Finlandsvenskar och finskan.

[Giancarlo]

Lyfter ut min egna frågeställning ur denna tråden: viewtopic.php?f=38&t=36287 då jag tycker frågeställningen förtjänar en egen tråd.

Jag är intresserad av att veta hur ni som bor i Finland skiftar mellan svenska och finska. När och var använder ni respektive språk och hur ofta? Hur är era kunskaper i respektive språk anser ni själva (frågan är inte bara riktad till de med svenska som modersmål).

T.ex om du är finlandsvensk hur ofta använder du finska, när gör du det och är du lika duktig på finska som svenska?

[Schwemppa]

Jag är väl rätt så tvåspråkig. Men finskan har jag lärt mig i skolan, min barndom i västra Nyland var helt svenskspråkig och jag tänker och drömmer på svenska (som någon har uttryckt sig ).

Jag använder både svenska och finska dagligen. När man bor på en liten ort vet man vem som talar vad, och fungerar därefter. I det (mestadels) svenskspråkiga västnyland börjar jag alltid på svenska - tex i butiker - men när jag rör mig i Helsingforsregionen blir det nog huvudsakligen finska.

Jag hör inte till de där som högljutt ska kräva svenskspråkig service precis överallt. Det är pinsamt...

På jobbet blir det mestadels finska, men det finns en handfull andra svenskspråkiga där, så med dem svenska. Eftersom jag jobbar på en instans som enligt lagen ska ge service och beslut på kundens modersmål (finska, svenska eller samiska) så säger det sig självt att en stor del av mina kundkontakter blir på svenska.

Mina egna kontakter med myndigheterna...? Tja, per telefon blir det väl mest på finska, men annars strävar jag till att använda svenskspråkiga blanketter, och fyller i dem därefter. Iom att jag är registrerad som svenskspråkig så får jag automatiskt svenskspråkig post från myndigheterna, tex skattedeklarationen.

Några små reflexioner...

[Giancarlo]

Tack för svaret. Intressant. Hur är det med media då? Ser du mycket på svenskspråkig tv, läser svenskspråkiga tidningar och surfar på mycket svenskspråkiga webbsidor?

Det är intressant att finlandsvenska översättningar av biofilmer verkar vara annorlunda än de rikssvenska, även titlarna på filmerna är annorlunda!

[Schwemppa]

Läser finlandssvenska och finska tidningar, ser på finsk TV (kanalen FST5 är visserligen svenskspråkig). Svensk TV syns inte här i söder, och har inte brytt mig om att skaffa något betalkort

På en viss svensk websajt tycks jag nog hänga alltsomoftast

Det är sant att biofilmer här i Finland textas skilt till svenska häröver. Det kan möjligen ha att göra med att det i de flesta fall ska vara både svensk och finsk text samtidigt...? Filmtiteln brukar ofta följa det som den blir på finska (även om den engelska titeln mer och mer tycks ta över).

Det är förresten Svenska Dagen idag

http://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_dagen

[Hans]

Skalman i ett nötskal, man får reda på saker man inte ens visste att man ville veta - tackar och bockar.

MVH

Hans

[Kvaen-Jukk]

Jag är intresserad av att veta hur ni som bor i Finland skiftar mellan svenska och finska. När och var använder ni respektive språk och hur ofta? Hur är era kunskaper i respektive språk anser ni själva (frågan är inte bara riktad till de med svenska som modersmål).

T.ex om du är finlandsvensk hur ofta använder du finska, när gör du det och är du lika duktig på finska som svenska?

Här i Österbotten (område med ca. 100 000 med svenska som modersmål) går det att leva sitt liv rätt långt på svenska (än så länge). Min fru, t.ex. kan så dålig finska att hon inte förstår telefonförsäljare. Och detsamma går att säga om hennes föräldrar och min mormor, te.x. Äldre människor har överhuvudtaget inte läst finska i skolan. Yngre människor, speciellt i städer kan ganska bra finska och fullständigt tvåspråkiga människor blir allt fler (speciellt i städer som Vasa). Min språksituation kan se ut på föjande sätt: Hemma pratar vi ett österbottniskt (östsvenskt om ni så vill) folkmål, på jobbet pratar jag detsamma + svenska, finska och engelska. I affären pratar jag folkmål eller svenska. I kontakten med myndigheter använder jag oftast svenska. I den kommun där jag bor är svenskan i majoritet så allting inom det kommunala går huvudsakligen på folkmål eller svenska (sitter själv i en skolnämnd). Föreningslivet (åtminstone där jag rör mig), kultur och fritidsaktiviteter går på folkmål eller svenska. På TV är det mest de svenska kanalerna som gäller (SVT, 3, 4 osv) och ibland nyheter på finska (eller den finlandssvenska kanalen FST). Dagstidningen är på svenska. Andra tidskrifter på finska och svenska. Finsk underhållning och musik måste jag erkänna att jag nästan inte vet ett skvatt om, och det gäller de flesta i min bekantskapskrets. Vi har vår egen musik och underhållning, förutom att vi tar del av den från Sverige förstås. På nätet skriver jag mest på svenska eller engelska. Facebook och chat (i olika varianter) på österbottniskt folkmål, förstås.

Mina farföräldrar var finska, så jag lärde mig prata finska flytande när jag var liten, men eftersom jag inte haft finskspråkiga kompisar eller gått i skola på finska har jag luckor i det finska språket som jag försöker fylla så gott jag kan då det behövs. Mitt modersmål är alltså ett österbottniskt (öst)svenskt folkmål, svenska är mitt andra språk (det fick man börja lära sig på första klass) och finska tredje (om än inte fullständigt).

Nu är allt inte så här enkelt utan den omkringliggande finska omvärlden pressar på också i lilla Österbotten och den senaste regionförvaltningsreformen har varit en pärs. Man har splittrat bl.a. polisdistrikt och olika statliga ämbetsverk med den påföljden att finska blivit majoritetsspråk och svenska kommer så småningom att försvinna som arbetsspråk. Kommunsammanslagningar lutar runt hörnet där små svenskspråkiga kommuner slås ihop med större finska. Det värsta som kan hända är att det svenska valdistriktet i Österbotten splittras. Bevare oss!

På det individuella planet är det alltså rätt så gott ställt för närvarande i Österbotten. Problemet är politiskt; förvaltningsreformer som splittrar svenska strukturer.

[neja]

Min mamma är finlands svensk och uppväxt i finland. Hon talar flytande finska. Själv kan jag inte många ord, då jag är född och uppväxt i sverge. Däremot kan jag norska pga att jag bor i norge. Kan inte låta bli att reagera på de stora likheterna i ordbruket mellan finlandsvenskan och norskan. Vet inte hur stora dialektala skilnader det är i olika delar av finland, men i området där mammas släkt bor (nån mil utanför helsingfors) är likheterna slående. (Bara för att jag försker kommer jag förstås inte på några bra exempel.) Någon som reagerat på det samma? Kan det vara så att det har att göra med att både norskan och finlandsvenska ligger närmare gamal-svensk än svenska gör idag?

[Jurgen Wullenwever]

Det är mycket möjligt att en del ord och uttryck har försvunnit från standardsvenskan, men behållits på andra håll.

[Jouppe]

Min mamma är finlands svensk och uppväxt i finland. Hon talar flytande finska. Själv kan jag inte många ord, då jag är född och uppväxt i sverge. Däremot kan jag norska pga att jag bor i norge. Kan inte låta bli att reagera på de stora likheterna i ordbruket mellan finlandsvenskan och norskan. Vet inte hur stora dialektala skilnader det är i olika delar av finland, men i området där mammas släkt bor (nån mil utanför helsingfors) är likheterna slående. (Bara för att jag försker kommer jag förstås inte på några bra exempel.) Någon som reagerat på det samma? Kan det vara så att det har att göra med att både norskan och finlandsvenska ligger närmare gamal-svensk än svenska gör idag?

Om din mor kommer från östra sidan av Helsingfors har jag stor förståelse för dina observationer. Speciellt må man märka kva '(h)vad', kvaför '(h)varför' osv. samt diftongerna ei, öu, öy. 'Vete' skulle väl uttalas kveit(i) på båda ställena. Om hon kommer mer än 60km öster från Hfors säger hon väl också mytji i.st. för mycket.

Till den del som det rör diftongerna är det klart att man har att göra med gemensamma ålderdomligheter på var sin kant av det skandinaviska språkområdet. "Monoftongeringen" som startat i Danmark och Götaland för ca. 1000 år sedan har liksom aldrig hunnit fram hit.

Till vissa andra delar får man nog förklara likheterna med att kolonisterna som kom till Östra Nyland på 1200- och 1300-talet bar med sig vissa ”fornnorrländska” nymodigheter (som xv- (> kv-) för hv-) vilka helt enkelt var gemensamma med ”forntröndskan”. Det är svårt att tyda datat på annat sätt.

Saken behandlas utförligt här (märk även linkar, bl.a. till ljudprover)

Fornöstnyländskan behandlas [url=http://%20http://www.iki.fi/jschalin/?cat=4]här[/url] och vissa skojiga likheter med nordiska språk här.

[Weik]

http://www.uvf.fi/bin/view/Uppslagsverk ... anIFinland

Samtidigt som dialekterna bevarar många fornärvda drag har de tagit emot nya inflytelser, över Ålands hav och Bottniska viken: de ingår i ett brett mittnordiskt område som sträcker sig från Atlantkusten i v. till finskt språkområde i ö. Nya drag som kommit västerifrån är bortfallet av ändelsevokaler, s.k. apokope som gör att kasta blir kast, dike blir diik, backarna blir bakkan, bättre blir betär etc. Västerifrån kommer också den "norrländska förmjukningen", som innebär att g, k, sk blir j, tj, sj inuti ord: daajin ' dagen', diitje 'diket', fissjin/fistjin 'fisken'. Förmjukningen har traditionellt hört till dialekterna överallt utom Fasta Åland samt Nagu och Pargas och Kyrkslätt-Borgå, där hårt g, k, sk till sen tid bevarats i både uddljud och inljud: kärrå, skild.

För att svara på originalfrågan: Själv använder jag i stort sett aldrig finska, det behövs inte i Jakobstadsnejden.

[Jouppe]

Min mamma är finlands svensk och uppväxt i finland. Hon talar flytande finska. Själv kan jag inte många ord, då jag är född och uppväxt i sverge. Däremot kan jag norska pga att jag bor i norge. Kan inte låta bli att reagera på de stora likheterna i ordbruket mellan finlandsvenskan och norskan. Vet inte hur stora dialektala skilnader det är i olika delar av finland, men i området där mammas släkt bor (nån mil utanför helsingfors) är likheterna slående. (Bara för att jag försker kommer jag förstås inte på några bra exempel.) Någon som reagerat på det samma? Kan det vara så att det har att göra med att både norskan och finlandsvenska ligger närmare gamal-svensk än svenska gör idag?

Om din mor kommer från östra sidan av Helsingfors har jag stor förståelse för dina observationer. Speciellt må man märka kva '(h)vad', kvaför '(h)varför' osv. samt diftongerna ei, öu, öy. 'Vete' skulle väl uttalas kveit(i) på båda ställena. Om hon kommer mer än 60km öster från Hfors säger hon väl också mytji i.st. för mycket.

Till den del som det rör diftongerna är det klart att man har att göra med gemensamma ålderdomligheter på var sin kant av det skandinaviska språkområdet. "Monoftongeringen" som startat i Danmark och Götaland för ca. 1000 år sedan har liksom aldrig hunnit fram hit.

Till vissa andra delar får man nog förklara likheterna med att kolonisterna som kom till Östra Nyland på 1200- och 1300-talet bar med sig vissa ”fornnorrländska” nymodigheter (som xv- (> kv-) för hv-) vilka helt enkelt var gemensamma med ”forntröndskan”. Det är svårt att tyda datat på annat sätt.

Saken behandlas utförligt här (märk även linkar, bl.a. till ljudprover)

Fornöstnyländskan behandlas [url=http://%20http://www.iki.fi/jschalin/?cat=4]här[/url] och vissa skojiga likheter med nordiska språk här.

För den som besöker Finland i sommar finns det möjligheten att lyssna till riktigt mustig östnyländsk dialekt i form av sommarteater med över hälften av dialogen på dialekt.

Jäär hittar tu de heimsiidån såm höör ti de pjeesn.

Jäär hittar tu de heimsiidån såm höör ti de amatöörteaatärn å jäär kan tu kjööp biljettre.

Jäär hittar tu ein intärvju mä resjisöörn.

Jäär hittar tu intärvjuuär mä hon såm ha dramatiseera pjeesen å mä någär skåådespeelar.