Engelska språkets historia i Sverige

[sotsirc]

Hej,
Jag skriver på en bok och skulle behöva information om engelska språkets historia i vårt land.
Alltså, det jag söker är lite historiska fakta, kuriosa etc. Detta är inte fokus i min boken utan mer en
ram eller "stämningssättare".

Tacksam för alla tips!

/C

[Göstring]

Gustav IV Adolf skall, i Axel Oxenstiernas efterföljd, ha svarat en engelsk företrädare, i samband med Moores expeditionskår, på svenska, när denne inte talade franska utan engelska. Om jag minns rätt. Källan kan ha varit denna http://libris.kb.se/bib/7626991

[a81]

Lärde sig inte Johan III engelska i samband med sina besök i England? Sedan var väl Axel von Fersen tolk mellan franska och engelska. Rent generellt skulle jag dock gissa att få svenskar kunde engelska före 1900-talet. När började man läsa engelska vid sidan av tyska och franska på läroverk och liknande?

[Hexmaster]

För en säg 100 år sedan var det nog lite vanligare med engelska på västkusten, beroende på täta kontakter över Nordsjön och folk som flyttat hit. Inte jämförbart med idag såklart.

[Jens Yde]

Her er lidt om det engelske sprogs historie i Danmark. Måske det kan inspirere lidt.

De første engelsk-lærebøger i Danmark dukkede op i 1670’erne.

En mand mente i 1794, at danskerne burde læse noget mere engelsk, så det danske sprog ikke også fremover skulle fordærves af tysk. I 1809 blev der kun undervist sporadisk i engelsk i den lærde skole, men faget var unyttigt i videre studier.

Grundtvig (dansk digter, præst, historiker, politiker, pædagog og filolog m.m.) beklagede i 1842, at oplysningen i hovedstaden var latinsk, fransk, tysk og italiensk, men ikke dansk (og altså heller ikke engelsk).

Frem til 1903 kunne man blive dansk student uden at have haft engelsk.

Den lærde professor i historie, Kristian Erslev, 1852-1930, kunne ikke engelsk.

At Danmark i 1800-tallet tog det liberale engelske samfund til forbillede er ubestrideligt. At Danmark i 1801 muligvis havde en samfundstype nærmere på den russiske end på den engelske, så var det modsatte klart tilfældet i 1901.

Fra 1871 var der mulighed for at lære engelsk i de to øverste klasser, men de fleste lærte kun elementær grammatik og fik kendskab til kaptajn Marryats romaner.

Omkring 1870 var italiensk forlængst overhalet af fransk som et førende talt sprog blandt aristokrater i Danmark. Samkvemmet med Frankrig var dog beskedent sammenlignet med England, Tyskland og Sverige. Der var endda større telegramtrafik til Rusland end til Frankrig.

I 16-1700-årene var der tættere norsk-engelske kontakter end dansk-engelske, jf. oversættelsen af Adam Smith, der finansieredes af norske interesserede.

Dette og meget andet - I 1905 dukkede frygten igen op for en deling af Danmark mellem Tyskland og Sverige - kan læses i Modernitet eller Åndsdannelse, engelsk i skole og samfund 1800-1935, af Jens Rahbek Rasmussen.

[a81]

Frem til 1903 kunne man blive dansk student uden at have haft engelsk.

Jag skulle gissa att man även i Sverige kunde ta studenten utan att ha läst engelska fram till ungefär den tiden. Sedan måste man tänka på att väldigt få tog studenten kring sekelskiftet 1900, kanske någon procent av alla ungdomar. Av de få som hade så pass lång utbildning var nog kunskaperna i tyska och kanske även kunskaperna i franska och latin bättre än kunskaperna i engelska. Slutsatsen är att nästan ingen kunde engelska i Sverige för dryga 100 år sedan. Möjligen var engelskkunskaperna bättre västsverige.

Om jag minns rätt blev engelska de första språket efter svenska i den svenska skolan i slutet av 1940-talet. Jag tror även att det var ungefär då som främmande språk blev obligatoriskt för alla (även för dem som bara gick folkskolan, som väl då var sju eller åtta år). Är inte de som är födda på 1930-talet den första generationen i Sverige där alla kan åtminstone lite engelska, medan 1940-talisterna är de första som fick engelskkunskaper mer eller mindre i nivå med senare generationers.

Sedan kanske man kan lägga till att många äldre svenskar, som inte läst engelska i skolan, ändå förstår lite engelska på grund av alla engelskspråkiga filmer och TV-program.

[nool]

En rolig liten anekdot som belyser bristerna i engelska kunskaper även bland de högutbildade:

Min morfar heter Frenk. Han är född 1930. Far hans hade varit sjöman och varit i Amerika.
När det var dags för dop sa han till prästen - lite amerikanskt bräkigt, sådär - att grabben skulle heta Frank.
Prästen skrev ner det som det lät, så nu står det alltså Frenk med e i kyrkoboken.

En kompis pappa heter Gränt enligt samma princip.

[koroshiya]

http://svtplay.se/t/106474/vem_tror_du_att_du_ar_

Kolla runt minut 13. Dregens pappa har syskon som heter Bian och Gliff Programmet har annars inte med engelska språket att göra men jag tyckte det var intressant.

[Pewi]

Engelskakunskaper har funnits men inte varit lika spridda och heller inte haft lika hög status som t.ex. franska. Ett stort antal handelsmän, sjömän och sjöofficerare har förstås kunnat mer eller mindre bra engelska efter att ha rest dit och efter att ha seglat på brittiska fartyg. Sen fanns det också en viss privat språkutbildning i engelska, systrarna Tersmeden på Hässle fick t.ex. liksom sin bror lära sig engelska av en engelsk språkmästare under 1800-talets första hälft (Se Marie Steinruds avhandling i etnologi för mer info). Det var dock deras tredje eller möjligen fjärde språk efter franska och latin om jag förstått det rätt. Engelskan kan möjligen ha haft att göra med att de umgicks med den engelska familjen Seton på Ekolsund, men kan också bara ha berott på att de fick en ovanligt grundlig utbildning. Vanligt var det nog inte hursomhelst.

[Markus Holst]

Min mamma, nu 80 år, lärde mig som barn att om jag ville bli veterinär behövde jag läsa tyska eftersom all sådan litteratur skrevs på tyska. Säkerligen trodde hon på det själv, och troligen fanns det en tid när avhandlingar publicerades på tyska i första handm inte engelska som nu.

Att jag använt 40 år för att tala om för henne att detta inte stämmer (längre) har liksom inte hjälpt...

[a81]

Fast jag tror inte det är så länge sedan man kunde "råka ut för" tysk eller fransk kurslitteratur på svenska universitet och högskolor. Jag hade en lärare på universitet som nämnde att det förekom när han var student. Det bör ha varit första halvan av 1960-talet eller så.

[Ben]

Det kan vara lämpligt att konsultera:

Bratt, Ingar
Engelskundervisningens framväxt i Sverige : tiden före 1850
Stockholm, 1977

[Dawid]

Om jag minns rätt blev engelska de första språket efter svenska i den svenska skolan i slutet av 1940-talet.

Precis, har läst att tyska var "andra" språket i Sveriges skolverk, men ändrades till Engelska efter 2:a världskriget. Egentligen ganska logiskt varför, och i sig intressant

[a81]

Om jag minns rätt blev engelska de första språket efter svenska i den svenska skolan i slutet av 1940-talet.

Precis, har läst att tyska var "andra" språket i Sveriges skolverk, men ändrades till Engelska efter 2:a världskriget. Egentligen ganska logiskt varför, och i sig intressant

Jo, att engelska blev första språket efter svenskan efter Andra världskriget är rätt logiskt. Jag antar att man hade en liknande utveckling i andra länder. Dock är det det väl lite speciellt att man så tidigt gjorde främmande språk (alltså engelska) obligatoriskt för alla elever, alltså även för dem som bara gick folkskolan och senare grundskolan. Det är inte i många länder (utanför den engelskspråkiga världen) som alla upp till åtminstone 70-årsåldern förstår engelska. Förmodligen är det bara i Nederländerna, Sverige och möjligen Danmark, Norge och Island som engelskkunskaperna är så goda. Dock överskattar många svenskar sina engelskkunskaper, vilket jag tror har att göra med att de flesta svenskar mest reser till länder där lokalbefolkningen har sämre engelskkunskaper (Sydeuropa, Sydostasien, etc) och då överskattar man sin egen engelska. Dessutom dubbar vi inte (annat än barnprogram/-filmer och speakerröster) i Sverige, vilket gör att de flesta svenskar förstår engelska mer eller mindre perfekt och på grund av detta överskattar sin förmåga när det gäller att själv uttrycka sig. Det är alltid mycket lättare att förstå ett främmande språk än att skriva eller prata på det.

[Dawid]

Om jag minns rätt blev engelska de första språket efter svenska i den svenska skolan i slutet av 1940-talet.

Precis, har läst att tyska var "andra" språket i Sveriges skolverk, men ändrades till Engelska efter 2:a världskriget. Egentligen ganska logiskt varför, och i sig intressant

Jo, att engelska blev första språket efter svenskan efter Andra världskriget är rätt logiskt. Jag antar att man hade en liknande utveckling i andra länder. Dock är det det väl lite speciellt att man så tidigt gjorde främmande språk (alltså engelska) obligatoriskt för alla elever, alltså även för dem som bara gick folkskolan och senare grundskolan. Det är inte i många länder (utanför den engelskspråkiga världen) som alla upp till åtminstone 70-årsåldern förstår engelska. Förmodligen är det bara i Nederländerna, Sverige och möjligen Danmark, Norge och Island som engelskkunskaperna är så goda. Dock överskattar många svenskar sina engelskkunskaper, vilket jag tror har att göra med att de flesta svenskar mest reser till länder där lokalbefolkningen har sämre engelskkunskaper (Sydeuropa, Sydostasien, etc) och då överskattar man sin egen engelska. Dessutom dubbar vi inte (annat än barnprogram/-filmer och speakerröster) i Sverige, vilket gör att de flesta svenskar förstår engelska mer eller mindre perfekt och på grund av detta överskattar sin förmåga när det gäller att själv uttrycka sig. Det är alltid mycket lättare att förstå ett främmande språk än att skriva eller prata på det.

En förklaring för att engelskan blev "viktigare" tidigare i länder som Sverige, Danmark, Norge och Island kan väl ha sin grund i synen på sitt eget språk? Detta är kanske en förutfattad mening från min sida, men jag upplever att många större länder i Europa "hyllar" sitt eget språk mer än de nordiska, samt har uppfattningen att fler (även utanför landets gränser) talar sitt språk tex Frankrike, Tyskland, Spanien, Italien, Ryssland. Att ta sig fram på engelska även i dagens Spanien, Italien, Frankrike har jag upplevt vara lite av en svårighet. Kontentan, av det jag menade, svenskar har (till viss del förstårligt) en större nödvändighet att lära sig ett andra språk. Fast lika mycket som jag håller med att många i Sverige överskattar sina engelska kunskaper tycker jag även att många andra länder i Europa överskattar sitt språks förmåga att ta sig fram på utomlands. Den insikten är väl kanske en förutsättning för att värdera ett andra språk högt.