När började det bli krångligt för skandinaver att förstå varandra?

[Gen. Jack Ripper]

En bekymrande utveckling jag har märkt av allt mer är att svenskar, danskar och norrmän pratar engelska med varandra.
Förut konsumerade danskar och norrmän mycket svensk TV, men det verkar bli mindre av det numera.

Men har vi någonsin förstått varandra helt och hållet? Kunde en Gävlebo på 1800-talet åka till Jylland eller norska västlandet och göra sig förstådd?

Eller peakade den språkliga noridicismen kanske på 80/90-talet och dalar nu igen?


(Sidospår, när slutade man att allmänt kunna svenska i Finland? Bortsett ifrån finare kvarter i Helsingfors så börjar alltid folk prata engelska när jag försöker mig på svenskan där. Om man inte kunde svenska, hur gjorde man förr innan alla kunde engelska?)

[Hans]

Norrmännen brukar säga att det finns ett nordiskt språk, norska. Som danskarna inte kan uttala och svenskarna inte kan stava. Det skiljer typ halvtres ord mellan de tre språken. Danskan kräver lite övning för att förstå men norskan är oftast en baggis. Min uppfattning är att engelskan oftare används mellan svenska och danska men inte mellan svenska och norska.

Jag har tränat lite på att förstå danska och hustrun (utlandsfödd men flytande i svenska) har sakta men säkert börja förstå norska, jag har inga problem om de inte har någon ytterst konstig dialekt. Men norrmännen anstränger sig ofta och pratar tydligt och långsamt med de dumma svenskarna.

MVH

Hans

[sveahk]

1962 hade fadern ett nytt jobb i Malmö. Vi flyttade från Stockholm, jag (och en annan grabb från Huvudstan) började i St Petri-gymnasiet.

Skånska förstod vi, men icke danskan. I Köpenhamn gällde för oss redan då bara engelska.

Ett par år tidigare, 1958, hade vi en vecka skolresa till Lillehammar, Norge. Svenska/norska - no problem.

Hans K

[koroshiya]

Tror också att det var som lättast runt år 1980-90. Kanske fanns det en annan gemenskap som resultat av kriget.

På 1800-talet tror jag det var mycket svårare, eftersom språken inte var likriktade. Den svenska språkförbistringen sägs ha varit som störst runt år 1800. Och det är väl lätt att tänka sig. Dialekterna hade då haft lång tid på sig att utvecklas och det fanns svenskar som inte förstod varandra.

Om en dansk sätter igång på engelska säger jag till den att prata danska. Det är ett otyg att bryta en mycket lång språklig gemenskap.

Problemet med danskan är att deras uttal inte är så konservativt. Man måste därför i lugn och ro lyssna på dem, och gärna ha text med, för att förstå vad de gör med ljuden, men när man väl har förstått det går det lika lätt att automatöversätta som med norska och diverse svenska dialekter.

Mitt tips är att inte vara subjekt i en diskussion, utan att istället lyssna på andra eller lyssna på textade nyheter. Jämför med en lärare som ställer en fråga och stirrar på dig. Det kan lätt bli kortslutning då man också tolkar synintryck. Vana lärare har inte sällan som knep att ställa en fråga samtidigt som hen står och tittar ut genom ett fönster eller så.

När jag hörde JDT prata engelska i fotbollslandslaget tänkte jag, skicka hem dansken direkt.

[Hans]

Jag har nästen känt ett par danskor (inte det man sätter på fötterna, för att föregripa några från västkusten) och har en god vän som är kvartsdansk.

Danskorna säger att de har svårare att förstå en skåning än en rikssvensk.

Innan internet och satellit-TV slog igenom var det väl inte helt ovanligt att danskar och norrmän tittade på svensk TV, vi hade ju, kors i taket, två Tv-kanaler.

MVH

Hans

[koroshiya]

På liknande vis tog väl vi del av dansk och norsk kultur. En dansk serie jag tycker om är badehotellet.

[Markus Holst]

Det är intressanta paralleller här. Samtidigt som vi vet att svenskar hade svårt att förstå varandra förr, så hävdas det att vi hade lättare att förstå danska förr. Jag har hört båda sakerna men vet inte vilken av dem som stämmer, för båda kan inte stämma.

Samtidigt har jag hört att danskan har förändrats mycket en senaste 60 åren och att danskarna blivit än sämre på att uttala sina konsonanter så vad som stämmer vet jag inte.

Men som en dansk man sade: om alla vill, så kan vi förstå varandra.

[a81]

Svenskar och norrmän talar väl sällan engelska med varandra. Däremot blir det väl ofta engelska när svenskar och danskar möts, i alla fall om svensken är ovan att höra danska.

I Finland förstår ju de flesta finländare svenska ganska bra, genom att de har läst svenska i skolan (även om de har finska som modersmål), men de har ofta svårare att uttrycka sig på svenska. Jag har ofta deltagit på möten där svenskarna talar svenska eller en blandning av svenska och engelska och finländarna svarar på engelska.

Sedan är min bild att svenska fungerar sämre att använda som besökare i Finland idag jämfört med för några decennier sedan, troligen mest p.g.a. att både finländare och svenskar har blivit bättre på engelska.

[loop]

Jag bor i Skåne. Jag förstår inte danska, och har ingen önskan om att göra det heller. Nu är jag iofs från Hälsingland. Norska funkar.

De flesta finlandssvenskar jag träffat är inte från finare kvarter i Helsingfors.
Men svenskan minskar väl fortfarande i Finland?
Och Helsingfors som var 50/50 runt förra sekelskiftet, har minskat väldigt.

[Patrik Öbrink]

När jag var på skolresa till Danmark 1993 besökte vi Roskilde domkyrka. Eftersom jag redan då var intresserad av kyrkoarkitektur köpte jag en pamflett om kyrkan. Kvinnan i kassan blev rent ut sagt förbannad när jag la den engelska versionen på disken i stället för den danska. Det var missriktad ilska för jag tog bara en folder utan att tänka på att de fanns på olika språk. Jag bytte till en på danska.

Jag har vanligtvis inga problem med att förstå när någon talar danska, med vissa undantag.

[Hans]

Även danskar har svårt att förstå någon från Västjylland.

Att läsa danska är absolut inga problem. Definitivt inte efter 1948.

MVH

Hans

[a81]

När man någon gång sett någon gammal dansk journalfilm från 1940-talet (eller däromkring) är det lätt att förstå språket.

Svårigheten med danska är väl inte bara uttalet och siffrorna, utan även att många facktermer inte är desamma som på svenska. Det kan alltså vara svårt att ha jobbmöten på svenska/danska. Dessutom är jargongen annorlunda på danska.

[Hans]

Siffrorna? Det är hur enkelt som helst. Ta det värsta från franska och para med det värsta från tyska = danska. Upp till 20 är det väl OK förutom uttalet. Men sedan börjar det med ett och tjugo istället för 21. Fortfarande överkomligt tills 50. Halvtres. Jag har förklarat för danskar varför (och hur dumt det är). Halvvägs mellan två tjog och tre tjog. 99 blir typ 'nio og halvfems'. De har inte själva tänkt på det då de är uppvuxna med det.

MVH

Hans

[Gen. Jack Ripper]

Det är ganska intressant att lyssna på danskar som pratar svenska.
En som pratar försvenskad danska är Rasmus Paludan (då hans ena förälder är svensk).
Man behöver inte gilla budskapet, men språkligt så är det så här man hade önskat att danskarna pratade.

https://www.youtube.com/watch?v=35uyv0MNLno

I något parallellt universum där Karl X Gustav lyckade erövra Danmark och att de sedan bröt sig loss på 1800/1900-talet likt Irland från England så kanske de pratar så här.

[Gerrgul]

I morse lyssnade jag på Dick Harrisson i en diskussion om en eventuell nordisk union.
En sak med bäring på den här diskussionen är att under större delen av den gemensamma nordiska historien är att man aldrig kunde ta för givet att folk över statsgränserna förstod varandra. Inte bara finsk- och svensktalande, utan det fanns inte så få dialekter som var obegripliga för folk i andra landsändar .Alltså även inom ett och samma land kunde det gå trögt.