Hvem bestemte, at de nordiske sprog er germanske

[Ephraim]

Kan det vara så att Jylland ursprungligen var en del av det västgermanska dialektområdet innan det blev en del av det danska riket och fick sin dialekt "skandinaviserad" under inflytande från själländskan?

Troligen inte. Vad jag förstår är det ett ganska gammalt drag.
http://www.reference-global.com/doi/abs ... 7.16.4.351

[Örjan]

Kan det vara så att Jylland ursprungligen var en del av det västgermanska dialektområdet innan det blev en del av det danska riket och fick sin dialekt "skandinaviserad" under inflytande från själländskan?

Troligen inte. Vad jag förstår är det ett ganska gammalt drag.
http://www.reference-global.com/doi/abs ... 7.16.4.351

Fast artikeln du länkar till säger bara att draget inte var inlånat från lågtyskan. Åtminstone den del av artikeln som jag kan läsa utan att betala. Min tanke var dock att den ursprungliga gränsen mellan västgermanska och nordgermanska kanske flyttades som en följd av att det danska riket bildades. Och att den bestämda artikeln därmed inte var inlånad utan att det istället var de skandinaviska dragen i jylländskan som var inlånade. Eller är beläggen för jylländskans nordiska hemvist så överväldigande att en sådan förklaring är helt osannolik?

[Boreas]

Den norsk-danska historikern P.A. Munch utfärdade 1858 en jämförelse mellan dom forn-svenska, forn-götska och forn-norska språkarter. Munch kände dom skandinaviska dialkter - från Island till Ingermanland - osedvanligt väl. Han föreleste bl.a. vid universiteten i Tartu, Stockholm och Köbenhavn - vid sidan om sitt hemsäte i Christiania.

Efter Jacob Grims arbeider gjorde Munch en mer noggrann analys, där han går emot den lättbena och ohistoriska sorteringen i "öst-skandinmaviska" och 'väst-skandinaviska". I stället delar han dom skandinaviska språken i tre huvudgrupper; forn-danska, forn-svenska och forn-norska - den senare också klassat som 'norrönt'. Den 'norröna' formen tycks ha något närmare förbindelser till götamål och gutniska än till svenska och danska...

För övrigt använder Munch termen 'Gotisk' - i stället för 'Germansk' - som beskrivande namn för det 'ur-språk' varifrån Nordens och NV-Europas språk utvecklats.

http://www.nb.no/utlevering/contentview ... truct=DIV6

När man lägger till dagens europeiska språkteori, som den framkommer hos Mario Alinei et al, kan man påstå att dagens germanska språk utvecklat sej från samma språkstam som danska och svenska, med den skillnaden att man får se danska och svenska som dom ÄLDSTA och ursprungliga formerna. Språkändringen har givetvis varit starkast där närheten till andra språkstammar - som grekiska och romanska - har varit störst.

När en sen ser på den interna dialektkartan i Skandinavien kan man fortfarande se in i en geografi och demografi som fortfarande använder språkliga grundformer vars rötter tillhör stenåldern. Så långt arkeologin och genetiken vet att berätta så affekterade medeltidens folkvandringar inte Skandinavien, varför språkarterna fortsatt består. Vad gäller dom uraliska språk i Estland och Finland så kan språket knappast ha kommit med någon senare grupp. Det finns varken arkeologiska, genetiska eller kulturella spår efter en 'second migration' till Finland. Det samma torde gälla det övriga Skandinavien, vilket kan innebära att Skandianviens mångfaldiga, högt nyanserade och noggrant anpassade dialekter vilar på en språktradition som går tillbaks till jakt- och jordbrukskulturerna.

I så fall kan endera skillnader i dom nordiska språkgrupper förklaras som resultat av olika ekonomier, som även utvecklat kulturella och genetiska variationer. Sen kan man börja sortera olika flint- och skifferkulturer, för att senare hitta regionala uttrycksformer - i tråd med dom dialektgränser som fortfarande ek sisterar. I detta samband blir Munchs term 'gotisk' mycket passande, eftersom (hög-)danska och (hög-)svenska utgör egna grenar från den stam som annars består av norrmän, väst-götar, skåningar, öst-götar och gotlänningar, jämte 'svensktalande' ester, finnar, ingrer, rysska, ukrainska och krimska...

http://en.wikipedia.org/wiki/File:Old_norse,_ca_900.PNG


Nu berättar modern forskning (Gun Widmark, et al) att dialekten på Gotland, jämte Bottenviken och Härjedalen, är dom äldsta i Skandinavien. I så fall är 'Gutniska' kanske den bättre term för *Germanska'. Danmark och Svealand kan knytas till likartade kulturer av lantbruk, medan dom gutniska, götska och norska kulturer fortsätter att driva fiske och fångst som en väsentlig del av ekonomin. Man kan alltså se olika dialektgrenar inom Skandinavien, vars gränserna sammanfaller med regionala skillnader i traditionella näringsvägar och dito kulturformer.

Kort- och grovhugget kan man påstå att fiske- och fångstkulturerna bär på götska språkvariationer, medan jordbrukarna i Danmark och Sverige gjorde sina egna, raka och distingerade former. Inom adeln, där vistelserna över läns- och landsgränser fick fortgå efter årstiderna, fick man troligtvis dom högtida former en fortfarande kan återse i dom diftonglösa riks-språken man hittar i såväl Danmark som Sverige - och numera också på bredbygderna Norge.

Den danska språk-kartan tycks också ha inslag av 'götiskan' vid Vesterhavet, där dom historiska 'Anglaren' placeras i gamla frisiska källor. Deras 'gotiska' inslag kan vara mer relikt, medan Vendsyssel och öarna i bälten tydligen haft fisk till potatisen ibland - och kultiverad sitt sina språk i rett hyppig kontakt med väst-götar och skåningar. Möjligen finns här inslag av vendiska (finsk-ugriska) handelsfolks influenser. Finska substrat finnas också i Norge och Nord-Sverige. Goter och Vender har haft en tendens att samverka genom den euripeiska historien.

[Ephraim]

Fast artikeln du länkar till säger bara att draget inte var inlånat från lågtyskan. Åtminstone den del av artikeln som jag kan läsa utan att betala. Min tanke var dock att den ursprungliga gränsen mellan västgermanska och nordgermanska kanske flyttades som en följd av att det danska riket bildades. Och att den bestämda artikeln därmed inte var inlånad utan att det istället var de skandinaviska dragen i jylländskan som var inlånade. Eller är beläggen för jylländskans nordiska hemvist så överväldigande att en sådan förklaring är helt osannolik?

Det danska riket är nog äldre än den bestämda artikeln. Bruket att konsekvent markera bestämdhet lär ha uppstått på 1000–1100-talen ungefär, och vid den tiden tillhörde väl större delen av Jylland Danmark? Det troligaste verkar vara att den jylländska artikeln har samma ursprung som den suffixerade som används i resten av Skandinavien även om det i brist på skrivna källor inte är helt klarlagt (Källa: Bandle, Oskar, The Nordic Languages: An International Handbook of the History of the North Germanic Languages, 2002). Om jag inte misstar mig är det dessutom så att konsekvent markering av bestämdhet är äldre i de nordiska än i de västgermanska språken.

Den jylländska bestämda artikeln verkar alltså inte vara stöd för din hypotes. Men du baserar den kanske på fler drag än just detta?

[Örjan]

Den jylländska bestämda artikeln verkar alltså inte vara stöd för din hypotes. Men du baserar den kanske på fler drag än just detta?

Nej, min kunskap om den jylländska dialekten begränsar sig till det som har nämnts här. Jag tyckte bara att det var en sådan anmärkningsvärd skillnad gentemot övriga skandinaviska dialekter att ha bestämd artikel före substantivet. Och det fick mig att fundera på om inte det nordgermanska språkområdets utbredning berodde mer på politiska förhållanden än på ett gemensamt urnordiskt modersspråk.

Det påminde mig nämligen om Nationalencyklopedins artikel om Skånes dialekter där det stod att dessa egentligen är östdanska mål, Vilket jag tolkar som att det är de genuina dialekterna som avses, eftersom det regionala standardspråk som ersatt dessa är tveklöst en variant av svenska. Men tydligen är inte de genuina jylländska dialekterna på samma sätt västgermanska mål som påverkats och ersatts av danska. Grimm hade alltså helt fel.