Fröken

[a81]

Än idag använder barn (i alla fall i förskolan och sannolikt även i grundskolans lägre årskurser) "fröken" som tilltal till kvinnliga lärare (även om de givetvis duar också). Jag tycker att det väcker två frågor:

1. Hur överlevde detta titulerande dureformen?

2. När började "fröken" användas till lärare som inte var "fröken" utan snarare "frun". En 60-årig kvinna med barn som varit gift i 30 år skulle väl knappast velat tilltalas "fröken" för 100 år sedan. Men för 50 år sedan?

[von Adler]

Det var väl väldigt vanligt att kvinnliga skollärare var ogifta förr i tiden - när de väl gifte sig slutade de som lärare och blev fruar.

"Fröken" migrerade från en korrek titulering till en kvinnlig lärare på grundskolenivå.

[Markus Holst]

Redan när jag var barn var "En fröken" det samma som en lärarinna

[a81]

Det var väl väldigt vanligt att kvinnliga skollärare var ogifta förr i tiden - när de väl gifte sig slutade de som lärare och blev fruar.

"Fröken" migrerade från en korrek titulering till en kvinnlig lärare på grundskolenivå.

Jo, men nog måste det väl ha förekommit att gifta lärarinnor återgick till arbetet när barnen blivit stora, särskilt om maken avlidit eller om maken hade svårt att försörja sig (t.ex. p.g.a. sjukdom), även för 100 år sedan eller så?

Om vi hoppar fram till mitten av 1900-talet, så gissar jag att ganska många kvinnliga lärare var gifta. Ofta började kvinnor i efterkrigstidens Sverige lönearbeta igen när sista barnet börjat skolan. Familjerna började bli mindre och sista barnet kom ofta relativt tidigt. Tilltalades en kvinnlig, gift lärare på 1950-talet "fröken" eller "fru + efternamn"?

Jag gick visserligen i skolan efter dureformen, men har fått intrycket att "fröken" = "kvinnlig låg-/mellanstadielärare oavsett familjesituation" var ett sedan länge etablerat uttryck när jag gick i skolan.

[Markus Holst]

I Högstadiet, 1973-76, hade vi en kort kurs i räknesnurra. Lärarinnan var en gammal tant som första lektionen presenterade sig med "Mitt namn är Fru Andresson".

Det gick ett litet sorl genom klassen. Ingen av oss hade tidigare hört någon presentera sig på liknande sätt. Jag minns inte hur vi tilltalade henne. Kanske gjorde vi helt enkelt inte det.