Järnframställning

Franq · Inlägg av **Franq** » 19 november 2004, 20:23

Jag är inte säker på att jag fått in det här på rätt tråd, men jag tror det.

Jag har lite funderingar på Järnkvalitéer under Järnålder och medeltid (och även senare) och därvid även anledningen till att gruvdrift sattes igång. Om nu kvalitén kan tänkas ha något med det att göra?

Som jag förstår så finns det tre sätt att få fram järnmalm:
Gruva
Myrmalm (Rödjord)
Sjöar (Tog man inte vintertid järn från sjöbottnar? Är detta samma som myrmalm fast bara ett annat sätt att få fram det?)

Under ganska tidig medeltid importerade man ju utländsk expertis och anlade gruvnäring, men frågan är. Vad var den största anledningen till detta?

Handlade det bara om att gruvor gav en större avkastning eller var det även skillnad i kvalitén på malmen i sig?

pandersson · Inlägg av **pandersson** » 22 november 2004, 09:56

Ett kort svar på huvudfrågan.

Myrmalmen har nog "högre kvalitet" än den malm som tages från gruvor i den mån att den har lägre andel slagg. Däremot så är kvantiteten för låg för att tillgodose ett större behov, som ju uppstod under medeltiden. Det var följaktligen avkastningen som avgjorde.

Jag tror inte det är någon större skillnad på myr/sjömalm.

Franq · Inlägg av **Franq** » 22 november 2004, 13:23

Tackar tackar, nu är min nyfikenhet stillad

sibiriska tigern · Inlägg av **sibiriska tigern** » 25 november 2004, 19:26

Jag tror att myr- och sjömalm brukar benämnas järnsand (iron sand) och refererar till råvara med 30-40 % järnoxidhalt. Tittar man på t.ex. asbestkeramik kan det hända att man med stenverktyg slog sönder sandstenen i små nötstora malmklumpar, därefter varvade man olika lager med malm och kol innan det smältes ner. Det finns även hål i keramiken; antagligen för att reglera syre-halten i framställningsprocessen.