Myten om ny-niandet

[tryggve]

Även om jag tycker att "du-reformen" på det stora hela varit bra, så finns det ett problem, nämligen att det är svårt att prata med varandra utan att det blir personligt. Den tystnad som finns i dag, att folk inte pratar med varandra på bussen, i affären, etc, tror jag delvis har att göra med "du-reformen". Folk hade lättare att prata med främmande människor förr, jag misstänker att niandet/titulerandet spelade en roll där. Det gick att prata och samtidigt hålla en viss distans.

Pratade man verkligen mer med okända människor innan du-reformen?

[Hexmaster]

Den tystnad som finns i dag, att folk inte pratar med varandra på bussen, i affären, etc, tror jag delvis har att göra med "du-reformen".

Det tror inte jag. Alls.

[Axial]

Själv tycker jag att det är bra att niandet kommer tillbaka. Det är alltid bra med artighet. I själva verket är den nya artigheten bara en anpassning till en europeisk (och kanske global) sedvänja. Inte bara niandet vill jag ha tillbaka utan även att man tilltalar varandra i tredje person. För några år sedan tilltalade några ungar mig med"farbror", vilket var en positiv överraskning. Det är mycket bättre än bara "öh" och "hörru".

Men, är inte det extrema niandet runtom i Europa på tillbakagång lite grann? Till och med tyskarna har väl släppt lite på sina ärkekonservativa tilltalsnormer?

Artighet är i och för sig bra, men jag personligen anser att artighet ska grundas på en respekt för människor man ännu inte känner och om den respekten saknas så spelar det ingen roll hur mycket man niar någon. Då blir det bara en påklistrad etikett som känns konstlad.

(---)
Även om jag tycker att "du-reformen" på det stora hela varit bra, så finns det ett problem, nämligen att det är svårt att prata med varandra utan att det blir personligt. Den tystnad som finns i dag, att folk inte pratar med varandra på bussen, i affären, etc, tror jag delvis har att göra med "du-reformen". Folk hade lättare att prata med främmande människor förr, jag misstänker att niandet/titulerandet spelade en roll där. Det gick att prata och samtidigt hålla en viss distans.

Njae? Med titulerandet följde ju faktiskt en (underförstådd) ordning om vem som borde tilltala vem först.

[aftonande]

Den tystnad som finns i dag, att folk inte pratar med varandra på bussen, i affären, etc, tror jag delvis har att göra med "du-reformen". Folk hade lättare att prata med främmande människor förr, jag misstänker att niandet/titulerandet spelade en roll där. Det gick att prata och samtidigt hålla en viss distans.

Är det samma problem i engelskspråkiga länder, att folk inte vågar prata med varandra för att de inte har ett särskilt ord för artigt tilltal, utan kör med "you" över hela linjen?

[Jurgen Wullenwever]

I engelskspråkiga länder förefaller titulerandet leva kvar i väldigt stor utsträckning, så frånvaron av pronomen för att göra skillnad mellan du och ni är nog av underordnad betydelse. Vad skulle man på svenska säga som exempelvis motsvarar engelskans "mister"?

Om det är så, att obekanta svenskar talar mindre med varandra nu än förr, så borde det ha någon orsak. En gång för tjugo år sedan berättade en man född under 1940-talet, att "innan televisionen gjorde sitt inträde i hemmen, så visste man vilka alla var flera kvarter bort, men 1990 så visste man inte längre vem närmaste grannen i dörren mittemot var." Det sociala spelet förefaller alltså ha minskat betydligt i omfattning, och därmed har tröskeln för att inleda en konversation höjts, och avståndet mellan människor ökat. (Är det så, eller svamlar jag bara?)

[HgF]

Du-reformen låg i tiden och var populär i de breda lagren då den kom, men den kom uppifrån. Det var inte sällen generaldirektörer och företagsledare som i fotoblixtarnas sken gick runt på sina företag och införde Du-reformen. Men som sagt, det låg mycket starkt i tiden och hade i flera år föregåtts av yngre avant-garde-duare.

Jag tror att ny-niarna - alltids unga männisor - tillämpar detta ny-niande som en markering mot den etablerade vuxenvärlden, precis som de gamla avant-garde-duarna gjorde mot sin tids vuxenvärld.
Största myten är således att ny-niandet är av artighet. Om ny-niarna vill vara artiga kan de visa det på många andra sätt.

[Markus Holst]

Blev niad av en tonårig expedit i lokala livsmedelsbutiken idag. Jag märkte hur irriterad jag blev, särdeles som jag har handlat av denna unga flicka under många år och hon väl känner till mig. Dock slog det mig strax att det vore lika fånigt att bli irriterad av en sådan sak, som jag tyckte min mamma var när hon på 60-talet blev irriterad av att folk duade henne.

Om niandet kommer tillbaka, så är det så. Dock tror jag det är en tillfällig ungdoms-grej, men eftersom det hållit på några år nu kanske det ändå kommit för att stanna.

Undras mig at det kan gå så långt att seden att "lägga bort titlarna" kommer tillbaka.

[Lasse O]

Blev niad av en tonårig expedit i lokala livsmedelsbutiken idag. Jag märkte hur irriterad jag blev, särdeles som jag har handlat av denna unga flicka under många år och hon väl känner till mig.

Ta inte illa upp men är det kanske inte så att du blev irriterad över att hon markerade ålderskillnaden mellan er?
Svenskar vill gärna vara ungdomliga. Inte minst märks det genom att många försöker vara kompisar med sina barn. Ofta läser man i tidningar att "vi är inte mor och dotter. Vi är tycker istället att vi är systrar!"' Därför kan det för en del bli en smärre chock när yngre människor inte delar den uppfattningen.

Att acceptera åldrandet kan ta tid. Första gången jag blev kallad farbror här i Finland hajade jag till men insåg att min farfar i min ålder gick med käpp och hatt och med automatik fick sittplats på spårvagnen.

[Markus Holst]

Det funderade jag aldrig över. Jag vet inte om hon bara niar äldre eller inte och har inte ens funderat i termer av att det skulle kunna vara så. I vilket fall ser jag inget logiskt skäl till att bli irriterad över hennes niande (mer än jag blir irriterad över folks andra språk-brister).

[Dalmas]

Ny- niandet känns för mig bara påklistrat och löjligt. "Ni"ad blir jag nämligen i första hand på McD. Då har jag som praxis att svara att det bara är jag som ska ha hamburgare. Och när jag dessutom blir "Ni"ad på McD i Dalarna blir det nästan absurt.

[Markus Holst]

Och när jag dessutom blir "Ni"ad på McD i Dalarna blir det nästan absurt.

Verkligen.

Kan det vara företagsorder?

[Dalmas]

Troligtvis inte, det är bara var femte gång jag handlar där nån niar mig.

[B Hellqvist]

Man får ta det för vad det är - ett försök att vara artig. Ordets gamla värdeladdning har bleknat bort, och man får väl vara glad att de unga som använder sig av "ni" menar väl.

[Dalmas]

Så du tror inte att det är en konspiration alltså?

[B Hellqvist]

Så Ni tror inte att det är en konspiration alltså?

FIFY