Älv i Sverige och flod utomlands
Re: Älv i Sverige och flod utomlands
Tack Ephraim. När jag brukade gå med hundarna längs Kattfjorden utanför Karlstad funderade jag ofta över namnet men nu har jag äntligen fått ett trovärdigt svar.
Re: Älv i Sverige och flod utomlands
Ephraim skrev:Det är ursprungligen samma ord, ett fornnordiskt fjǫrðʀ eller fjorðʀ. Det var ett substantiv med många avljudsformer i böjningen (en gammal germansk u-stam) så det fanns väl en tendens till att göra stammen enhetlig genom hela böjningen. Det ledde till att fornsvenskan fick två ord, fiordher med nominativ singularis-stammen generaliserad och fiärdher (< äldre *fjarðʀ) med genitiv-singularis-stammen (fjarðaʀ) generaliserad. Resultatet var senare att fjord blev den normala formen i västra Sverige och i Norge, medan fjärd blev normala formen i östra Sverige.Lasse Odrup skrev:Det kanske har nämnts förut i tråden att en fjord och fjärd borde vara samma sak? Vanligtvis anser man att en fjord är ett norskt vatten med höga bergssidor men i Värmland finns t ex Kattfjorden, ett namn som låter alldeles för likt likt "fjärd" för bara att vara en slump.
Sedan är det väl som Jurgen Wullenwever påpekar så att de norska och svenska kusterna ser lite olika ut så därmed kan väl sinnebilden av en fjord och fjärd se ganska olika ut. Men det är från början främst en fråga om var i norden vi befinner oss om vi talar om fjordar eller fjärdar.
Re: Älv i Sverige och flod utomlands
Även tyskan använder ''fjord'' = Förde, t.ex. Kieler Förde
http://en.wikipedia.org/wiki/Kieler_F%C3%B6rde
Varjag
http://en.wikipedia.org/wiki/Kieler_F%C3%B6rde
Varjag
Re: Älv i Sverige och flod utomlands
Älv = River, Å = Creek, Bäck = BrookMarkus Holst skrev:Även i Tyskland finns det väl åar, som där kalla Aue?
Engelsmännen tycks dock sakna den tregradiga skalan älv-å-bäck, som alltså finns i svenska och tyska (Fluss - Aue - Bach)
Varjag
Re: Älv i Sverige och flod utomlands
Kiitos. Kanske var Jurgen Wullenwever lite ut och seglade därvarjag skrev:Även tyskan använder ''fjord'' = Förde, t.ex. Kieler Förde
http://en.wikipedia.org/wiki/Kieler_F%C3%B6rde
Varjag
-
- Medlem
- Inlägg: 1216
- Blev medlem: 12 november 2006, 00:46
- Ort: Närke
Re: Älv i Sverige och flod utomlands
Undrar det. Nuförtiden far jag bara över Rödby-Puttgarden några gånger om året, och jag har inte vågat sätta min fot i Lübeck än. De avrättade mig förra gången.Lasse Odrup skrev:Kanske var Jurgen Wullenwever lite ut och seglade där
Jag har inte tolkat något. Jag var bara mycket mer ordkarg än E.Lasse Odrup skrev:med din tolkning
Re: Älv i Sverige och flod utomlands
Det var mest ett skämt.
God jul och gott nytt år.
God jul och gott nytt år.
Re: Älv i Sverige och flod utomlands
Nu har jag förvisso inte läst hela tråden, men det slog mig nyligen att å är förbaskat likt franskans eau (vatten). Är å importerat från franskan tro?
Re: Älv i Sverige och flod utomlands
Nej, med det är faktiskt roligare än så! Franskans eau och svenskans å är ursprungligen samma ord men det rör sig inte om något sentida lån utan vi får gå tillbaka upptill 6000 år i tiden ända till protoindoeuropeiskan. Vi kan rekonstruera ett substantiv i detta urspråk, *h₂ekʷeh₂, med betydelsen 'vatten' och kanske särskilt flödande sådant. I den italiska språkgrenen ledde det fram till latinets aqua som senare blev till franskans eau. Det protoindoeuropeiska ordet utvecklades på sitt håll till ett protogermanskt *ahwō vilket blev till fornsvenskans ā och senare svenskans å. Inga lån alltså utan urgamla arvord i båda språkgrenarna.gunship skrev:Nu har jag förvisso inte läst hela tråden, men det slog mig nyligen att å är förbaskat likt franskans eau (vatten). Är å importerat från franskan tro?
Att just det franska och svenska ordet är så lika varandra är väl lite en slump dock. Men det hjälps mycket av att båda språken under historien genomgått en kraftig ljudmässig reducering med förlust av både vokaler (vilket normalt innebär minskning av antalet stavelser) och konsonanter. Till slut blev det bara ett ensamt vokalljud kvar!
Svenskans ö är förövrigt också besläktat, det kommer av ett protogermanskt *awjō som är en avledning av ovan nämnda substantiv.