Nedräkningen till 50-års jubileet av Månlandningen kan börja

[spett]

40-års jublet av Månlandningen är ju kanske mest inledningen till 50-års jublet.
T-1051272 timmar till landning.

Det amerikanska rymdprogrammet 1959.
Före Apollo var det Gemini, före Gemini var det Mercury.
Mercury-kapseln skulle skickas upp på en Atlas-raket. Dessa var inte särskilt pålitliga så det beslöts att förse kapseln med en nödutgång, inte en raketstol som man skulle kunna tro utan en raket ovanpå kapseln. Om olyckan skulle vara framme under uppfärden skulle kapseln sprängas loss från sin Atlas och nödraketen rycka iväg den en bit. Sedan skulle nödraket-tornet lösgöras och en andra dumpraket skulle rycka undan den från kapseln för att lämna plats åt fallskärmarna.
För att testa nödraketen kändes det oekonomiskt att förbruka en Atlas för $3500000 eller en Redstone för $1000000 så man beslöt utveckla en "liten" krutraket som trots att man bara byggde 7 stycken skall ha kostat $200000 stycket. Raketen fick det plebejiska namnet Little Joe.

littlejoe590821.jpg (42.6 KiB) Visad 956 gånger

Den 21 Augusti 1959 var det dags för det första skottet. Om Little Joe fungerade oklanderligt skulle den imitera en mycket misslyckad start med en Atlas. Kapseln är inte en riktig Mercury utan en enklare kastrull, amerikanerna kallar sådana boilerplate. Nödraketen är däremot en fullt operativ enhet från Grand Central Rocket. Det är ju den som skall testas.
En halvtimme Före start avlossas helt oväntat nödraketen. Kapseln far iväg i en formidabel parabel. Men dumpraketen tänds inte, inga fallskärmar kommer loss och alltihopa blir skrot i nedslaget.
Analysen kom fram till följande. Kretsen som skall tända nödraketen var anslutna till batterierna av misstag. Förklaringarna är kryptiska men om jag läser rätt hade ett nytt relä som skulle höja säkerheten installerats och då hade kopplingsschemat ritats fel. Som så många andra säkerhetsåtgärder blev resultatet motsatt. Dessa kostsamma silver-zink lådor importerade från Storbritannien laddades inte förrän strax före start. När spänningen blivit tillräckligt hög smet den iväg till nödraketkretsen och avlossade den. Men sedan fanns det inte tillräckligt med ström för att avlossa dumpraketen.

Det är 9 år och 11 månader till Månlandningen !

[spett]

Den gamla rymdåldern som jag nätt och jämnt kommer ihåg är ju så otroligt intressant om man har litet Aspberger som jag.
En fråga till kollektivet :
1a. När gick ryssarna om amerikanerna i rymdracet
1b. När gick amerikanerna förbi igen.

[Hexmaster]

1a. När gick ryssarna om amerikanerna i rymdracet

Från början, såklart. Innan Sputniken började pipa fanns inget race, mer än i huvudet på några få som Koroljov och von Braun.

1b. När gick amerikanerna förbi igen.

Den var svårare. Kanske när Apollo 8 rundade det stora sjömärket?

[Ori]

1b. När gick amerikanerna förbi igen.

Den var svårare. Kanske när Apollo 8 rundade det stora sjömärket?

Det är nog den bästa tidpunkten man kan hitta, Sovjet hade stora problem med sin månraket, men hade precis lyckats skicka en sond runt månen och därför flyttade NASA om i sina planer och skickade iväg Apollo 8 runt månen (trots lite frågetecken kring Saturn-raketen). Iofs är det nog tveksamt om Sovjet hade lyckats få rätt på sin raket i tid, dom var redan på efterkälken pga för små resurser.

[G:son]

USA hade nog ett tekniskt övertag redan i mitten av 60-talet, men den egentliga ledningen och segern i racet tog man först med Apollo 10, när Armstrong satte sin fot på månen. Insatserna i spelet var enorma, det är inte alls säkert att man skulle ha genomfört en bemannad månladning om Apollo 10 skulle ha slutat med en katastrof.

/G:son

[Hexmaster]

Du menar när Apollo 10 gjorde ett lyckat genrep av månlandningen?

[G:son]

Du menar när Apollo 10 gjorde ett lyckat genrep av månlandningen?

Nej, skrev fel, menade Apollo 11.

/G:son

[DIREWOLF]

1b. När gick amerikanerna förbi igen.

Första gg politbyrån bestämde sig för att en bemannad månlandning inte var av intresse.

Eller kanske när de lät 3 konstruktionsbyråer konkurrera om byggandet.
Spiken i kistan däremot är lätt att säga, det var att Koroljev blev sjuk.

USA hade nog ett tekniskt övertag redan i mitten av 60-talet

Det är nog tveksamt att säga att endera sidan hade ett tekniskt övertag alls.
Man kan ju t.ex. nämna att nästa generation NASA-raketer(liksom troligen även flera av de andra organisationerna) troligen kommer att lägga till en del gammal Sovjetisk teknik från 60-talet(och framåt), sånt som Sovjet då inte hade resurserna att fullt utnyttja, men som alltså är överlägsen vad som finns annorstädes IDAG! Det säger en del om vad som kanske kunnat uppnås om Sovjet verkligen hade satsat seriöst.

För det får väl sägas vara ytterligare en förklaring till ovanstående "1b", nämligen just att Sovjet inte seriöst försökte tävla, de hade sitt rymdprogram och i stort sett så genomfördes det som hade planerats, Sovjet hade inte som mål att sätta folk på månen, i alla fall inte förrän efter att USA visat att de var seriösa med det, och att de räknade det som ett allvarligt race. Och inte ens då slutade politbyrån att vela om vilka mål som skulle gälla. Till slut så återgick man ändå till ungefär de man började med, när man kommit fram till att man inte kunde tävla om bemmanad månfärd.

Vilket gör det väldigt ironiskt att idag, så är de enda som teoretiskt men realistiskt skulle kunna landa på månen, ändå är just Ryssarna, främst tack vare att Sojuz-kapseln redan från början byggdes med en sån färd åtminstone som möjlig. Fast det skulle kräva 3-4 mer eller mindre samtida och perfekt lyckade uppskjutningar, så det är som sagt mer teori än realism även det.

[G:son]

1b. När gick amerikanerna förbi igen.

Första gg politbyrån bestämde sig för att en bemannad månlandning inte var av intresse.

I så fall kan man säga, att USA tog ledningen när Kennedy övertalade kongressen att finansiera Apolloprogrammet den 25. maj 1961:



/G:son

[Hans]

Ibland förstår jag att jag har svårt att hålla mig ifrån skalman, efter att ha läst denna tråd, så, ehrm, ehrmmm... blev jag mer viss om detta

Intressant blandning av storpolitik och tekniska detaljer - som faktiskt mer än en gång hänger ihop.

MVH

Hans

[spett]

Jag har hittat motsägande beskrivningar av Little Joe 1- starten. De skiljer sig på två punkter.
Bägge menar att spänning vandrade iväg när batterierna laddades.
Den ena berättar att strömmen vandrade via en strömskena till det felkopplade nödskjutningsreläet. Det rörde sig om ett kopplingsdiagram som var felritat.
Den andra berättar att strömmen vandrade via ett nytt relä som skulle förhindra nödutlösning i höga G och skydda mot auto-destruct av misstag. Låter komplicerat. Beskrivningarna utesluter inte alls varandra, låter som att kopplingsschemat blev fel när den nya säkerhetsabrovinken lades till.
Den andra skillnaden är att tornet dumpas korrekt i toppen av kastbanan. Fallskärmarna nämns inte alls.
Mest av bekvämlighetsskäl håller jag mig till den första beskrivningen trots att den andre kommer från den officiella rapporten.
Little Joe 1 som så bryskt lämnades vid altaret avlossades den 4 oktober 1959 med en dubbel attrapplast. Både kapseln och nödraketerna var attrapper. Det var förövrigt på två-års dagen av Sputnik.

[spett]

Min förslag till 1a är att ryssarna gick om 1957 när den fantastiska R-7 raketen ( FORTFARANDE I PRODUKTION, digitaliserad 2006) togs i bruk.
På 1b svarar jag 1967 när amerikanerna skickade en ström av írriterande välfungerande satelliter till Månen.

Luna 10 som sände Internationalen från omloppsbana kring Månen var väl den sista triumfen för ryssarna. Sedan blev Korolev sjuk som sagt.

[DIREWOLF]

I så fall kan man säga, att USA tog ledningen när Kennedy övertalade kongressen att finansiera Apolloprogrammet den 25. maj 1961:

Absolut. Även om det kanske ser lite underligt ut, så visst.
Om politbyrån redan från början hade hårdsatsat och räknat med att spendera vad som behövde för att placera folk på månen, så att deras folk hade haft pengar till allt de behövde från början till slut, ja då tror jag faktiskt att Sovjet hade vandrat omkring på månen gott och väl innan jänkarna.

USA satsade enormt mycket resurser och pressade sin utveckling nästan till max, de hade kanske kunnat klara det lite snabbare genom att försöka ta fler genvägar, men såna kan sparka bakut och orsaka förseningar likväl. Min personliga gissning är att om Sovjet hade pressat lika hårt och öst in resurser på samma sätt så hade man nog varit "månfärdig" nån gång under 2a halvan av 60-talet.

Min förslag till 1a är att ryssarna gick om 1957 när den fantastiska R-7 raketen ( FORTFARANDE I PRODUKTION, digitaliserad 2006) togs i bruk.

Ja det är förvånansvärt hur mycket av Sovjets gammelgrejer som fortfarande används som standardprylar. De lyckades nästan otroligt bra med flera system där, jämförelsevis pålitliga, billiga OCH effektiva, allt i ett. Väldigt synd att de inte fick resurserna för att gå vidare fullt ut.

[predator]

Ni får ursäkta men vem är denna Korolev och vad hände med han?

[tryggve]

Ni får ursäkta men vem är denna Korolev och vad hände med han?

Om det är korrekt att beskriva honom som mannen bakom det sovjetiska rymdprogrammet vet jag inte, men det får väl anses vara bra nära i alla fall... Han som gjorde det möjligt, i alla fall?

http://en.wikipedia.org/wiki/Sergey_Korolyov