I svenskan betonar vi ju som bekant i:et i den franska huvudstadens namn, dvs "Pari:s". I engelskan däremot ligger betoningen på a:et, dvs "Pä:ris".
Vad finns att säga om detta? Hur uttalas namnet Paris på andra språk, och då kanske i första hand inom den romanska språkfamiljen, men även vilka andra språk som helst är av intresse.
Uttal av Paris
-
- Medlem
- Inlägg: 287
- Blev medlem: 01 apr 2009 19:50
Re: Uttal av Paris
De flesta europeiska språk betonar i:et om språket tillåter det. Portugisiska Paris, spanska och katalanska París, italienska Parigi, grekiska Παρίσι, ryska Пари́ж, tyska Paris, Nederländska Parijs. Språk med fast eller nästan fast betoning på första stavelsen betonar förstås den. Isländska París (med huvudbetoning på första stavelsen) räknas nog dit.
I Engelskan finns ju inget fonologiskt hinder mot att betona i:et, så det språket avviker från det allmänna mönstret. Men det är ganska vanligt att engelskan betonar andra stavelse än i princip alla andra europeiska språk i internationellt spridda ord. Det gäller inte minst det klassiska/tekniska ordförrådet med latinska och grekiska rötter. Engelskan tenderar att förskjuta huvudbetoningen en eller två stavelser mot början av ordet i jämförelse med andra europeiska språk.
Detta beror tydligen på en ljudändring under medelengelsk tid. I fornengelskan, som i andra germanska språk, var huvudtrycket oftast på ordets första stavelse (som i andra västgermanska språk fanns dock obetonade prefix). När engelskan sedan lånade in en väldig mängd ord från franska (oftast från normandisk franska, som skilde sig något från parisisk franska) fick man dock in många ord med betoning på senare stavelser. Men någon gång under medelengelsk tid fick sådana ord tydligen huvudtrycket flyttat en eller två stavelser. Det gäller förmodligen namnet Paris, exempelvis.
Senare franska lånord i engelskan kan ha betoning på sista stavelsen.
I Engelskan finns ju inget fonologiskt hinder mot att betona i:et, så det språket avviker från det allmänna mönstret. Men det är ganska vanligt att engelskan betonar andra stavelse än i princip alla andra europeiska språk i internationellt spridda ord. Det gäller inte minst det klassiska/tekniska ordförrådet med latinska och grekiska rötter. Engelskan tenderar att förskjuta huvudbetoningen en eller två stavelser mot början av ordet i jämförelse med andra europeiska språk.
Detta beror tydligen på en ljudändring under medelengelsk tid. I fornengelskan, som i andra germanska språk, var huvudtrycket oftast på ordets första stavelse (som i andra västgermanska språk fanns dock obetonade prefix). När engelskan sedan lånade in en väldig mängd ord från franska (oftast från normandisk franska, som skilde sig något från parisisk franska) fick man dock in många ord med betoning på senare stavelser. Men någon gång under medelengelsk tid fick sådana ord tydligen huvudtrycket flyttat en eller två stavelser. Det gäller förmodligen namnet Paris, exempelvis.
Senare franska lånord i engelskan kan ha betoning på sista stavelsen.
-
- Medlem
- Inlägg: 868
- Blev medlem: 10 dec 2008 03:08
Re: Uttal av Paris
Ett bra exempel på samma sak är engelskans German mot svenska german.
Lá carita i hamil mára alasaila cé nauva