Fonologisk regel

Diskussioner om språkhistoria, allmän språkvetenskap och den komparativa språkforskningen.
Daniel Eriksson
Medlem
Inlägg: 64
Blev medlem: 03 nov 2009 05:14

Fonologisk regel

Inlägg av Daniel Eriksson » 08 mar 2015 19:20

Jag skulle vilja kunna formalisera ljudlagar i vilka förändringen betingas av omgivningen i fler än ett skikt (tier). Finns det något vedertaget sätt?

Hur skulle man till exempel kunna uttrycka följande ljudlag: Jämn ton i medeltidskinesiska blir stigande ton i Pekingmandarin om ansatsen utgörs av en tonande obstruent? Ett exempel på den här typen av ljudförändring skulle kunna beskrivas så här i två skikt (låt oss bortse från att det i exemplet sker förändringar också i det segmentella skiktet, som inte nämns i ljudlagen):

Kod: Markera allt

Skikt 2: HH → LH
Skikt 1: bæ → pa
Som jag uppfattar det, begränsar sig traditionella fonologiska regler, av den typ som lanserades i Sound Pattern of English, till ett skikt. Men går det att formulera en SPE-regel utan att behandla ton som ett segmentellt särdrag?

En SPE-regel har ju formen

Kod: Markera allt

A → B / X __ Y
Om man kallar den typ av omgivning som anges i en traditionell SPE-regel, / X __ Y, för relativ omgivning, skulle man kanske kunna utvidga regelsyntaxen med absoluta omgivningar, som saknar platshållaren __. I en ytterligare utvidgning skulle man kunna ange omgivningen i flera skikt genom en separat sats för varje skikt, till exempel så här:

Kod: Markera allt

A → B / T1 & T2 & ... & Tn
I så fall skulle man kunna formalisera ljudlagen ovan som

Kod: Markera allt

[+upper] → [-upper] / #[+consonantal, +voice] & #__[+upper]
Skulle de här två utvidgningarna kunna funka? Och finns det något annat vedertaget sätt att uttrycka samma sak?

Ephraim
Medlem
Inlägg: 279
Blev medlem: 01 apr 2009 19:50

Re: Fonologisk regel

Inlägg av Ephraim » 08 mar 2015 23:14

Det vanligaste, och kanske mest traditionella, tycker jag egentligen verkar vara att behandla allting i samma skikt och att se ton och betoning som ett särdrag hos vokalen. Det gör ju onekligen saken mycket enklare om man kan skriva något i stil med:

Kod: Markera allt

[+syllabic +upper] → [–upper] / $[–sonorant +voice]__
(Där $ markerar stavelsegräns)

Eller kanske:

Kod: Markera allt

V̄ → V́ / $D__
(Där D betecknar en tonande obstruent; byt ut V̄ och V́ mot vad som nu är konventionen för kinesiska toner)

Att behandla de tonala och segmentella skikten separat förknippar jag specifikt med autosegmentell fonologi (Goldsmith, 1976). Detta gör onekligen notationen för mer komplicerad men vad man brukar göra är väl att skriva alla skikt på egna rader och dra streck mellan tonerna och de segment de associeras med.

Se här för exempel:
http://homepage.uconn.edu/~hdv02001/Art ... d%20MT.pdf

Som jag förstår regeln beskrivs den nog lättast som betingad av en omgivnining helt i det segmentella skiktet. Man borde kunna skriva något i stil med:

Kod: Markera allt

H H     L H
\ /  →  \ /     / $[–sonorant +voice]__
 V       V
I princip bör man dock även kunna ha även en omgivning i flera skikt.

Ovan är tonerna fortfarande associerade med vokalen. Om man istället vill associera tonerna med stavelsen tror jag att man skulle kunna skriva något i stil med:

Kod: Markera allt

H H     L H
\ /     \ /
 σ   →   σ
 |
 ι 
 |
 D
(Där ι står för initial enligt http://en.wikipedia.org/wiki/Syllable#Chinese_model)

Det finns väl lite andra sätt detta skulle kunna skrivas på också, exempelvis med en nod τ för ton. Hursomhelst är det ju fiffigt i detta fall då man inte behöver ange en omgivning. Regeln gäller ju vad jag förstår endast stavelser med en tonlös obstruent i ansatsen.

Man bör ju också kunna beskriva ändringar i olika skikt samtidigt även om man väl sällan har anledning till de då de antagligen inte skedde samtidigt rent kronologiskt. Som ett hypotetiskt exempel:

Kod: Markera allt

H H     L H
\ /  →  \ /
 σ       σ
/ \     / \
ι φ     ι φ
| |     | |
D ν     T ν
  |       |
[–back] [+back]
Sen är frågan förstås om en autosegmentell modell är användbar i detta fall.

Daniel Eriksson
Medlem
Inlägg: 64
Blev medlem: 03 nov 2009 05:14

Re: Fonologisk regel

Inlägg av Daniel Eriksson » 09 mar 2015 19:54

Tack för svaret! Där finns många uppslag som jag ska tänka på.

Ett skäl till att jag vill använda en ickelinjär analys är att det just nu verkar vara det dominerande sättet att beskriva ordtoner i forskningen om kinesiska språk: ”the representation that seems to have the most stock is rather simple: the syllable is the unit around which the implementation of tones is planned and hence the TBU [tone-bearing unit]” (Zhang, Jie [2014] ”Tones, Tonal Phonology, and Tone Sandhi” i The Handbook of Chinese Linguistics, s. 451).