Engelsk och amerikansk engelska

[sonderling]

Jag har alltid fått höra att Brittisk Engelska är finare än Amerikansk. I skolan kunde t.o.m lärare rätta mig i mitt uttal och ibland i stavning.
Farsan som har en högre universitetsutbildning i Engelska och andra språk blir lätt irriterad. Säger att jag minsann ska säga till dem att Amerikansk Engelska* är närmare ursprunget än Brittisk och är mera grammatisk korrekt. Och dessutom vilken Brittisk Engelska menar de? Cockney dialekt?

Nuförtiden håller jag på och tappar mitt hemspråk, jag bryter och märker att jag slänger in ett svenskt ord av misstag då och då. Men jag läser fortfarande Engelska böcker och hör på radio när nån Svensk tror sig prata och förstå Engelska missar i översättningen eller använder ord fel. Eller som när utrikesministern gjorde bort sig. Att det hela berodde på att hon inte kunde engelska tillräckligt bra, det var därför det lät som det lät.

På jobbet har vi en Nya-Zeeländare, han vill inte prata Engelska som alla gör med honom, för då lär han sig inget, så vi använder Svenska.

En spaning jag har är att den Amerikanska Engelskan ändrat stil och blivit mera bräkig de senaste 20 åren?* Alla låter som de kommer från Texas? Hade för mig att det hade med Bush åren att göra men vet inte.

Min yngste son vill tala Engelska som de gör i "Peaky Blinders". Inte direkt Queen's English.

Sonderling

* ungefär som att man inte hör riktig ståckhålmska längre.

[currahee]

George Bernard Shaw lär ha sagt detta:

”The United States and Great Britain are two countries separated by a common language.”

/ currahee

[Markus Holst]

Jag har alltid fått höra att Brittisk Engelska är finare än Amerikansk. I skolan kunde t.o.m lärare rätta mig i mitt uttal och ibland i stavning.

Jo, så är det. Jag är uppvuxen med "känslan" att amerikanska är ovårdat språk. Även min mamma, som aldrig skulle höra skillnad på engelska och spanska, eller vilka språk som helst, kan fortfarande säga att amerikanska låter så fult. Hur vet hon det?

Jag tror att aversionen mot amerikanska är den samma som har funnits mot svenska dialekter: Att inte prata riks-svenska anses hänga ihop med låg intelligens och eftersom amerikanerna inte pratar "engelska" så, ja ...

Med det sagt håller jag med dig även i allt annat du skriver: Brittisk engelska har utvecklats åt ena hållet medan amerikansk engelska har utvecklats åt andra hållet men behållit en del ålderdomliga drag. Festligt är ju att betänka att de dialekter som till och med de flesta anglosaxare har svårt att förstå finns i - England.

[adlercreutz]

Finns nog många faktorer bakom det, generellt ses väl amerikansk kultur som ”skräpkultur” jämfört med t.ex. europeisk, och det har väl påverkat hur man tycker språket låter. Det hänger säkert också ihop med ländernas historia. England hade adel, traditioner och sågs som civilisationens högborg under 18- och 1900-talen. USA hade nybyggare, laglöshet och indianer. En stout på puben vs bourbon på saloonen

Det hänger väl kvar lite idag kan jag tänka mig.

Nån har säkert skrivit en akademisk avhandling om ämnet, det skulle inte förvåna

[Mackan L]

Den irländska kopplingen har även jag stött på ett par gånger. Jag tror dock det ska ses som ett artigt sätt för personen att frågan var du är från.

Men man kan ju argumentera vissa likheter mellan svensk brytning och irländsk engelska. Jag tänker främst på att man inte betonar bokstaven h lika tydligt på Irland som i England (generellt). Svenskar missar i sin tur ibland att uttala h i vissa ord. Think blir tink och three (3) blir tree t ex.

[Lejonmod]

En brittisk komikers syn på det hela

[Hans]

Den var bra, tack.

MVH

Hans

[Markus Holst]

[koroshiya]

Paul är i mitt tycke mycket bra: har kollat på många av hans språkvideosar.