Amund skrev:Det verkar som att konjunktiven försvinner ur ett språk i takt med att dialekterna försvinner, detta verkar vara en naturlig förändring när språket förenklas och standardiseras? Nu är det inte så att det är dialekterna det beror på men det sammanfaller med att vi får ett enhetligt men fattigare språk, ett språk som medierna distribuerar och i sin enkelhet saknar den böjningsrikedom som fanns i äldre svenska, verktyg för att precisera värderingar och betydelse i det sagda.
Det är en allmän tendens att svenskan och många övriga europeiska språk har blivit formfattigare med tiden och förlusten av konjunktiv är bara ett exempel. Det finns också en viss tendens till att språkvarieteter som talas av små isolerade grupper är mer konservativa än de som talas i centrum av ett språkområde.
Men blanda inte ihop formrikedom och ålderdomlighet med ett "rikare" språk. Äldre svenska må ha haft fler verbformen men det innebär inte att språket överlag kunde "precisera värderingar och betydelse av det sagda" i större utsträckning. Språklig rikedom är ett rätt luddigt begrepp som i praktiken är svårt att bestämma objektivt. Men det går kanske att resonera teoretiskt kring begreppet. Och det finns ingenting som säger att ett språk blir rikare för att man uttrycker en distinktion med hjälp av olika böjningsformer snarare än med hjälpverb, adverb, konjunktioner eller vad du nu vill. Det går nog att hitta exempel på områden där dagens svenska gör färre distinktioner än 1700-talets svenska, men det innebär inte att det är sant på alla områden. På andra områden har det ju tillkommit ord och konstruktioner för att utöka uttrycksmöjligheterna.
Förlusten av konjunktiv (som väl inte är total eftersom spår fortfarande finns kvar) innebär knappast att svenskan har förlorat möjligheten att uttrycka något. Funktionen hos presens konjunktiv kan lika gärna uttryckas med hjälp av hjälpverb. "Kraften vare med dig" kan lika gärna uttryckas som "må kraften vara med dig" (med presens konjunktiv av "må"), "kraften bör vara med dig" eller liknande. Det är knappast så att man därmed förlorat möjligheten till precisa värderingar. Tvärtom har ju konjunktiv ett extremt brett användningsområde.
Vad gäller preteritum konjunktiv (notera alltså att detta är en annan form än presens konjunktiv) kan man fråga sig om språket har förlorat möjligheten att uttrycka något för att man säger "Om jag var miljonär…" snare än "Vore jag miljonär…". Just vad gäller "vore" är det iofs en form som är högst levande.
En annan sak är att man kan ha den rent subjektiva åsikten att formrika språk är finare ur något slags estetisk synvinkel. Den åsikten kan jag i och för sig sympatisera med, men det är viktigt att inse att det är ett rent smakomdöme.
Amund skrev:Alla som växt upp med en dialekt vet att den innehåller en enorm rikedom av ord och böjningar men även olika sätt att uttala ett ord, ofta med en betydelseglidning, och ofta måste man vara uppväxt med dialekten för att förstå till fullo. Det är naturligt att språket förenklas men det är ändå sorgligt på något vis.
Och du menar att standardspråket INTE skulle vara rikt på ord, olika sätt att uttala ord och betydelseglidningar? Jag tror det är lätt att se alla ord som finns i en dialekt men saknas i standardspråket, samtidigt som man missar de ord som det omvända gäller för. Det blir ingen vidare rättvis jämförelse…
Blixten skrev:På b) säger jag: Är det inte så att subjonctif (eller vad det heter) är mycket vanligare i moderna amerikanska än i den mer gammaldags brittiska engelskan? (Ursäkta jag vet inget om språkteori så jag kanske trampar velociped utomhus här.)
Det stämmer att konjunktiv är vanligare i (skriven) amerikansk engelska än i brittisk ("subjonctif" är det franska namnet, "subjunctive" brukar det heta på engelska även om "conjunctive" också förekommer). Att brittisk engelska skulle vara mer gammaldags överlag tror jag dock inte man kan säga. Brittiska varieteter är ofta mer konservativa på vissa områden (som i att man håller isär fler vokaler) men innovativa på andra (som i förlusten av /r/ i stavelsekoda i de flesta dialekter).
