Likheten mellan litauiska och sanskrit

[Bränner]

Är det någon bland skalmaniterna som har en informerad uppfattning om följande fråga: kan man göra sig förstådd på sanskrit i Litauen? Har hört att så skulle vara fallet, men det är kanske bara en myt.

[Ephraim]

Nej, det kan man definitivt inte göra. Modern litauiska är på många sätt ett väldigt konservativt indoeuropeiskt språk (troligen på grund av att de baltiska stammarna till följd av landskapet länge levde ganska isolerat) så särskilt vad gäller den allmänna strukturen och böjningsändelserna kan säkert en lituaisktalande känna igen en del i sanskrit (som också är väldigt konservativt helt enkelt till följd av att det är ett av de äldsta belagda indoeuropeiska språken). Och några få ord går väl att känna igen. Men språken är fortfarande väldigt avlägsna varandra, det finns definitivt ingen ömsesidig begriplighet.

Forngrekiska är antagligen överlag ännu mer likt sanskrit (men då får vi ju gå längre tillbaks i historien) men forngrekiska och sanskrit är inte ömsesidigt begripliga. Då har litauiska och sanskrit ändå vissa gemensamma innovationer som grekiskan inte delar (satemisering och RUKI-regeln).

[KoteGaeshi]

Det finns väldigt många likheter i äldre indoeuropeiska som sällan är synliga för en "lekman", typ att sanskrit sacate är "samma ord" som klassisk grekiska hepomai (ἕπομαι). För en filolog är det uppenbart att det är "samma ord", men att det har genomgått vissa ljudförändringar för att skapa den grekiska formen - men det är ju inget "mannen på gatan" förstår på rak arm.

Även om det är ganska små ljudförändringar det är frågan om kan det lätt uppfattas som ett helt annat ord - jag vågar tippa att rätt få svenskar känner igen vårt vante i kastiljanskans guante.

[Ephraim]

Det finns en hel del mytbildning kring litauiskans konservatism. Ibland framställs det nästan som att litauiskan skulle ha varit oförändrad sedan urindoeuropeisk tid. Antoine Meillet (1866-1936) skrev en gång: "Anyone wishing to hear how Indo-Europeans spoke should come and listen to a Lithuanian peasant." (Han skrev säkerligen på franska men jag råkar ha tagit citatet från engelska Wikipedia). Detta är dock väldigt överdrivet. Litauiskan är definitivt konservativ, och har därmed en viktig plats inom det jämförande studiet av de indoeuropeiska språken, men den är inte tillnärmelsevis så konservativ som man kan få intryck av när man läser vissa framställningar.

Rent allmänt är det väl så att språklig konservatism anses fint och ger något slags prestige åt ett språk. Därmed kan särskilt mer eller mindre nationalistiska författare ha ett incitament att framhäva just dessa sidor hos ett språk. Det gäller nog även populära framställningar om svenska dialekter. Det är nästan alltid konservativa drag och gamla ord som framhävs ("detta är rena fornsvenskan") eftersom de ger mer status. Innovativa drag får sällan lika mycket utrymme, även om de språkvetenskapligt kan vara minst lika intressanta.

[Petter A]

En annan intressant sak med litauiskan är att den har tre kasus inlånade från Uraliska språk - illativ, adessiv och allativ ("in i", "på" och "ut ur" substantivet i fråga).Kanske det här också kan tas som ett tecken på att litauiskan är väldigt konservativ, för tidiga indo-europeiska språk hade ju nära kontakter med uraliska språk (oftast skedde ju inlåningen dock i andra riktningen).

[Ephraim]

Tvärtom skulle jag säga, det är ett exempel på att litauiskan inte på alla områden är så konservativ, utan tvärtom är innovativ på sina håll. Ur ett allmänt indoeuropeiskt perspektiv är nog dessa tre kasus relativt sena, och de går vad jag förstår inte ens tillbaka till protobaltiska utan det har utvecklats senare. Den äldsta belagda lettiskan verkar också ha illativ så dessa nya kasus kan ha varit mer spridda än bara litauiskan men jag tror inte att det är en allmänbaltisk innovation.

En intressant beskrivning av både litauiskans och finskans kasusutveckling finns i följande artikel (särskilt sidan 27-29):
http://typo.uni-konstanz.de/ocs-uploads ... ystems.pdf

Dessa extra kasus är säkerligen utvecklade under inflytande av uraliska språk men formerna verkar främst vara utvecklade ur inhemskt material, genom att postpositioner smälte samman med kasusändelser. Men tydligen kan eventuellt ett element i illativändelsen vara inlånat, vilket ju är rätt intressant.