Jag funderar på tilltalet på gifta kvinnor under äldre tid (före 1900). Gifta adelsdamer benämndes redan under medeltiden som "Fru Förnamn" och från ca 1600 (?) som "Fru Efternamn". Gifta allmogekvinnor verkar däremot haft en stor variation. En majoritet av allmogen använde ju inte heller efternamn förrän vid slutet av 1800-talet. Min fråga gäller främst tiden före 1866, när reglerna ändrades och alla kvinnor fick kallas "fru". Hur valde man bland alla varianter? Fanns det regler?
Bland benämningarna fanns följande alternativ:
* En variant är "Hustru Förnamn".
* En annan variant, då maken heter Karl och frun Anna, är "Karls Anna" eller "Anna Karls".
* En tredje variant, då maken Karl är exempelvis pipblåsare, är "Anna Pipares".
* En fjärde variant, om gården där de bodde hette Täppa, är "Anna i Täppa" eller "Täppa-Anna".
* En femte variant är "Mor Anna".
* En sjätte variant är "Hustru Anna Andersdotter".
Vad jag undrar över är främst: fanns det regler för vilka av varianterna som skulle användas?
Exakt när blev det vanligt att använda "fru efternamn" om alla? Jag antar att det blev lagligt att använda titeln fru om allmogen efter ståndsriksdagens avskaffande 1866, då även frökenreformen genomfördes, men det tycks ha förekommit redan innan. Kan någon reda ut hur man valde bland varianterna och när vilken benämning användes?
Tack på förhand.
Hustru förnamn och fru efternamn
Hustru förnamn och fru efternamn
Senast redigerad av 5 oilc, redigerad totalt 27 gång.
Re: Hustru förnamn och fru efternamn
Ja det fanns ju också paradvarianten Fru mannens förnamn mannens efternamn. Mycket vanligt i tex USA, men förekom även här.
-
Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 13570
- Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
- Ort: Västergötland
- Kontakt:
Re: Hustru förnamn och fru efternamn
Ytterligare en variant nämns i Mor gifter sig. Jag tror det var där. Hustrun kallas mor [mannens för och efternamn] på skylten vid de betrader hon skall rensa.
Re: Hustru förnamn och fru efternamn
Hustru Förnamn Efternamn (oftast = patronymikon) var också vanligt, i alla fall i kyrkböckerna. Hur man tilltalade varandra inom allmogen är jag inte säker på, men jag skulle gissa att "Förnamn", "du", "mor", "hon", etc kan ha använts. Jag tror däremot inte att man tilltalade någon "hustru".
Re: Hustru förnamn och fru efternamn
Pratar vi allmogen/bland vanligt folk, tror jag (helt utan vetenskapliga belägg) att ovanstående var väldigt vanligt, omän inte som tilltal, utan snarare när man pratade om någon (inte till någon). Det förekommer fortfarande i dialekt. Min mormor och morfar (ångermanland) säger t.ex. alltid "en Joels Gärda" och "a Gärdas Joel" istället för att använda förnamn/efternamn.En annan variant, då maken heter Karl och frun Anna, är "Karls Anna" eller "Anna Karls".
Re: Hustru förnamn och fru efternamn
Just det, "Mor Anna" var också vanligt. Tack, jag ska lägga till det ovan så att alla namnformerna finns där. Vad jag undrar över är hur man valde bland alla dessa tilltal.a81 skrev:Hustru Förnamn Efternamn (oftast = patronymikon) var också vanligt, i alla fall i kyrkböckerna. Hur man tilltalade varandra inom allmogen är jag inte säker på, men jag skulle gissa att "Förnamn", "du", "mor", "hon", etc kan ha använts. Jag tror däremot inte att man tilltalade någon "hustru".
Sedan gäller min fråga inte enbart tilltal under samtal, utan dessa namnformer som officiell benämning på en gift kvinna. Jag bör tillägga att denna fråga ju främst gäller tiden före reformen 1866, då alla fick kallas fru och fröken. Jag kanske bör klargöra det ovan. Gifta kvinnor brukar benämnas "Hustru Förnamn" som tilltal under häxprocesserna på 1600-talet.
Senast redigerad av 1 oilc, redigerad totalt 27 gånger.
Re: Hustru förnamn och fru efternamn
Helt riktigt, min fråga gäller benämning likväl som tilltal. Jag undrar hur man valde mellan dessa varianter: om det fanns regler.nool skrev:Pratar vi allmogen/bland vanligt folk, tror jag (helt utan vetenskapliga belägg) att ovanstående var väldigt vanligt, omän inte som tilltal, utan snarare när man pratade om någon (inte till någon). Det förekommer fortfarande i dialekt. Min mormor och morfar (ångermanland) säger t.ex. alltid "en Joels Gärda" och "a Gärdas Joel" istället för att använda förnamn/efternamn.En annan variant, då maken heter Karl och frun Anna, är "Karls Anna" eller "Anna Karls".
Re: Hustru förnamn och fru efternamn
Ja, det är ett ganska talande exempel på den förhärskande uppfattningen att frun var ett bihang till mannen. Men jag gissar att den varianten var ovanlig före 1866.Stefan skrev:Ja det fanns ju också paradvarianten Fru mannens förnamn mannens efternamn. Mycket vanligt i tex USA, men förekom även här.
Re: Hustru förnamn och fru efternamn
Att omnämna en kvinna som fru mannens förnamn mannens efternamn kan aldrig ha varit vanligt i Sverige. Jag vet inte om jag någonsin har sett eller hört det. Möjligen är det något som man i modern tid i vissa kretsar försökt införa som en "gammal fin tradition", trots att det egentligen saknas i svensk tradition, ungefär som brudöverlämning.oilc skrev:Ja, det är ett ganska talande exempel på den förhärskande uppfattningen att frun var ett bihang till mannen. Men jag gissar att den varianten var ovanlig före 1866.Stefan skrev:Ja det fanns ju också paradvarianten Fru mannens förnamn mannens efternamn. Mycket vanligt i tex USA, men förekom även här.