Lasse Odrup skrev: Jo, att undvika grammatiska fel var vanligt i forna tiders undervisning och visst gör det tröskeln högre för att våga använda det främmande språket. Jag har bittra minnen av den svenska skolans drill i grammatik där tysklärarinnans pekpinne ven om öronen på den som missade ett personligt pronomen.
Själv anser jag att man med ett bra ordförråd kan komma långt i andra länder även om det slinker med en och annan grammatisk horrör. Det är bara tyskar som bryr sig om att rätta och då kan man som hämnd går över till engelska.
Tänk då att dagens föräldrar till högstadieungar ondgör sig över att det inte vankas tillräckligt mycket verbtabeller och rabblande av prepositioner som styr dativ... Finns inte det är det "flumskola", nämligen.