Hej
Försökte hitta orsaken till denn olyckan. Hitta inget bra svar. Mitt minna säjer mig att dom testa att stänga av kylvattnet för att se hur det blev då och att nödsystemet inte funka som de ska. Har jag helt fel eller ?
Tjernobylolyckan
Re: Tjernobylolyckan
Man höll på med ett testprogram av en turbindriven generator som matade ström till nödkylningssystemet av reaktorkärnan vid en händelse av strömavbrott. Testet skulle visa om denna generator var tillräcklig för att driva nödsystemen under den korta tid det tog för dieselgeneratorerna att starta. Ett test som misslyckats två gånger tidigare och som det enligt vissa indikationer har nekats att utföras av tre andra liknande kärnkraftverk i Sovjet. Testet skulle ske precis innan den planerade underhållsperioden då kärnkraftverket ändå skulle tas ur drift.predator skrev:Hej
Försökte hitta orsaken till denn olyckan. Hitta inget bra svar. Mitt minna säjer mig att dom testa att stänga av kylvattnet för att se hur det blev då och att nödsystemet inte funka som de ska. Har jag helt fel eller ?
Kl. 1300 inleds testet genom att ta ned reaktorns effekt till 25%.
Kl. 1400 Operatören stängde av normalmatning av nödkylningssystemet och då skulle nödgeneratorn ta över matningen.
Detta skedde inte och för att klara situationen ställde operatören själv in värdena för hur mycket vatten som skulle cirkulera kring kärnan. Vid normal drift är det bra med ett högt flöde kring kärnan. Vilket också framgick av gällande regler som de hade vid kärnkraftsverket. Testet skulle ske vid 25% effekt på reaktorn.
Kl. 2310 blev kärnkraftverket avkopplat från elnätet.
Kl. 0028 så utlöste ett felhandlande hos en annan av operatörerna att effekten på reaktorn gick ned till 7%, all drift under 20% ansågs som kritisk och var förbjuden.
Det som borde skett nu var att testprogrammet skulle ha stoppats men så skedde inte utan testet fortgick. Vid så låg reaktoreffekt gäller det omvända med vattenströmningen kring reaktorkärnan, dvs. ju mindre vatten som strömmar ökar säkerheten.
För att klara ut situationen försöker operatörerna improvisera. De plockar bort säkerhetssystemen för att kick-starta reaktorn igen. Vilket misslyckas och 0124 exploderar reaktorn.
Det är en serie av fel som gör att olyckan sker, inte bara de fel som operatörerna utför. Vissa fel som operatörerna utför sker också under väldigt pressade former, speciellt det som sker i slutet då allt testas för att få igång reaktorn igen.
Men framförallt borde inte det initiala testet ha godkänts att utföras, det utfördes också av en man som kom från Moskva och som inte var någon specialist på reaktorer. Men även designfel av reaktorn bidrar till olyckan.
Det är också speciellt designen av reaktorn som vi i väst sköt in oss på som förklaring till varför det inte skulle kunna ske här, men det vi missar är de enkla misstag som sker och som får så stora konsekvenser.
Nej de blev av eldistributören kl. 1405 ombedda att fortsätta leverera el till nätet trots att de egentligen skulle kopplats ur. Därför sker inte så mycket viktiga saker mellan 1400 och 2310 då de blev avkopplade från nätet.predator skrev:Aha tack så mycke. men en fråga bara.Du hoppar ifrån kl 1400 till 2310. Tog det så lång tid att få ner effekten eller va då?
Det som borde skett där är en återinkoppling av det automatiska nödkylningssytemet, vilket aldrig skedde.
Det ska däremot understrykas att denna reaktortypen är mycket svår kontrollerad när den gått under en längre tid med ett effektuttag understigande 50%. Det uppstår något som kallas xenon-förgiftning, vilket inte jag är helt säker på vad det innebär. Denna svårhanterlighet gör att operatörerna har fullt upp med att kontrollera och driva alla systemen för att hålla reaktorn inom säkra gränser. Vilket jag tror utmattar dem och gör de sämre på problemlösningen som kom senare när de började improvisera för att starta upp reaktorn igen.
-
MoparMadness
- Medlem
- Inlägg: 551
- Blev medlem: 15 mars 2005, 01:48
- Ort: Uppsala, Sverige
Den 25 april 1986 skulle reaktor 4 stängas av för rutinunderhåll. Det hade bestämts att man skulle använda detta tillfälle till att testa kapaciteten hos reaktorns turbingenerator att alstra tillräcklig elektricitet för att driva reaktorns säkerhetssystem (i synnerhet kylvattenpumparna), i händelsen av en förlust av den externa strömtillförseln. Reaktorer konstruerade som Tjernobyl har ett par dieselgeneratorer tillgängliga som reservkraft, men dessa aktiveras inte ögonblickligen. Reaktorn skulle därför användas för att accelerera upp turbinen, som därefter skulle kopplas bort från reaktorn, och tillåtas att rotera av sin egen rotationströghet, och syftet med testet var alltså att bestämma huruvida turbinen i deccelerationsfasen alstrade tillräckligt med elektricitet för att driva kylvattenpumparna tills dess att dieselgeneratorerna startade. Testet hade redan utförts på en annan reaktor och resultatet var negativt (dvs, turbinen alstrade otillräckligt med ström i deccelerationen för att driva pumparna), men förbättringar hade gjordes på turbinerna, varför det fanns behov av ett nytt test.
Uteffekten hos reaktorn Tjernobyl-4 skulle minskas från dess normala kapacitet av 3200 termiska MW, till 1000 termiska MW för att utföra testet på en lägre och säkrare effekt. Emellertid, tack vare att experimentet blev försenat, så sänkte reaktoroperatörerna effekten för snabbt, och den faktiska uteffekten sjönk till 30 termiska MW. Även fast effekten var nära lägsta tillåtna i skyddsföreskrifter, så valde ledningen att inte stänga av reaktorn, och att fortsätta experimentet. Som ett resultat av den låga effekten ökade koncentrationen av Xenon-135 (som både skapas och konsumeras i en reaktor vid normal drift). Xenon-135 är en neutronabsorbator (vilket innebär att det hindrar kärnprocessen, dvs sänker effekten), varför styrstavarna drogs upp mer än tillåtet i skyddsföreskrifterna för reaktorn. Som en del av experimentet startades kylvattenpumparna som skulle drivas av turbingeneratorn kl 01:05 den 26 april. Vattenflödet överskred nu det som specificerades av skyddsföreskrifter, vattenflödet ökande också fram till kl 01:19. Eftersom att vatten också absorberar neutroner, gjorde detta att man var tvungen att dra ur de manuellt kontrollerade styrstavarna helt, vilket skapade en mycket instabilt och farlig situation.
Kl 01:23:04, inleddes själva experimentet. Det instabila läget i reaktorn avspeglades inte på något sätt på operatörernas kontrollbord, och det verkar inte som om någon i reaktorbesättningen var medveten om faran. Elektriciteten till kylvattenpumpar stängdes av, och eftersom att de drevs av trögheten i turbingeneratorn minskade kylvattenflödet. När turbinen kopplats bort från reaktorn, började mängden ånga i reaktorn, samt kylvattentemperaturen, att öka. När kylvattnet ökade i temperatur, så började fickor med ånga att bildas även i kylvattenledningarna. Reaktorn i Tjernobyl var av typen RBMK, och en egenskap hos en RBMK-reaktor är att den vid låga effekter har instabila driftegenskaper. En effektökning eller en minskning av kylvattenflödet genom bränslekanalerna leder naturligt till att vattnets ånghalt ökar. Detta leder i en instabil RBMK-reaktor automatiskt till ytterligare ökning av bränslelementens värmeeffekt och därefter till en ytterligare ökning av ångproduktionen osv. i en ond cirkel. Om man inte reglerar denna instabilitet med effektkontrollstavar, vilket normalt sker med automatik, kan reaktionen bli okontrollerbar. I speciella situationer kan instabiliteten vara sådan att effektkontrollstavarna inte hinner stabilisera effekten. Detta var en avgörande faktor vid Tjernobylolyckan. Kl 01:23:40 trycker operatörerna på knappen "AZEN-5" (”Snabbt nödlägesförsvar 5”) vilket sätter igång en sk SCRAM, en total nödavstängning av reaktorn. Detta innefattar bland annat en fullständig inskjutning av styrstavarna, inklusive de som tidigare helt dragits upp, i reaktorn. Det är oklart om anledningen till detta var ett nödläge, eller om det helt enkelt utfördes som en rutinmetod för att stänga reaktorn som en avslutning av experimentet, då reaktorn ju var planerad att stängas av för rutinunderhåll. Det vanligste alternativet som föreslås är att någon tryckte på SCRAM-knappen som en reaktion på den oväntat snabba effektökningen på grund av den ökade ånghalten i kylvattnet. Anatoly Dyatlov, chef på Tjernobyls kärnkraftverk vid tiden för olyckan, skriver dock i sin bok:
”Före kl 01:23:40 hade det centrala kontrollsystemet ... inte registrerat några parameterändringar som kunde försvara en SCRAM. Kommissionen ... insamlade och analyserade en stor mängd material och, som påvisades i dess rapport, kunde inte upptäcka något bestämt skäl till varför en SCRAM tycktes nödvändig. Det fanns inte heller något behov att söka en anledning. Reaktorn stängdes helt enkelt av som en avslutning av experimentet.”
Tack vare att styrstavarna var helt utdragna, och på grund av den långsamma mekanismen för förflyttnigen av styrstavarna, skulle det ta ca 18-20 sekunder tills dessa var helt inskjutna. Detta, i kombination med de ihåliga spetsarna på styrstavarna och den tillfälliga undanträngningen av kylvattnet som stavarna orsakade, gjorde att SCRAM ökade effekten i reaktorn. Den ökande effekten orsakade deformeringar av styrstavarnas kanaler. Styrstavarna fastnade när de nått endast en tredjedel av full inskjutning, och var därför oförmögna att stoppa reaktionen. Kl 01:23:47 registreras reaktorns effekt till omkring 30 termiska GW, tio gånger den normala effekten (det finns även påståenden om 300 GW, alltså hundra gånger normaleffekt). Bränslestavarna började då att smälta och ångtrycket i reaktorn ökade mycket snabbt, vilket orsakade en kraftig ångexplosion som försköt och förstörde reaktorlocket, slet av kylvattenledningar och därefter blåste bort en del av taket på reaktorbyggnaden.
För att reducera byggkostnaden, och på grund av dess storlek, var reaktorn endast delvis innesluten. Detta tillät de radioaktiva föroreningarna att ohindrat gå rakt ut i atmosfären efter att ångexplosionen öppnat den primära tryck-kammaren. Efter att en del av taket sprängts bort, orsakade det nu inrusande syret i kombination med den extrema temperaturen i reaktorn och resterna av grafitmoderatorn en grafitbrand. Grafitbranden bidrog i stor grad till spridningen av radioaktivt materiell och kontaminationen av omkringliggande områden.
Viss kontrovers omger händelserna efter kl 01:22:30 tack vare motsägelser mellan ögonvittnen och det centrala kontrollsystemets register. Den versionen som oftast anses som den korrekta, anges nedan. Enligt denna version inträffade den första explosionen ca 01:23:47, dvs sju sekunder efter operatörerna tryckte på SCRAM-knappen. Det påstås ibland att explosionen inträffade före eller bara någon sekund efter SCRAM (detta var den version som den sovjetiska kommittén som studerade olyckan arbetade efter). Skillnad kan verka trivial, men är viktig därför att om reaktorn blev kritisk flera sekunder efter SCRAM, ligger felet hos designen av styrstavarna, men om explosionen skedde strax före SCRAM, ligger ansvaret för olyckan hos operatörerna. Vissa källor påstår att svag seismisk aktivitet, liknande ett jordskalv med magnituden 2.5 på Richterskalan, registrerades kl 01:23:39 i Tjernobylområdet. Situationen försvåras även av faktumet att SCRAM-knappen trycktes på mer än en gång, och att personen som tryckte på knappen dog två veckor efter olyckan på grund av strålskador.
Alla tider är lokal Tjernobyl-tid.
Jag ber om ursäkt för eventuella stavfel, men detta är utan tävlan det längsta inlägg jag någonsin skrivit på ett forum.
Uteffekten hos reaktorn Tjernobyl-4 skulle minskas från dess normala kapacitet av 3200 termiska MW, till 1000 termiska MW för att utföra testet på en lägre och säkrare effekt. Emellertid, tack vare att experimentet blev försenat, så sänkte reaktoroperatörerna effekten för snabbt, och den faktiska uteffekten sjönk till 30 termiska MW. Även fast effekten var nära lägsta tillåtna i skyddsföreskrifter, så valde ledningen att inte stänga av reaktorn, och att fortsätta experimentet. Som ett resultat av den låga effekten ökade koncentrationen av Xenon-135 (som både skapas och konsumeras i en reaktor vid normal drift). Xenon-135 är en neutronabsorbator (vilket innebär att det hindrar kärnprocessen, dvs sänker effekten), varför styrstavarna drogs upp mer än tillåtet i skyddsföreskrifterna för reaktorn. Som en del av experimentet startades kylvattenpumparna som skulle drivas av turbingeneratorn kl 01:05 den 26 april. Vattenflödet överskred nu det som specificerades av skyddsföreskrifter, vattenflödet ökande också fram till kl 01:19. Eftersom att vatten också absorberar neutroner, gjorde detta att man var tvungen att dra ur de manuellt kontrollerade styrstavarna helt, vilket skapade en mycket instabilt och farlig situation.
Kl 01:23:04, inleddes själva experimentet. Det instabila läget i reaktorn avspeglades inte på något sätt på operatörernas kontrollbord, och det verkar inte som om någon i reaktorbesättningen var medveten om faran. Elektriciteten till kylvattenpumpar stängdes av, och eftersom att de drevs av trögheten i turbingeneratorn minskade kylvattenflödet. När turbinen kopplats bort från reaktorn, började mängden ånga i reaktorn, samt kylvattentemperaturen, att öka. När kylvattnet ökade i temperatur, så började fickor med ånga att bildas även i kylvattenledningarna. Reaktorn i Tjernobyl var av typen RBMK, och en egenskap hos en RBMK-reaktor är att den vid låga effekter har instabila driftegenskaper. En effektökning eller en minskning av kylvattenflödet genom bränslekanalerna leder naturligt till att vattnets ånghalt ökar. Detta leder i en instabil RBMK-reaktor automatiskt till ytterligare ökning av bränslelementens värmeeffekt och därefter till en ytterligare ökning av ångproduktionen osv. i en ond cirkel. Om man inte reglerar denna instabilitet med effektkontrollstavar, vilket normalt sker med automatik, kan reaktionen bli okontrollerbar. I speciella situationer kan instabiliteten vara sådan att effektkontrollstavarna inte hinner stabilisera effekten. Detta var en avgörande faktor vid Tjernobylolyckan. Kl 01:23:40 trycker operatörerna på knappen "AZEN-5" (”Snabbt nödlägesförsvar 5”) vilket sätter igång en sk SCRAM, en total nödavstängning av reaktorn. Detta innefattar bland annat en fullständig inskjutning av styrstavarna, inklusive de som tidigare helt dragits upp, i reaktorn. Det är oklart om anledningen till detta var ett nödläge, eller om det helt enkelt utfördes som en rutinmetod för att stänga reaktorn som en avslutning av experimentet, då reaktorn ju var planerad att stängas av för rutinunderhåll. Det vanligste alternativet som föreslås är att någon tryckte på SCRAM-knappen som en reaktion på den oväntat snabba effektökningen på grund av den ökade ånghalten i kylvattnet. Anatoly Dyatlov, chef på Tjernobyls kärnkraftverk vid tiden för olyckan, skriver dock i sin bok:
”Före kl 01:23:40 hade det centrala kontrollsystemet ... inte registrerat några parameterändringar som kunde försvara en SCRAM. Kommissionen ... insamlade och analyserade en stor mängd material och, som påvisades i dess rapport, kunde inte upptäcka något bestämt skäl till varför en SCRAM tycktes nödvändig. Det fanns inte heller något behov att söka en anledning. Reaktorn stängdes helt enkelt av som en avslutning av experimentet.”
Tack vare att styrstavarna var helt utdragna, och på grund av den långsamma mekanismen för förflyttnigen av styrstavarna, skulle det ta ca 18-20 sekunder tills dessa var helt inskjutna. Detta, i kombination med de ihåliga spetsarna på styrstavarna och den tillfälliga undanträngningen av kylvattnet som stavarna orsakade, gjorde att SCRAM ökade effekten i reaktorn. Den ökande effekten orsakade deformeringar av styrstavarnas kanaler. Styrstavarna fastnade när de nått endast en tredjedel av full inskjutning, och var därför oförmögna att stoppa reaktionen. Kl 01:23:47 registreras reaktorns effekt till omkring 30 termiska GW, tio gånger den normala effekten (det finns även påståenden om 300 GW, alltså hundra gånger normaleffekt). Bränslestavarna började då att smälta och ångtrycket i reaktorn ökade mycket snabbt, vilket orsakade en kraftig ångexplosion som försköt och förstörde reaktorlocket, slet av kylvattenledningar och därefter blåste bort en del av taket på reaktorbyggnaden.
För att reducera byggkostnaden, och på grund av dess storlek, var reaktorn endast delvis innesluten. Detta tillät de radioaktiva föroreningarna att ohindrat gå rakt ut i atmosfären efter att ångexplosionen öppnat den primära tryck-kammaren. Efter att en del av taket sprängts bort, orsakade det nu inrusande syret i kombination med den extrema temperaturen i reaktorn och resterna av grafitmoderatorn en grafitbrand. Grafitbranden bidrog i stor grad till spridningen av radioaktivt materiell och kontaminationen av omkringliggande områden.
Viss kontrovers omger händelserna efter kl 01:22:30 tack vare motsägelser mellan ögonvittnen och det centrala kontrollsystemets register. Den versionen som oftast anses som den korrekta, anges nedan. Enligt denna version inträffade den första explosionen ca 01:23:47, dvs sju sekunder efter operatörerna tryckte på SCRAM-knappen. Det påstås ibland att explosionen inträffade före eller bara någon sekund efter SCRAM (detta var den version som den sovjetiska kommittén som studerade olyckan arbetade efter). Skillnad kan verka trivial, men är viktig därför att om reaktorn blev kritisk flera sekunder efter SCRAM, ligger felet hos designen av styrstavarna, men om explosionen skedde strax före SCRAM, ligger ansvaret för olyckan hos operatörerna. Vissa källor påstår att svag seismisk aktivitet, liknande ett jordskalv med magnituden 2.5 på Richterskalan, registrerades kl 01:23:39 i Tjernobylområdet. Situationen försvåras även av faktumet att SCRAM-knappen trycktes på mer än en gång, och att personen som tryckte på knappen dog två veckor efter olyckan på grund av strålskador.
Alla tider är lokal Tjernobyl-tid.
Jag ber om ursäkt för eventuella stavfel, men detta är utan tävlan det längsta inlägg jag någonsin skrivit på ett forum.
Senast redigerad av 1 MoparMadness, redigerad totalt 23 gånger.
-
J.K Nilsson
- Medlem
- Inlägg: 2406
- Blev medlem: 21 februari 2004, 23:18
- Ort: Frösön
För att vidare sprida ljus över frågan om kärnkraft så används denna olycka som ett politiskt skäl till att lägga ned kärnkraften i Sverige. Må så vara, det jag tänkte rikta frågan emot är de tekniska bitarna för argumenten.
Eva Goes hade en artikel i Östersundsposten eller om det var i Länstidningen i Jämtland. Hon menade att ett reaktorhaveri liknande Tjernobyl var mycket sannolikt i Sverige då säkerhetsventilerna eller sprängblecken för att evakuera ett ångtryck i reaktorerna genom filter var testade till högre tryck än själva reaktorn. Av artikeln får man uppfattningen att säkerhetsventilerna är ställda att utlösa vid ett högre tryck än vad själva rektorkärlet tål. Är det någon som ligger inne med en förklaring?
J.K Nilsson
Eva Goes hade en artikel i Östersundsposten eller om det var i Länstidningen i Jämtland. Hon menade att ett reaktorhaveri liknande Tjernobyl var mycket sannolikt i Sverige då säkerhetsventilerna eller sprängblecken för att evakuera ett ångtryck i reaktorerna genom filter var testade till högre tryck än själva reaktorn. Av artikeln får man uppfattningen att säkerhetsventilerna är ställda att utlösa vid ett högre tryck än vad själva rektorkärlet tål. Är det någon som ligger inne med en förklaring?
J.K Nilsson
-
MoparMadness
- Medlem
- Inlägg: 551
- Blev medlem: 15 mars 2005, 01:48
- Ort: Uppsala, Sverige
Jag vet faktiskt inte om detta påstående stämmer. Det är dock faktiskt irrelevant, och jag ska försöka förklara varför. För att ta en svensk reaktor som exempel, så kan jag använda Ringhals-2, då jag har data för denna nära till hands.
Ringhals-2 är en PWR (Pressurized Water Reactor), alltså en tryckvattenreaktor. Detta har den gemensamt med Ringhals-3 och -4 (dock ej Ringhals-1), alla andra svenska reaktorer är av typen BWR (Boiling Water Reactor), kokvattenreaktorer. Byggnaden som inrymmer reaktorn brukar kallas för containment eller reaktorinneslutning. Reaktorinneslutningen, för tryckvattenreaktorer, inrymmer både kärnreaktorn, ånggeneratorerna, reaktorkylpumparna och tillhörande utrustning. Inneslutningen på Ringhals-2 är cylindrisk med en diameter på ungefär 38 meter och en höjd på 65 meter. Volymen luft i inneslutningen är ungefär 55 000 m3. Inneslutningens bottenplan är beläget på nivå +93 meter och dess högsta punkt på nivå +156, markplanet är beläget på nivå +103. Ytterväggarna består av ca 1 meter tjock armerad betong samt en stålmantel som är 5 mm tjock. Reaktorinneslutningen är vid drift helt sluten och ventilationen mot omgivningen är avstängd. Normalt sett råder ett övertryck om 10 – 20 kPa vid drift och inneslutningen är dimensionerad för att tåla övertryck upp till 600 kPa. Om trycket överstiger 500 kPa brister ett sprängbleck och tryckavlastning av inneslutningen sker via en vattenskrubber.
En PWR har mycket högre tryck i reaktorn än en BWR, och trycket i Ringhals-2 är ca 15,5 MPa. Själva reaktorkärlet är ca 5 meter i diameter och 11 meter högt, och har en volym av ca 216 m3. Volymen på inneslutningen är som sagt ca 55000 m3, 254 ggr större än själva reaktorkärlet. Eftersom att en dubblering av volymen ger en halvering av trycket, så ser man snabbt att ett brustet reaktorkärl inte kan ge en tillräcklig tryckökning i inneslutningen för att öppna sprängblecket.
Ringhals-2 är en PWR (Pressurized Water Reactor), alltså en tryckvattenreaktor. Detta har den gemensamt med Ringhals-3 och -4 (dock ej Ringhals-1), alla andra svenska reaktorer är av typen BWR (Boiling Water Reactor), kokvattenreaktorer. Byggnaden som inrymmer reaktorn brukar kallas för containment eller reaktorinneslutning. Reaktorinneslutningen, för tryckvattenreaktorer, inrymmer både kärnreaktorn, ånggeneratorerna, reaktorkylpumparna och tillhörande utrustning. Inneslutningen på Ringhals-2 är cylindrisk med en diameter på ungefär 38 meter och en höjd på 65 meter. Volymen luft i inneslutningen är ungefär 55 000 m3. Inneslutningens bottenplan är beläget på nivå +93 meter och dess högsta punkt på nivå +156, markplanet är beläget på nivå +103. Ytterväggarna består av ca 1 meter tjock armerad betong samt en stålmantel som är 5 mm tjock. Reaktorinneslutningen är vid drift helt sluten och ventilationen mot omgivningen är avstängd. Normalt sett råder ett övertryck om 10 – 20 kPa vid drift och inneslutningen är dimensionerad för att tåla övertryck upp till 600 kPa. Om trycket överstiger 500 kPa brister ett sprängbleck och tryckavlastning av inneslutningen sker via en vattenskrubber.
En PWR har mycket högre tryck i reaktorn än en BWR, och trycket i Ringhals-2 är ca 15,5 MPa. Själva reaktorkärlet är ca 5 meter i diameter och 11 meter högt, och har en volym av ca 216 m3. Volymen på inneslutningen är som sagt ca 55000 m3, 254 ggr större än själva reaktorkärlet. Eftersom att en dubblering av volymen ger en halvering av trycket, så ser man snabbt att ett brustet reaktorkärl inte kan ge en tillräcklig tryckökning i inneslutningen för att öppna sprängblecket.
-
J.K Nilsson
- Medlem
- Inlägg: 2406
- Blev medlem: 21 februari 2004, 23:18
- Ort: Frösön
Nu är det snarare så att man resonerar att "Om allt ändå sk**er sig så kan det hända rejält". Scenariet ovan beskrivet är att sprängblecket inte behövs därför att reaktorn svalnar av efter ett brott på dess kärl. Dock tycker jag att det är sunt att planera för en oväntad tryckökning inne i reaktorinneslutningen, därför sprängblecket. Nu är emellertid ett tjernobylscenario i Sverige rätt så otänkbart genom skillnaderna i reaktorkonstruktioner.
Att de ingående detaljerna i en säkerhetsventil/sprängbleckskonstruktion: De ingående detaljerna kan mycket väl kräva en högre hållfasthet än det de är satta att "skydda". Om ventilsystemet inte öppnar riktigt kan konsekvenserna bli riktigt kärva, genom att ha högt motstånd mot deformation från trycket kan öppning och funktion säkerställas. Det anser jag vara den troliga förklaringen då jag inte studerat på samma sätt som tidigare nämnd person.
J.K Nilsson
Att de ingående detaljerna i en säkerhetsventil/sprängbleckskonstruktion: De ingående detaljerna kan mycket väl kräva en högre hållfasthet än det de är satta att "skydda". Om ventilsystemet inte öppnar riktigt kan konsekvenserna bli riktigt kärva, genom att ha högt motstånd mot deformation från trycket kan öppning och funktion säkerställas. Det anser jag vara den troliga förklaringen då jag inte studerat på samma sätt som tidigare nämnd person.
J.K Nilsson
Problemet med efterarbetet med Tjernobylkatastrofen i västvärlden är just denna fokusering på kontruktionen av reaktorn. Man skyddar sig med att säga att konstruktionerna är olika därför är inte denna olyckan aktuell hos oss. Men man missar de svåra punkterna, tekniskadesignen av en reaktor är nog det enklaste, som rör organisation och arbetssätt hos operatörerna. Vilket fallerade grovt i Tjernobyl.
En diskussion man kan föra är om det finns någon person som kan hela säkerhetssystemet i ett kärnkraftverk, eller om personerna kan vissa delar av det. För att sedan tillsammans kunna helheten.
Nu är det mycket möjligt att företrädarna för olika länders myndigheter utåt sett pratade om skillnaden i tekniken för att lugna folk för att i det tysta, i bakgrunden arbeta hårt med de andra sakerna som fallerade och som också ledde fram till olyckan. Där man fokuserar på organisation, säkerhetstänkande hos personalen och hur man får människorna som arbetar i systemen att fungera optimalt. Där ligger det stora svåra arbetet i alla tekniskasystem där människan är inblandad.
En diskussion man kan föra är om det finns någon person som kan hela säkerhetssystemet i ett kärnkraftverk, eller om personerna kan vissa delar av det. För att sedan tillsammans kunna helheten.
Nu är det mycket möjligt att företrädarna för olika länders myndigheter utåt sett pratade om skillnaden i tekniken för att lugna folk för att i det tysta, i bakgrunden arbeta hårt med de andra sakerna som fallerade och som också ledde fram till olyckan. Där man fokuserar på organisation, säkerhetstänkande hos personalen och hur man får människorna som arbetar i systemen att fungera optimalt. Där ligger det stora svåra arbetet i alla tekniskasystem där människan är inblandad.
-
Ragnar Svedje
- Medlem
- Inlägg: 1157
- Blev medlem: 30 mars 2005, 14:00
- Ort: Stavanger
Fakta om Tjernobyl
Det första man bör veta om Tjernobyl är att det var ett kombikraftverk, vars huvudsakliga användningsområde var att framställa vapenplutonium och att elproduktionen endast var ett bihang som kopplats på för att få bättre ekonomi i projektet.
När man framställer vapenplutonium så skjuter man ner långa uranstavar i en reaktor så att kärnkemiska processer kan äga rum, efter en vecka eller två plockas staven upp och man skiljer uranet från plutoniumet, gjuter en ny uranstav och kör ner den i härden igen. Man arbetar aldrig med en stav utan flera. I Tjernobyl var det fråga om många, många stavar och det blir ett hiskeligt plockande upp och ner av dessa stavar. För att plocka upp och ner stavarna behövs lyftannordningar fästa i taket, taket måste vara högt. Högt tak innebär stor byggnad.
Att innesluta en stor byggnad i armerad betong kostar mycket pengar, och Sovjet var ett fattigt land så därför lät man bli. Ursäkta den något raljanta tonen men jag tror detta var ett kort och koncist sätt att beskriva just det problemet.
Det andra man bör veta om Tjernobyl var att det var fråga om en sovjetisk grafitreaktor. Grafitreaktorer i största allmänhet är sämre än lättvattenreaktorer (alla andra reaktortyper är faktiskt sämre än lättvattenreaktorer) och sovjetiska grafitreaktorer var betydligt sämre än de grafitreaktorer som man skulle kunna konstruera. Jag skippar det tekniska just där, men kan återkomma på begäran.
Det tredje man bör veta om Tjernobyl var att anläggningen låg i en stat som saknade en kritisk och granskande press och likaledes en kritisk, granskande och krävande opinon. Säkerhetstänkandet var inte särskilt utbrett och stod definitivt inte högt på dagordningen.
Till själva händelsen. De tre operatörerna av vilka ingen hade ens de mest elementära kunskaper om kärnfysik, kärnkemi eller reaktorlära, skulle utföra ett experiment på reaktorn. De var elingenjörer och experimentet gällde som många har påpekat hur man kan fortsätta alstra ström under nedstängning av reaktorn. Ingen av dem hade ens fått komma in i kontrollrummet på ett svenskt eller västerländkst kärnkraftverk eftersom de saknar nödvändig utbildning.
Reaktorn skulle stängas ner för en längre tids underhåll och om inte experimentet genomfördes nu så skulle det dröja ett år tills nästa tillfälle kom. De tre var hjältar i Sovjet, de hade tidigare utsett till månadens arbetare (vilket var en presigefull utnämning) för andra arbetsinsatser. Nu skulle föregående trium följas upp med en ännu större, hjältarna skulle förevigas i det sovjetiska folkets minne. Och det sista lyckades dem tyvärr alldeles utmärkt med...
De sänkte effekten på reaktorn för snabbt, effekten sjönk till en lägre nivån än de tänkt och reaktorn blev Xenonförgiftad. Det betyder att man inte kan öka effekten på reaktorn eftersom xenonet äter upp alla neutroner. Det normala är att stänga av reaktorn helt och vänta några dagar tills xenonet har sönderfallit och sedan starta igen, men nu skulle reaktorn stängas för underhåll så att skjuta in stavarna innebar att skjuta på drömmen om att bli ännu större hjältar fick skjutas ett år på framtiden...
Xenonen förbrukas när de äter upp neutroner, varför en reaktorn vid normal drift inte blir xenonförgiftad. Nu tändes en snilleblixt hos de icke-kompetenta, icke-utbildade, icke-behöriga personerna som satt i kontrollrummet. De skulle öka neutronflödena så att xenonet förbrukades snabbare och sedan återupptaga experimentet. Man ökar neutronflödet genom att avlägsna allt som absorberar neutroner, främst styrstavarna. Tanken var alltså att dra upp alla styrtavar i förbjudet läge så att de inte skulle absorbera några neutroner och sedan skulle neutronflödena öka och börja förbruka Xenon i en god fart. När sedan tillräckligt mycket Xenion hade förbrukats skulle reaktorn börja ge mer effekt vilket de förutseende operatörerna skulle upptäcka och genast skjuta in stavarna i reaktorn och göra den säker igen...
Nej, jag skämtar inte. Exakt så resonerade de icke-kompetenta, icke-utbildade, icke-behöriga personerna som nu satt i ensamt majestät i kontrollrummet på kärnkraftverket i Tjernobyl.
Det var bara ett litet problem, eftersom det var förbjudet att dra upp stavarna så långt som de ville fanns det larm och säkerhetssystem som automatiskt skulle lösa ut och stänga av reaktorn. De vise männen funderade och dagens andra snilleblixt såg dagsljus. Eftersom säkerhetssystemen skulle stänga av reaktorn automatiskt och larma så skulle de koppla ur säkerhetssystemen. Tyvärr så skämtar jag heller inte denna gång...
Med sina eltekniska kunskaper tänkte de baklänges i flera steg och kopplade först ur de system som skulle varna om andra säkerhetssystem slutade fungera, därefter kopplades nästa barriär av säkerhetssystem ur drift: nämligen de som skulle varna om systemen på nästa barrier slutade fungera. Detta gjort i flera steg tillät dem slutligen att koppla ur de system som faktiskt skulle varna om styrstavarna drogs ut för långt.
Efter allt detta arbete kunde slutligen styrstavarna dras ur helt och hållet, långt upp över det förbjudna läget. Allt frid och fröjd i början, xenonet förbrukades i rask takt men eftersom det fanns så mycket tog det en god stund innan det tog slut, men då gick det undan!Hoppas ni ursäktar min raljanta ton, men en person som inte förståt begrepp som exponentiell tillväxt har absolut inget ärende i ett kontrollrum på ett kärnkraftverk.
Sen gick det som det gick, och det stora problemet var personalen som satt i kontrollrummet. Alla andra fel och brister bleknar i jämförelse med vad dessa herrar åstadkom den dagen för 20 år sedan.
Hör ni någon som säger att Tjernobylolyckan hade kunnat inträffa i Sverige så vet ni att vederbörande inte detaljstuderat olyckan, och än mindre rutinerna vid ett svenskt kärnkraftverk
När man framställer vapenplutonium så skjuter man ner långa uranstavar i en reaktor så att kärnkemiska processer kan äga rum, efter en vecka eller två plockas staven upp och man skiljer uranet från plutoniumet, gjuter en ny uranstav och kör ner den i härden igen. Man arbetar aldrig med en stav utan flera. I Tjernobyl var det fråga om många, många stavar och det blir ett hiskeligt plockande upp och ner av dessa stavar. För att plocka upp och ner stavarna behövs lyftannordningar fästa i taket, taket måste vara högt. Högt tak innebär stor byggnad.
Att innesluta en stor byggnad i armerad betong kostar mycket pengar, och Sovjet var ett fattigt land så därför lät man bli. Ursäkta den något raljanta tonen men jag tror detta var ett kort och koncist sätt att beskriva just det problemet.
Det andra man bör veta om Tjernobyl var att det var fråga om en sovjetisk grafitreaktor. Grafitreaktorer i största allmänhet är sämre än lättvattenreaktorer (alla andra reaktortyper är faktiskt sämre än lättvattenreaktorer) och sovjetiska grafitreaktorer var betydligt sämre än de grafitreaktorer som man skulle kunna konstruera. Jag skippar det tekniska just där, men kan återkomma på begäran.
Det tredje man bör veta om Tjernobyl var att anläggningen låg i en stat som saknade en kritisk och granskande press och likaledes en kritisk, granskande och krävande opinon. Säkerhetstänkandet var inte särskilt utbrett och stod definitivt inte högt på dagordningen.
Till själva händelsen. De tre operatörerna av vilka ingen hade ens de mest elementära kunskaper om kärnfysik, kärnkemi eller reaktorlära, skulle utföra ett experiment på reaktorn. De var elingenjörer och experimentet gällde som många har påpekat hur man kan fortsätta alstra ström under nedstängning av reaktorn. Ingen av dem hade ens fått komma in i kontrollrummet på ett svenskt eller västerländkst kärnkraftverk eftersom de saknar nödvändig utbildning.
Reaktorn skulle stängas ner för en längre tids underhåll och om inte experimentet genomfördes nu så skulle det dröja ett år tills nästa tillfälle kom. De tre var hjältar i Sovjet, de hade tidigare utsett till månadens arbetare (vilket var en presigefull utnämning) för andra arbetsinsatser. Nu skulle föregående trium följas upp med en ännu större, hjältarna skulle förevigas i det sovjetiska folkets minne. Och det sista lyckades dem tyvärr alldeles utmärkt med...
De sänkte effekten på reaktorn för snabbt, effekten sjönk till en lägre nivån än de tänkt och reaktorn blev Xenonförgiftad. Det betyder att man inte kan öka effekten på reaktorn eftersom xenonet äter upp alla neutroner. Det normala är att stänga av reaktorn helt och vänta några dagar tills xenonet har sönderfallit och sedan starta igen, men nu skulle reaktorn stängas för underhåll så att skjuta in stavarna innebar att skjuta på drömmen om att bli ännu större hjältar fick skjutas ett år på framtiden...
Xenonen förbrukas när de äter upp neutroner, varför en reaktorn vid normal drift inte blir xenonförgiftad. Nu tändes en snilleblixt hos de icke-kompetenta, icke-utbildade, icke-behöriga personerna som satt i kontrollrummet. De skulle öka neutronflödena så att xenonet förbrukades snabbare och sedan återupptaga experimentet. Man ökar neutronflödet genom att avlägsna allt som absorberar neutroner, främst styrstavarna. Tanken var alltså att dra upp alla styrtavar i förbjudet läge så att de inte skulle absorbera några neutroner och sedan skulle neutronflödena öka och börja förbruka Xenon i en god fart. När sedan tillräckligt mycket Xenion hade förbrukats skulle reaktorn börja ge mer effekt vilket de förutseende operatörerna skulle upptäcka och genast skjuta in stavarna i reaktorn och göra den säker igen...
Nej, jag skämtar inte. Exakt så resonerade de icke-kompetenta, icke-utbildade, icke-behöriga personerna som nu satt i ensamt majestät i kontrollrummet på kärnkraftverket i Tjernobyl.
Det var bara ett litet problem, eftersom det var förbjudet att dra upp stavarna så långt som de ville fanns det larm och säkerhetssystem som automatiskt skulle lösa ut och stänga av reaktorn. De vise männen funderade och dagens andra snilleblixt såg dagsljus. Eftersom säkerhetssystemen skulle stänga av reaktorn automatiskt och larma så skulle de koppla ur säkerhetssystemen. Tyvärr så skämtar jag heller inte denna gång...
Med sina eltekniska kunskaper tänkte de baklänges i flera steg och kopplade först ur de system som skulle varna om andra säkerhetssystem slutade fungera, därefter kopplades nästa barriär av säkerhetssystem ur drift: nämligen de som skulle varna om systemen på nästa barrier slutade fungera. Detta gjort i flera steg tillät dem slutligen att koppla ur de system som faktiskt skulle varna om styrstavarna drogs ut för långt.
Efter allt detta arbete kunde slutligen styrstavarna dras ur helt och hållet, långt upp över det förbjudna läget. Allt frid och fröjd i början, xenonet förbrukades i rask takt men eftersom det fanns så mycket tog det en god stund innan det tog slut, men då gick det undan!Hoppas ni ursäktar min raljanta ton, men en person som inte förståt begrepp som exponentiell tillväxt har absolut inget ärende i ett kontrollrum på ett kärnkraftverk.
Sen gick det som det gick, och det stora problemet var personalen som satt i kontrollrummet. Alla andra fel och brister bleknar i jämförelse med vad dessa herrar åstadkom den dagen för 20 år sedan.
Hör ni någon som säger att Tjernobylolyckan hade kunnat inträffa i Sverige så vet ni att vederbörande inte detaljstuderat olyckan, och än mindre rutinerna vid ett svenskt kärnkraftverk
20 år sedan idag. Elena Filatova har under några år åkt igenom det drabbade området:
http://www.elenafilatova.com
Även foton från hennes resor till Gulag, m.m.
http://www.elenafilatova.com
Även foton från hennes resor till Gulag, m.m.
Först av allt, tack för en jätte intressant länk 
Men om vi tänker så här, skulle det i ett svenskt kärnkraftverk var möjligt att orsaka ett stor olycka från kontrollrummet? Jag tar för givet att personalen är säkerhetsklassad men om vi bortser från det och antar att all personal i kontrollrummet kommer överens om att nu skall vi orsaka en olycka är det då möjligt?
Men om vi tänker så här, skulle det i ett svenskt kärnkraftverk var möjligt att orsaka ett stor olycka från kontrollrummet? Jag tar för givet att personalen är säkerhetsklassad men om vi bortser från det och antar att all personal i kontrollrummet kommer överens om att nu skall vi orsaka en olycka är det då möjligt?