Svenska språkets underbara variationer

[Markus Holst]

Åtminstone här i Kind har man fortfarande för vana att lägga till ett -er på participet efter ett system jag efter 20 år här fortfarande inte förstår. Och så har man två olika R-ljud vilket inte heller går att klura ut.

[koroshiya]

Göteborgskan och dialekter i Västergötland och annorstädes är rätt lustiga när man tänker efter.

Den stigande tonen får allt att låta som om det vore något kul, samma som med flera norska dialekter.

Varje dag kan man höra reportrar som säger saker som, "en våldtäktsdom" i slutet av en mening, och där det låter som att de tänker, det var väl roligt

Idag är väl Hasse Andersson på p4 Göteborg den främste representanten, och han låter lite som den store mästaren Kurtan.



Fast Hasses göteborgska är på allvar

[koroshiya]

Här är ett roligt klipp.

[Davian]

de luriga me svännska språkätt ä att de stavas på en dejalekt men talas på en annan. Ja som komm frå söra smaulann ha ju vissa problem iblann o jö mä föstådd hä i götebååj. De kanske had vatt enklae åmm vi ente haft så centralt skrivaspråk?

[koroshiya]

Haha, känner du ens någon som talar så, Davian?

Ofta har man också sociolekter. Jag har inte samma sätt att uttrycka mig på universitetet som jag har på Ullevi.

Kom att tänka på Hästmannen.

[Davian]

Ja det är min dialekt jag skrev på :p Kronobergssmåländska. Jag pratar inte riktigt så längre efter 11 års exil från hemlandet. Men när jag är där och hälsar på tar det bara nån dag sen är jag tillbaka i den dialekten.

tydligast och roligast exempel på småländskans problem att kommunicera med folk nånstans är att mitt sätt att uttala tre är så likt tio att jag brukar få visa med fingrarna vilken siffra jag menar när jag ska beställa tex cheeseburgare på macdonalds. Jag tycker jag säger Tre och Tio, men i verkligheten säger jag ungefär Tri, och Ti, med ett ganska svagt tungrots-R på Tri.


Överhuvudtaget blir det mycket vokal-pratande i småländskan där jag kommer ifrån. Konsonanter faller bort rätt ofta, eller byter ljud. Exempelvis säger jag Ré-i när jag menar Redig. Ändelser försvinner också ganska ofta. Meningen "Det var redigt roligt det här" blir på min småländska "De va rei roli de ä".

Någon som kan språkvetenskap kanske kan hänvisa mig till nån bok om just småländska dialekter? Jag skulle vilja veta mer om varför det försvinner så mkt bokstäver.


edit: Just det där klippet är relativt nära mitt sätt att prata. Jag är från Växjö-trakten från början och Ljungby är typ nästgårds. De har lite mer "halland"-stuk över sin dialekt men man hör direkt att jag och hästmannen är från Värend

[koroshiya]

Det påminner mig om att du bara höll upp fingrar när vi var ute, och att det alltid blev Pripps Blå

De förstod förmodligen inget annat.

Gamla landskap har flera olika sätt att tala i sig. Förmodligen kan man finna flera "dialekter" i landskap som Småland.

En bekant var från Blekinge, och där hade de några sjuka utdragna diftonger. Hallå var Halloou, karl var keaarl.

[Markus Holst]

Göteborgskan och dialekter i Västergötland och annorstädes är rätt lustiga när man tänker efter.

Den stigande tonen får allt att låta som om det vore något kul, samma som med flera norska dialekter.

Det är väl likadant i värmländska, och troligen i dalsländska också.

[koroshiya]

Göteborgskan och dialekter i Västergötland och annorstädes är rätt lustiga när man tänker efter.

Den stigande tonen får allt att låta som om det vore något kul, samma som med flera norska dialekter.

Det är väl likadant i värmländska, och troligen i dalsländska också.

Jo det tror jag, och som kanske visar en gemenskap.

= jag tror att det finns en språkgemenskap mellan norskan runt Oslo och så, och med våra svenska dialekter.

Och att jag tror att det kan ha funnits kulturella samband.