Diminutiv

[Hans]

Jag heter då Hans om nu någon missat det. Jag flyttade i 11-årsåldern men det fanns redan en Hans i klassen. Han var Hasse, jag blev Hansa.

Jag har blivit kallad Hasse i vuxen ålder men aldrig känt mig riktigt bekväm med det.

https://spraktidningen.se/artiklar/2019 ... lt-gulligt

Jag har haft kontakt med några tjeckiskor, det går inte i princip att kalla någon med sitt riktiga namn. Jag har mitt polska sällskap och jag blev Hansa utan att ha berättat historien, alternativt Hansaskott. Hennes dotter heter Maria och jag har nog hört 4-5 varianter på namnet, typ Marischa o.s.v.

Kan någon förklara mer?

MVH

Hansa

[Markus Holst]

Förklara vad mer?

[Hans]

Hur det är i olika språkgrupper och/eller fler exempel. Vad kallades t.ex. du i din ungdom? Jag höll på att skriva förutom idiot men diplomatisk som jag är skriver jag inte det.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Det är tanken som räknas.

[adlercreutz]

De ryska kortformerna är väl rätt välkända.

Alexander - Sasja
Mikhail - Misja
Maria - Masja
Ekaterina - Katja
Lyudmila - Lyuda

o.s.v. o.s.v

Kanske finns det kopplingar till polskan där?

[Hans]

Jag misstänker det också, slaviska språk har nog en del gemensamt. Min polska inskränker sig till 10 ord varav hälften har med drycker att göra. Hur är det med danska och norska? Och finska?

MVH

Hans

[Hans]

Lite OT, min bästa väns son började kalla mig Hassepånken vilket jag inte var helt nöjd med. Men hämnden är ljuv. Min äldste drul, då kanske 3-4, kunde inte riktigt säga Peter, som vännen heter, utan det blev Pitt. Det är hans etablerade namn sedan drygt 20 år. Jag säger till ungarna att ni får vänta för jag skall först prata med farbror Pitt.

Jag har en annan vän som lekte monster med sonen, han blev Monsterlars. Farbror Pitt började också leka monster, Monsterpitt... jag anmälde faktiskt på dagis situationen.

MVH

Hans