Svenskans utveckling

Diskussioner om språkhistoria, allmän språkvetenskap och den komparativa språkforskningen.
Peter G
Medlem
Inlägg: 22
Blev medlem: 20 jan 2012 15:52

Re: Svenskans utveckling

Inlägg av Peter G » 24 mar 2012 22:36

Jag har just läst ut Abraham Hülphers resedagbok från 1758 och blev förvånad att språket är vanlig gammelsvenska, om än med annorlunda stavning.

Jurgen Wullenwever
Medlem
Inlägg: 1216
Blev medlem: 12 nov 2006 00:46
Ort: Närke

Re: Svenskans utveckling

Inlägg av Jurgen Wullenwever » 06 apr 2012 14:01

Peter G skrev:Jag har just läst ut Abraham Hülphers resedagbok från 1758 och blev förvånad att språket är vanlig gammelsvenska, om än med annorlunda stavning.
Varför förvånad? Har du läst någon svensk 1700-talstext som är annorlunda?

Användarvisningsbild
a81
Medlem
Inlägg: 2244
Blev medlem: 14 jun 2005 15:31
Ort: Uppsala

Re: Svenskans utveckling

Inlägg av a81 » 18 apr 2012 20:47

Jurgen Wullenwever skrev:
Peter G skrev:Jag har just läst ut Abraham Hülphers resedagbok från 1758 och blev förvånad att språket är vanlig gammelsvenska, om än med annorlunda stavning.
Varför förvånad? Har du läst någon svensk 1700-talstext som är annorlunda?
Svenskan har inte ändrats mycket sedan 1700-talet (tvärtemot vad många kanske tror). Jag antar att en nutida svensk skulle ha (ännu) lättare att prata obehindrat med Karl XII, Carl von Linné, Gustav III eller Axel von Fersen än med en nutida norrman.

Visst har en del franska lånord försvunnit, på samma sätt som en del av våra engelska lånord mycket väl kan vara borta om 200-300 år (även om jag personligen misstänker att svenskan kommer att bli alltmer uppblandad med engelska).

Och visst har uttalet ändrats något. Enligt Fredrik Lindströms Svenska dialektmysterier (avsnittet om uppländska) skulle Karl XII för oss 2000-talssvenskar låta lite norrländsk. Fast jag undrar om han inte skulle låta mer som en ålänning eller som någon med mild daladialekt? Kanske lite så här: http://www.youtube.com/watch?v=HQRIlhMt2OM. :)

Stavningen har ändrats en del, framför allt om man jämför dagens svenska med ännu äldre svenska. I slutet av 1700-talet var dock till och med stavningen rätt lika som i dag. 1700-talspersonerna som jag nämnde ovan skulle hur lätt som helst skulle läsa det inlägget, men förmodligen tycka att det är talspråkligt/felaktigt skrivet utan pluralformer på verben, undra vilken Fredrik Lindström som avses samt vara förvånade över att engelskan har en mycket starkare ställning än franskan på 2000-talet.

Exempel ur dödsnotis från Uppland 1770 (gäller min farfars farmors mormor mormors mor Kerstin Persdotter 1692-1770):

...Föddes d: 29 Juli 1692. uti Wäsby Stafby Sockn: har Ständigt(?) warit hemma hos sina föräldrar in till dess hon blef gift på sitt 21. år med Eric Johansson, då hon flyttade till Norr Edinge. hon lefde med sin man i 59 år, deras sammanlefnad har gud välsignat med 8 barn 6 söner och 2 döttrar, af hvilka 2 söner äro nu vid sin moders begrafning döda: uti det bedröfliga änkeståndet har hon lefvadt i 8 år, men(?) år 1766 måste hon hålla sig vid sängen, och på slutet aldeles lyftas(?) och bäras: sjukdomen var ålderdoms krämpor, som mer och mer försvagades hennes lifs Krafter(?), att hon på slutet tog afskjed från alla, och således sacktmodeligen insomnade hennes ålder var 87 år 6 månader och några dagar...