Bästa sprängämnet, Extradynamit

[Stefan Lundgren]

Rubriken löd så;

Det kanske är passande för ett annat delforum, men eftersom den var i en morgontidning så antar jag att det rörde sig om civilt bruk, alltså inom den civilhistoriska delen av forumet.

Det är en annons som jag hittade i Södermanlands läns tidning den 5 januari 1903 som hade denna rubrik. Om jag citerar texten i annonsen;
Alfred Nobels patent, tillverkad vid Winterviken, landets äldsta & största dynamitfabrik. Till salu hos tillverkaren, Nitroglycerin Aktiebolaget i Stockholm samt hos dynamithandlare i hufvudstaden och landsorten.

Enda guldmedalj bland alla sprängämneställare vid Stockholmsutställningen 1897.

Guldmedalj i Gefle 1901

Det jag undrar över är om det var mera för civilt bruk eller om det var en annons för de bolag som ägnade sig åt sprängningar. Jag reagerade när jag såg denna annons med tanke på vad jag känner till bland de olika sprängdåd eller olyckshändelser med sprängrelaterade ämnen, att det måste finnas galenpannor då också som antagligen också reagerade på denna annons. Om det kanske var riktat mot firmor som utförde sprängningar yrkemässigt, borde det väl riktat i andra medier än dagsmedier. Men jag är medveten om att de som var inblandade i reklamen är döda för länge sedan och därför kan dom inte svara heller. Man får hoppas att inga galenpannor sprang för att skaffa sig dynamit efter sedan denna annons publicering.

Stefan

[Spaningsledaren]

Som jag har hört saken berättas kunde man under långa tiden mer eller mindre köpa dynamit med tillbehör i närmsta lanthandel. Ung. vilken markägare som helst kunde t.ex. vilja spränga stubbar och stenar med litet dynamit. Detta med licenser och föreskrifter tillkom vartefter. Med detta inte antytt att allt var fritt fram, bara att den tidens organisation nog mer byggde på personomdöme och sunt förnuft. Man visste nog generellt sett bättre med vem man hade att göra, och om inte så sålde man kanske inte. Det var likartat betr. t.ex. gifter. Man kunde gå till närmsta apotek och köpa ut. Där skrevs köpen sedan in i giftboken. Ordning och reda.

[Hans]

På den gamla goda tiden behövde man väl heller inte ens vapenlicens http://www.svevap.se/index.php?option=c ... &Itemid=27

I min ungdom (slutet av sjuttiotalet) så gick det alldeles utmärkt att på apoteket inköpa indigrienserna för att göra sprängämne. Jag har inget minne av att de tog personuppgifter.

MVH

Hans

[Stefan Lundgren]

av Spaningsledaren

Som jag har hört saken berättas kunde man under långa tiden mer eller mindre köpa dynamit med tillbehör i närmsta lanthandel. Ung. vilken markägare som helst kunde t.ex. vilja spränga stubbar och stenar med litet dynamit. Detta med licenser och föreskrifter tillkom vartefter. Med detta inte antytt att allt var fritt fram, bara att den tidens organisation nog mer byggde på personomdöme och sunt förnuft. Man visste nog generellt sett bättre med vem man hade att göra, och om inte så sålde man kanske inte. Det var likartat betr. t.ex. gifter. Man kunde gå till närmsta apotek och köpa ut. Där skrevs köpen sedan in i giftboken. Ordning och reda.

Jovisst, vad det så också att folk hade möjligen lite mera vett förut. Det fanns väl "galenpannor" även under denna tid i Sverige och jag har också läst domstolshandlingar kring förra sekelskiftet om dynamitstölder. Nu sammanfattade jag tre aspekter i en mening antar jag. Man skall också komma ihåg att det var även innan de säkerhetsföreskrifter började att komma. Nu måste man anlita en sprängexpert för att ta bort en stor stenbumling, för hundra år sedan var det OK att man utförde sprängningen själv med de risker som var då.

Hans skrev

I min ungdom (slutet av sjuttiotalet) så gick det alldeles utmärkt att på apoteket inköpa indigrienserna för att göra sprängämne. Jag har inget minne av att de tog personuppgifter.

Det fick mig att tänka på att jag och en kompis köpte salpeter i vanliga affärer som vi gick ut till skogen och tände på, det var folk som t o m gjorde "bomber" av ämnet. En gång när jag skulle köpa salpeter så stod det på en lapp(Köp av salpeter, kontakta personalen) och försökte bluffa till mig sådana och då var jag knapp tonåring.....Vi försökte t o m säga att vi skulle köpa till våra morsor, nej, den biffen gick inte.

Stefan