Satis polito

[Daniel Eriksson]

Sverigedemokraternas partiledare, Jimmie Åkesson (eller Iacobus Progenitoris kanske?), har kommit ut med en ny bok, vars titel ser ut att vara på latin. Är det någon som har koll på vad titeln betyder?

Är uttrycket tänkt som en ellips för exempelvis ”satis polito victoria”, vilket kanske skulle kunna betyda 'seger åt den tillräckligt finslipade'? Jag tänker mig då att polito skulle vara en perfektparticip av poliō 'jag slipar' i dativ singularis.

Men det finns naturligtvis andra möjliga tolkningar. Ordet skulle också kunna vara en ablativform eller futurum imperativ. Någon som vet?

[Ephraim]

Det är en bra fråga, jag vet inte alls hur titeln är tänkt att tolkas. Jag googlade lite för att se om Åkesson själv svarat på frågan men jag kunde inte hitta något. Det är möjligt att det står i boken, någon som har läst den får gärna svara.

I artiklar och blogginlägg om boken hittade jag dock några försök till översättningar, och de jag hittade faller i princip i två kategorier. Det framgår vad jag kan se inte om översättningarna bygger på officiella uttalanden eller om alla är hemgjorda försök men jag lutar åt det senare.

Den första och vanligaste översättningen tycks vara 'tillräckligt polerad' och variationer därav. Om det faktiskt är så titeln är tänkt att tolkas är den ju väldigt märkligt att dativ (eller ablativ?) används.

Den andra översättningen jag hittade var 'jag är tillräckligt polerad'. Mer än en sida tar upp denna översättning men den bygger dock på missförståndet att 'polito' är en presensform av ett verb. Vi kan nog utgå från att det inte är den översättningen som avsågs.

En sida föreslog också att titeln är ett anagram av sil o potatis!

Annars är nog den bästa gissningen något i stil med 'åt den tillräckligt slipade/polerade'. Jag gillar ditt förslag att polito skulle vara futurum imperativ, det ger faktiskt en ganska logisk tolkning – något i stil med 'polera tillräckligt!' eller kanske 'slipa lagom!' – men har en känsla av att det inte är den som avsetts.

En annan fråga är förstås hur verbet poliō ska tolkas i det här sammanhanget. Enligt Lewis & Short kan verbet användas bokstavligt i betydelsen 'to smooth, furbish, polish' men också mer bildligt i betydelsen to polish, refine, improve, adorn. Om participet polītus specifikt skrivs att det kan användas utvidgat i betydelsen 'polished, accomplished, refined, cultivated, polite'. Svenskans slipa, polera, putsa och släta ut kan förstås också användas bildligt men möjligen inte helt på samma sätt som på latin.

[Daniel Eriksson]

I en Flashback-diskussion föreslås att adverbet satis skulle styra dativ, men jag finner inget stöd för den uppfattningen hos Lewis & Short, som exemplifierar med ett utdrag från Ciceros De officiis. I tredje boken, kapitel 14, skriver Cicero ”C. Canius, Romanus eques, nec infacetus et satis litteratus”, vilket väl blir ungefär 'C. Canius, en romersk herre, icke utan espri och tämligen bildad'. Här står vad jag förstår litteratus i nominativ.

[Daniel Eriksson]

Tydligen översätter Åkesson själv titeln som om participet skulle stå i nominativ:

Le livre s'intitule "Satis polito", ce qui signifie "assez poli" selon l'auteur. Aakesson n'a pas expliqué pourquoi il l'avait décliné au datif ou à l'ablatif, plutôt que d'écrire simplement "Satis politus".

[Ephraim]

Där ser man. Hittade faktiskt klippet som artikeln hänvisar till:
http://www.svtplay.se/klipp/1417201/ake ... ar-min-bok

I en Flashback-diskussion föreslås att adverbet satis skulle styra dativ, men jag finner inget stöd för den uppfattningen hos Lewis & Short

Nej, det låter inte rätt. Möjligen blandar författaren ihop det med att satis styr dativ i sammansättningar med vissa verb. Allen & Greenough § 368 citerar Cicero: "mihi ipse numquam satisfacio".

[Daniel Eriksson]

Hittade faktiskt klippet som artikeln hänvisar till:
http://www.svtplay.se/klipp/1417201/ake ... ar-min-bok

Även om kasusvalet är olyckligt, är kanske kritiken i media av Åkessons bristande kunskaper om latinska uttalsregler en smula ogin. I klippet betonar journalisten antepenultiman, men Åkesson protesterar: ”Jag säger inte det”. Betoningen faller ju på penultiman, och kanske avstår han från att påpeka det för att inte framstå som en skolfux.