Fyrväsendet m.m.

[Stefan Lundgren]

En försvunnen epok är de gamla fyrarnas verksamhet och som alla känner till så är fyrarna obemannade numera. När jag var till fyren Söderarm längst ut från Kapellskär räknat för länge sedan med fadern. Det är en kulturmärkt fyr och långt in på 80-talet så var den bemannad. Fyren är vit med röd mittlinje och markerar bl a den yttersta farleden in till Kapellskär.

Från databasen från Stockholms länsmuseum

Söderarms fyrtorn är uppfört på Tollskäret på den svenska sidan, ett av de yttersta skären i sydvästra delen av Ålands hav.
Ett av de norra inloppen till Stockholm, förbi Arholma båk, går strax norr om fyren.
Söderarms fyr ritades 1835 av kaptenen i Mekaniska Kåren, Christer Wallenstrand. Sedan 1600-talet hade det funnits en känningsbåk på skäret. Det nuvarande fyrtornet är uppfört av sten och ca 20 meter högt.
I Söderarmsskärgården fanns det 4 hamnfisken, Norrskär, Tyvskär, Karlskär och Långskär. På Långskär ligger flera sjöbodar. Även på Karskär, (Karlskär) finns bodar.

Det finns också fyrar som har gått till historien.
Bl a

Örskär
Kullen
Långe Jan
Gotska Sandön
Djursten

En klassisk hobby som fyrvaktarna hade var att notera numren eller flaggorna på förbipasserande fartyg, därmed kunde man lättare spåra syndarna som släppte ut olja som förorenade vattnet. Efter avbemanningen så kan man inte indentifiera vilka som släppte ut olja och andra ofogheter i havs.

Stefan

[Ednew]

Borde inte detta vara väldigt enkelt att lösa med radartekniken? Genom att när man upptäcker olja beräkna vindhastighet och dylikt och sedan kolla det med var varje enskilt skepp befann sig?

[Stefan Lundgren]

Borde inte detta vara väldigt enkelt att lösa med radartekniken? Genom att när man upptäcker olja beräkna vindhastighet och dylikt och sedan kolla det med var varje enskilt skepp befann sig?

Precis, kanske en tanke.
Men förr vad det nog svårare när fyrarna var bemannade, såvitt vad jag vet så började fyrarna att avbemannas lite smått efter andra världskriget.

Stefan

[Hexmaster]

På satellitbilder kan det vara enkelt nog att avgöra vem som är skyldig, utsläppet pekar som ett finger mot förövaren... Att man inte sätter dit fler än man faktiskt gör har andra orsaker.

[Sarvi]

Borde inte detta vara väldigt enkelt att lösa med radartekniken? Genom att när man upptäcker olja beräkna vindhastighet och dylikt och sedan kolla det med var varje enskilt skepp befann sig?

Så väldigt enkelt är det inte. Radarbilderna på landets Sjöbevakningscentraler är sällan kristallklara, man vet sällan vilket fartyg som motsvarar vilket radareko och målföljningen får ofta ske halvmanuellt eftersom den automatiska målföljningen är sådär. Har man sedan en 30-40-50 ekon på skärmen som ofta går i varandras fotspår, så... I teorin är det exakt det man gör efter ett upptäckt oljeutsläpp (från tx Kustbevakningens plan), men i praktiken sätter den tråkiga verkligheten ofta käppar i hjulet.

En lösning med transpondrar (AIS) på varje fartyg, liknande trafikflygets system, är världsstandard, och kommer att lösa en del av de här problemen, men implementeringen går tydligen lite segt...

[Stefan Lundgren]

Med dagens teknik så har man också ersatt fyrvaktarnas gamla hobbyverksamhet. Men ur historisk perspektiv så är många fyrarna kulturmärkta. Exempelvis Djursten på Gräsös västra "kust" så är fyren kulturmärkt sedan 1960-talet. Fyren ligger där Öregrundssundet smalnar av och ligger på en viktig stragetiskt plats, på platsen är topografin klippig och många skepp har kunnat sparat sen fyren installerades.

En hemsida om Djursten

http://www.djursten.com/

Hittade en bra sida om historisk kring fyrväsendet.

http://www.fyr.org/FyrarFyrskepp.htm

Det var egentligen mitt syfte att bl a skriva om fyrväsendets historia, men dagens sätt att jaga miljöbovar till havs är aldrig fel det med.


Stefan

[varjag]

Den 'klassiska hobbyn' bland fyrpersonalen, att inspana Miljöbanditer måtte nog ha blivit populär ganska sent och troligen när fyrväsendet var på väg med full fart mot automatiken. Dessförinnan var det helt naturligt att fartygen länsade barlastvatten (som ofta innehöll oljeprodukter) på väg till lastningshamn, kastade köksavfall över sidan (till måsarnas stora glädje) överallt och, under ångans tid - dumpade många miljoner ton av aska och slagg från ångpannorna på havsbottnarna. Tankrengöringar på oljetankers var en känsligare sak - som man mest smusslade med på oceanerna. En bra sak, att mycket (men inte allt) av denna miljöförstörande verksamhet har lagstiftats bort - men det tycks fortfarande vara svårt p.g.a. sjöfartens internationella karaktär - att komma åt syndarna effektivt, oavsett vilka metoder man använder.

[J.K Nilsson]

Häng Rb 15 på svenska incidentgriparna så får vi ser vad oljeutsläpparna säger. Vi kan hävda nationell säkerhet.

J.K Nilsson

[varjag]

Häng Rb 15 på svenska incidentgriparna så får vi ser vad oljeutsläpparna säger. Vi kan hävda nationell säkerhet.

J.K Nilsson

Frågan blir då vad assuransbolagen hävdar..... har Sverige råd med det???

[CvD]

Häng Rb 15 på svenska incidentgriparna så får vi ser vad oljeutsläpparna säger. Vi kan hävda nationell säkerhet.

J.K Nilsson

Frågan blir då vad assuransbolagen hävdar..... har Sverige råd med det???

Tyvärr kan det bli rätt stora oljeutsläpp då också

[FredH]

Häng Rb 15 på svenska incidentgriparna så får vi ser vad oljeutsläpparna säger. Vi kan hävda nationell säkerhet.

J.K Nilsson

Frågan blir då vad assuransbolagen hävdar..... har Sverige råd med det???

Tyvärr kan det bli rätt stora oljeutsläpp då också

Engelsmännen försökte den varianten när Torrey Canyon gått på grund utanför Cornwall 1967, för att bli av med så mycket olja som möjligt och sänka fartyget släppte RAF ett antal bomber på fartyget.
RAF:s Buccaneers släppte sammanlagt 42 bomber, men 25% missade målet. Tanken var att bränna upp oljan men tidvattnet gjorde att bränderna släcktes ganska effektivt. Även napalm användes i försöken.

[varjag]

De flesta av min barn- och ungdoms somrar tillbringade jag på en 'lots-OCH-fyrplats'.
Fyrpersonalen bestod av både Fyrmästare och Fyrvaktare, med familjer. Deras jobb, omfattade mycket mera än att se om att fyren brann på föreskrivna tider. Linserna skulle putsas (med rödsprit, vad jag minns) flera gånger i veckan, likaså glasrutorna i fyrhuset (en Heidenstam-fyr). Dessa täcktes med vita gardiner för att skydda linserna från excessivt solljus på dagarna. Sen var det 'väderobsarna' - morron middag och kväll - 'Rödkallen, S 6, dis' (sydlig vind, 6 m/sek, disigt) på 'sjörapporten' - kom från en fyrvaktare som nogsamt ringt in uppgiften en timme tidigare. Sen var där mistluren. Som drevs av dieselmotor(er) - en i reserv. Och som måste startas omedelbart när det var tjocka (dimma) - oftast på tidiga morgnar.
All denna mekanik måste också hållas i perfekt skick då inget fick klicka. Dieselbränslet och smörjoljan flög inte heller dit på sparvevingar - tunga 195-litersfat av varan - levererades via den s.k. 'Lotsångaren' och fördes iland med mindre båtar, ohygglig vedermöda, enkla vevkranar och många blåklämda fingrar.
Innan det var dags att rulla fanskapen flera hundra meter, över sand, spångar och stenar till fyrens maskinrum....(men där fanns en krona att tjäna för raska varjager...)
Men, förutom allt det - levde fyrpersonalen ett latmanslif - som mest spenderades med att dricka all den billiga konjak - som lotsarna smugglade iland!

Varjag

[Stefan Lundgren]

De flesta av min barn- och ungdoms somrar tillbringade jag på en 'lots-OCH-fyrplats'.
Fyrpersonalen bestod av både Fyrmästare och Fyrvaktare, med familjer. Deras jobb, omfattade mycket mera än att se om att fyren brann på föreskrivna tider. Linserna skulle putsas (med rödsprit, vad jag minns) flera gånger i veckan, likaså glasrutorna i fyrhuset (en Heidenstam-fyr). Dessa täcktes med vita gardiner för att skydda linserna från excessivt solljus på dagarna. Sen var det 'väderobsarna' - morron middag och kväll - 'Rödkallen, S 6, dis' (sydlig vind, 6 m/sek, disigt) på 'sjörapporten' - kom från en fyrvaktare som nogsamt ringt in uppgiften en timme tidigare. Sen var där mistluren. Som drevs av dieselmotor(er) - en i reserv. Och som måste startas omedelbart när det var tjocka (dimma) - oftast på tidiga morgnar.
All denna mekanik måste också hållas i perfekt skick då inget fick klicka. Dieselbränslet och smörjoljan flög inte heller dit på sparvevingar - tunga 195-litersfat av varan - levererades via den s.k. 'Lotsångaren' och fördes iland med mindre båtar, ohygglig vedermöda, enkla vevkranar och många blåklämda fingrar.
Innan det var dags att rulla fanskapen flera hundra meter, över sand, spångar och stenar till fyrens maskinrum....(men där fanns en krona att tjäna för raska varjager...)
Men, förutom allt det - levde fyrpersonalen ett latmanslif - som mest spenderades med att dricka all den billiga konjak - som lotsarna smugglade iland!

Varjag

Intressant med sin egen inlevelse, vilken fyr är det?

Stefan

[varjag]

Läs om posten ovan Stefan - det står där....Varjag

[Hans]

Läs om posten ovan Stefan - det står där....Varjag

Visste du att det är hotellidag?

MVH

Hans