Historik kring rening av vatten bl a

[Stefan Lundgren]

Nånting som alltid har fascinerat mig är reningen av vatten. Det har alltid förekommit lite olika ur historisk synvinkel.

Från NE("dricksvatten")
På 1800-talet, innan man hade byggt vattenverk med rening och desinfektion, var stora vattenburna epidemier, t.ex. kolera, vanliga. Trots en stor svensk satsning på vatten- och avloppsrening har kvarvarande tekniska brister även under 1980- och 90-talen orsakat flera tillfälliga epidemier med upp till 11 000 personer magsjuka. I allmänhet är dock det kommunala dricksvattnet av hög kvalitet.

Jag minns att det var en instuderingsfråga från a-kursen på historicum som behandlade de sanitära förhållanden, minns att hygienen och saniteten inte var så lönsamt, särskilt i storstäderna under 1700- och 1800-talet. Såvitt vad jag känner till så slog koleran till vid åtta tillfällen under 1800-talet och i Uppsala slog den till under förhösten 1857. Dödssiffran var runt 520 varav majoriteten var i Domkyrkoförsamlingen.

Numera så skyltar man över vattentäkter i Uppsala Kommun, gäller framförallt på åsarna.

Från NE("vattenförsörjning, historik")
Förekomsten av drickbart sötvatten har i alla tider varit en av de viktigaste faktorerna vid människans val av boplats. Äldre gårdar, byar och städer är som regel placerade i närheten av vattendrag. I andra fall har bebyggelsen lokaliserats där det fanns god tillgång till grundvatten i form av källsprång, som t.ex. i fråga om radbyarna nedanför Ölands landborg. Grävda brunnar med timrade brunnskar fanns redan i förhistorisk tid. I städerna, men också i många av de tätt hopbyggda större byarna, blev med tiden vattenkvaliteten ofta dålig.

Från NE("vattenförsörjning, historik")
Stockholm var en av de sista större städer i Europa som fick allmänna vattenledningar. Innan dess byggde vattenförsörjningen på omkring 25 allmänna och flera hundra enskilda grävda brunnar, främst i Brunkebergsåsen. Redan under 1600-talet gjordes några misslyckade försök att bygga vattenledningsnät, men i mitten på 1800-talet hade tekniken utvecklats och skapat bättre förutsättningar. Man hade dessutom börjat ana sambandet mellan sjukdom och dålig vattenhygien, och stora koleraepidemier 1834 och 1853 ökade intresset. Det förslag som slutligen kom till utförande överlämnades 1853 av ingenjören Wilhelm Leijonancker (1818-83) efter en studieresa till bl.a. England. Efter långa diskussioner påbörjades arbetet 1858, och i april 1861 invigdes det första vattenverket vid Årstaviken med tillhörande 30 km ledningsnät, och nätet utvidgades snabbt medan avvloppsnätet byggdes ut mycket långsammare.(

den sista meningen omgjordes av mig själv).

I Uppsala så påminner man ganska mycket om det reningsverk som finns i staden, den har nog alltid funnits där och iallafall under min levnadstid. När gäller kalkhalten, så har Uppsala en av de högsta värdena, undrar om det går att ta bort lite grann. Det som NE skriver är bara till för Stockholm, då kan man nästan undra hur det har sett ut för Uppsala.

Jag lägger tråden fritt så är jag också öppen för lite andra historik kring ämnet.


Stefan

[Amazon]

Mitt i Uppsala finns Pumphuset med "Museet för kommunal teknik".
En riktig pärla faktisk, det gäller bara att lista ut när det är öppet.
Där får man bl.a. lära sig att universalgeniet Olof Rudbeck d ä anlade vattenledningar (av urborrade trästockar) i stan redan under drottning Kristinas tid.
Det som idag heter Kungsgatan hette under 1800-talet "Stora stadsdikesgatan". Man kan lätt föreställa sig hur ohälsosamt det måste varit längs med den, och att det var en välgärning att täcka över detta dike - och så maskerade man eländet med att döpa om gatan till något pompöst...
Några av mina kompisar bodde mitt i Uppsala och hade dass på gården. När det var riktigt kallt ute fick man låna en gästpotta och smyga in i en garderob. Året var 1982.

Under 80-talet reste en bekant till dåvarande Leningrad och kom hem med amöbadysenteri. Man varnades för att ens skölja tandborsten i kranvattnet där, men det trodde inte han spelade någon roll. Undrar om det blivit bättre nu?
Vi är nog rätt bortskämda med att ha drickbart vatten direkt ur kranen.
Har tyvärr blivit plågsamt medveten om det efter att analyser helt nyligen visat att vattnet på mitt jobb innehåller arsenik och något gammalt bekämpningsmedel som heter BAM. Allt vatten måste hämtas i dunkar och flaskor från en tankvagn tills ett filter installerats.

I norra delen av Köpenhamns centrum ligger ett radhusområde från 1800-talets slut, kallat Kartoffelraekkerna. De byggdes för enkelt folk som en motåtgärd mot bl.a. koleraepedemier. Genom att minska trångboddheten, förbättra saniteten och ge folk en möjlighet att odla grönsaker till husbehov skulle sjukdomsutbrotten minskas.

[Stefan Lundgren]

.......att jag inte tänkte på Pumphuset vid Islandsfallet, denna byggnad har en säregen historia. Det är en del av Uppsalas historik kring reningstekniken.

På landsbygden förr i tiden så placerade man alltid gödselhögen en bit ifrån brunnen, också en del av den vattenreningsteknik som har funnits.

Stefan

[Kelly]

"Stockholms tekniska historia - Vattenförsörjning och avlopp"
Anders Cronström
ISBN 91-38-90775-5

Mycket läsvärd!