ritad med krita på främre gaveln, så växlaren visste hur han skulle växla. På vagnens bakre gavel stod en motsvarande anteckning om vart nästa vagn skulle växlas.
Ah! Det var inte dumt... kan tänka mig att Hamburg var och är en stor järnvägsknut, var din pappa järnvägsanställd?

Skriv svar