Järnets användning första gången i Sverige

[Stefan Lundgren]

De första beläggen man stöter på är från 1300-talet i Sverige och det berör vissa brev som är daterade kring 1300-talets början. Min fråga är om det möjligen förekom tidigare i Sverige eftersom järnet har varit känt under ett par tusen år. I DS 3526 finns det lite information kring tidig järnhantering i landet. Det var kung Magnus som skrev det den 7 november 1340 och därmed det äldsta brevet som går att hitta i databasen. I info-texten så står det följande och det innefattar elva olika punkter. Nu handlar det inte enbart om järn, men brevet handlar visst om olika ståndpunkter som antagligen kommer att gälla. Det är nog gissningsbart att det är Kinneberget några mil väster om Örebro som detta brev gäller. Nu är 1300-talets svenska skrifter inte det lättaste att läsa, men om ni känner er manade att läsa så kan ni läsa brevet på följande länk.

Frågan är att järnet borde vara känt i Sverige redan under 1200-talet. Det är mycket möjligt att det var så tidigare också, dock i mindre omfattning och inte särskilt berörd av det ledande skiktet i Sverige.

http://62.20.57.212/ra/medeltid/FMPro?- ... 269&-find=

KLICKA PÅ VISA BREVTEXT

Kung Magnus utfärdar förordning för bergsmännen på västra berget i Närke om:
1) personlig frihet på berget;
2) rätt till en viss del av allmänningsskogen;
3) olika böter för brott begångna på olika ställen, samt böternas fördelning;
4) osmundsjärnets pris och vikt;
5) tillsättande av en fogde och 12 rådgivare;
6) nya byggnaders och hyttors anläggande;
7) tionde och skatter;
8) böter för dråp och sår;
9) helgdagsfred, vårfred och andetidsfred;
10) jords återställande till ägaren, när bergsman ej förmår längre arbeta i berget;
11) avgift för begagnade skogar.

Stefan

[Probstner]

Det arkeologer kallar järnåldern började ju nästan två årtusenden före 1300-talet. Vad jag förstår framställdes järn före medeltiden f a ur låghaltig myrmalm.

Så det Du är ute efter är gissningsvis skriftliga belägg för bergsbruk, d v s gruvdrift, med järnbrytning som mål. I populärlitteratur nämns ömsom Norberg, ömsom Utö som de första platser där man har brutit malm i berget (kanske redan på 1100-t?). Men jag vet inte vad det aktuella forskningsläget har att säga i frågan.

/ Probstner

[Hexmaster]

Man har ju hittat föremål av järn från åtminstone järnåldern, vet inte hur gamla de äldsta är. Materialets förgänglighet torde ha bidragit till deras sparsamhet. Vet inte i vilken grad man kan avgöra varifrån de kommer, var det kanske just framställning och bearbetning som efterfrågades?

[Dûrion Annûndil]

Jag är förvånad Stefan, att du inte tittat på NE?

De äldsta järnföremål som påträffats i Norden, rakknivar, prydnadsnålar och betselbeslag, härrör från slutet av bronsåldern. Att inhemsk järnhantering kom igång mycket snart efter att man börjat importera järnföremål bekräftas av tidiga dateringar av slaggfynd från framför allt Västergötland och Mellansverige.

Ny forskning har visat att asbestmagrade lerkärl (dvs. med krossad asbest som bindemedel) funna i norra Sverige kan ha använts som en sorts små ugnar för tillverkning av mindre järnstycken. De äldsta järnugnarna verkar annars huvudsakligen ha varit enkla s.k. gropugnar, medan schaktugnar, dvs. ugnar med en högre skorsten av lera, typiska för järnhantering på kontinenten, främst påträffats i Västergötland, på Gotland och Öland samt på Jylland; en välbevarad nedgrävd schaktugn från 400-talet f.Kr. påträffades 1998 vid Eket i Söderåkra i Småland. Höga schaktugnar slog inte igenom i övriga delar av Norden förrän under medeltiden, i form av masugnar (tidigast kända från Lapphyttan i Norberg från omkring 1150 e.Kr.). De enkla gropugnarna, där järnet framställdes genom reduktion (dvs. utan smältning) vid låg temperatur, kan också ha varit särskilt lämpliga för de sjö- och myrmalmer som var dominerande råvara under förhistorisk tid. Reduktion vid låg temperatur medför en hög andel fosfor i slaggen, vilket är fördelaktigt vid bearbetning. Det är också möjligt att man använt bergmalm, men då endast i form av lättbrutna ytmalmer.

Produktionen fluktuerade starkt från period till period: Jylland dominerade under förromersk tid och romersk tid. Den jylländska järnhanteringen var organiserad vid speciella smedgårdar, belägna i byarna. Norge och norra Sverige hade sin största produktion från folkvandringstid till vikingatid, med kraftiga variationer mellan de enskilda landskapen. Här var järnhanteringen organiserad som en utmarkshantering.

Mvh -Dan

[Stefan Lundgren]

Durion skrev
Jag är förvånad Stefan, att du inte tittat på NE?

Jag kanske var lite slarvig med att ta fram informationen på NE, men jag försökte ge en bild ifrån de riktiga källorna. Kanske jag var lite oförklarig när jag skrev att järnet inte kom tidigare, men det jag syftade på vad de källor. Det var också en ganska lustig grej tyckte jag. Jag uteblev NE:s artikel denna gång.

Man trodde exempelvis att gruvnäringen i Sala(bröts järn där också en gång i tiden) var yngre än man först anade.

Stefan