Ånglok

[gostap]

Hade turen idag att skåda denna vackra skapelse....Klippan järnvägsförening nånting tror jag...så vackert!

[gostap]

nytt

[gostap]

en till

[gostap]

passagerare

[gostap]

sista....

[Blixten]

Jag är ingen tågnörd men jag får säga att dina fina bilder fick mig att bestämma mig för minst en tågutflykt med familjen i sommar!

[varjag]

Ingen tågfantast heller -

men väcker minnen............

av hårda träsitsar i 3:e klass personvagnar. Och - flåsande ånglok - före avgång.
Som MÅSTE inspekteras - innan avgång -

Dom luktade olja, tung vattenånga...lite blandad med kolrök - och ibland drog dom en DJUP SUCK...

''tooiingkk'' -
Vad sucken orsakades av - har jag glömt.

Men inte kolröken in i kupéerna när ekipaget satte fart.....och IDIOTER drog ned fönstren....

Men - det fanns ett reglage med spak - VARMT > KALLT - med Varningen...

Mellanläge ger INTE medelvärme

Det var det enda eller det andra på SJ på varjagens tid.......

[Stellan Bojerud †]

Schtånkandet kom från tryckluftskompressorn. Oftast på gångbordet i höjd med skorstenen. Syns tydligt på bild nr 2. Tryckluftbromsarna fungerar så att tryckluften håller undan bromsblocken. Faller trycket slår bromsarna till.

PS: Jag är svårartad ångloksfanatiker.

[Stellan Bojerud †]

Här min gåva (för skattebetalarnas pengar) till eftervärlden. Som kommunfullmäktiges vice ordförande genomdrev jag att Sundbybergs stad köpte detta ånglok för 16.000 kronor. Det reparerades för 3.000 kronor. Ägs av Sundbybergs stad, men är deponerat till en järnvägsförening i Nora och är fullt driftklart. Används vid utflykter.

y3 16.jpg

Stockholm-Westerås-Bergslagarnes Jernväg (SWB) litt Y3 nr 16, från 1945 Statens Järnvägar litt S 10 nr 1726.

[Stellan Bojerud †]

Detta att köpa saker för skattemedel är något jag har svårt för. Men köpet av ovanstående ånglok var en mycket god affär för Sundbybergs stad. Redan då loket köptes var värdet av kopparplåtarna i eldstaden avsevärt högre än köpeskillingen 16.000 kronor.

[Hans]

När var detta och hur motiverades köpet?

MVH

Hans

[Hans]

Klippan järnvägsförening nånting tror jag

http://www.veteranjarnvagen.se/angloksinfo.php?anglok=1 ?

Mina söner var tokiga i Thomas the Tank engine så vi har åkt den lokala varianten här utrikes. En speciell känsla även om jag inte är fanatiker.



MVH

Hans

[Stellan Bojerud †]

1973. Loket uppställdes från början som "staty" på torget i Sundbyberg. Sundbyberg var på sin tid SWB slutstation med lokstall o s v. Från Sundbyberg gick tågen på hyrd SJ-räls till Stockholm Central. Järnvägen hade en mycket stor roll i Sundbyberg. Motivet var alltså kulturminnesmärke och loket administrerades av Kulturnämnden.

Efter många år som "monument" på torget i Sundbyberg, kom propåer från järnvägsföreningar att aktivera loket, som i princip var körklart. Sundbybergs stad beslöt att deponera loket hos Järnvägsmuseét i Gävle, med rätt för dem att i sin tur deponera loket hos en förening, som hade kapacitet att vårda det.

Kostnaden 16.000 kronor inkluderade frakt från järnvägsskroten Vislanda till Sundbyberg. Vidare byggnad av den spårstump på torget, som loket skulle stå på samt - med mycket hej och hå - lyfta loket på plats.

Renoveringen var en sak i sig. En reparatör, en målare och en lokförare engagerades. Samtliga pensionärer. Av princip ville de inte arbeta gratis, men nöjde sig med symboliska avlöningen av 1.000 kronor per person. Renoveringen utfördes inte på heltid, så det hela drog ut i ca tre månader. Men då hade envar av de tre lagt ner minst 40 timmars arbete.

[Hans]

Tack Stellan för historien.

MVH

Hans

[Stellan Bojerud †]

Ibland blir världen liten. Sundbybergs stad köpte ångloket SWB Y3 nr 15 tillverkat 1907. Men Vislanda järnvägsskrot meddelade att nr 15 skadats vid växling och föreslog istället nr 16, som var i fullgott skick. Det kuriösa var att min fader för första gången körde som tf lokförare på eget ansvar med just nr 16 då jag föddes den 5 augusti 1944. Sträckan var Spånga - Hässelby Villastad. Vid avgång från Spånga hade inget skett, men vid ankomst till Hässelby Villastad kom stins med cigarrer till far och hans eldare Thure Beijnot. Det blev en pojke kl 15.15 var beskedet.

Nu kan ju någon tro att det var någon slags egotripp av mig att just nr 16 blev museilok i Sundbyberg, men därom kan protokoll i Kulturnämnden ge besked. Man ville ha det äldsta loket nr 15 alternativt nr 17, som varit inblandat i flera tågolyckor i Sundbyberg. Det var sakkunniga i Vislanda, som utpekade nr 16, såsom varande i bäst skick och lättast att renovera.

Det utslagsgivande var statusen på ångpannorna. Nr 16 hade som krigsberedskapslok torrluftkasetter i eldstaden och var i princip körklart. Efter att lagren smörjts följde nr 16 utan trassel med till Sundbyberg.

Ett annat lok, som jag har känsla för är litt B4 1514. Det första jag kört men med fars stabila hand redo att ingripa om något gick fel. B4 var verkliga fullblodshästar bland snälltågsloken. De köptes (4 st) 1935 av SWB från SJ, som övertagit dem vid förstatligandet av Uppsala-Gävle Järnväg (UGJ). Min far blev med tiden stadsrevisor, men var krigsplacerad som ånglokförare, som blev en allt större bristvara. Någon gång i slutet av 1960-talet gjorde han krigsförbandsövning med B4 1513 och körde då Stockholm - Katrineholm.