Satsmelodin i latin

[aftonande]

I litteraturen om latin står det en mängd om hur man betonar orden, korta och långa stavelser o.s.v. men ingenting om själva satsmelodin. Självklart kan man inte veta säkert hur det lät när romarna talade för 2000 år sen, men det måste väl finnas kvalificerade antaganden. Det jag frågar mig är om det inte är rimligt att antaga att latin uttalades med ungefär samma satsmelodi som italienskan i Rom idag. Vad vet man om detta?

[Hans]

Vet inte om detta hjälper.

http://www.omniglot.com/soundfiles/udhr ... ssical.mp3
http://www.omniglot.com/writing/latin2.htm

MVH

Hans

[a81]

Självklart kan man inte veta säkert hur det lät när romarna talade för 2000 år sen, men det måste väl finnas kvalificerade antaganden.

Om inte jag minns fel, så vet man faktiskt ganska bra hur romarna lät, eftersom det finns nedskrivet.

När det gäller mp3-filen, tycker jag att det låter som att uppläsaren har brittisk eller ameriskansk brytning, men jag vet ju inte hur latin brukar låta.

[Hans]

När det gäller mp3-filen, tycker jag att det låter som att uppläsaren har brittisk eller ameriskansk brytning, men jag vet ju inte hur latin brukar låta.

Delar din uppfattning, men kanske satsmelodin är OK?

MVH

Hans

[Jouppe]

Det jag frågar mig är om det inte är rimligt att antaga att latin uttalades med ungefär samma satsmelodi som italienskan i Rom idag. Vad vet man om detta?

Det är nog inte så där enkelt, satsmelodin skulle kräva en rekonstruktion på basen av alla data, men det är knepigt, metodologiskt är det inte riktigt samma sak som att rekonstruera fonem, och vi har bara mycket allmänt hållna utsagor nedtecknade om den.

Det som stöder din utgångspunkt är att satsmelodi är väldigt känsligt för påverkan från substratum och romanska språk har substratum lite överallt av förekommen anledning, utom kanske just i trakten av Rom. Men å andra sidan är Rom-intonationen väldigt påverkad av standarditalienska som lär bygga mycket på Toscana-dialekten, som har ett etruskiskt substratum. Standarditaliensk intonation är ju ganska originell i romanskt perspektiv, faktiskt (subjektiv bedömning).

När det gäller mp3-filen, tycker jag att det låter som att uppläsaren har brittisk eller ameriskansk brytning, men jag vet ju inte hur latin brukar låta.

Delar din uppfattning, men kanske satsmelodin är OK?

Hur kan man veta det? Om man har brytning på fonemen, har man nog brytning på intonationen också.

[aftonande]

Det som stöder din utgångspunkt är att satsmelodi är väldigt känsligt för påverkan från substratum och romanska språk har substratum lite överallt av förekommen anledning, utom kanske just i trakten av Rom. Men å andra sidan är Rom-intonationen väldigt påverkad av standarditalienska som lär bygga mycket på Toscana-dialekten, som har ett etruskiskt substratum. Standarditaliensk intonation är ju ganska originell i romanskt perspektiv, faktiskt (subjektiv bedömning).

Vad betyder substratum? Yttre påverkan? Kanske kommer man närmast latinets uttal om man hittar exempel på genuin Rom-dialekt, utan allt för mycket påverkan av toscanskan?

När det gäller mp3-filen, tycker jag att det låter som att uppläsaren har brittisk eller ameriskansk brytning, men jag vet ju inte hur latin brukar låta.

Håller med. Hans uttal av "studio" låter helt klart anglosaxiskt.

[Jouppe]

Det som stöder din utgångspunkt är att satsmelodi är väldigt känsligt för påverkan från substratum och romanska språk har substratum lite överallt av förekommen anledning, utom kanske just i trakten av Rom. Men å andra sidan är Rom-intonationen väldigt påverkad av standarditalienska som lär bygga mycket på Toscana-dialekten, som har ett etruskiskt substratum. Standarditaliensk intonation är ju ganska originell i romanskt perspektiv, faktiskt (subjektiv bedömning).

Vad betyder substratum? Yttre påverkan? Kanske kommer man närmast latinets uttal om man hittar exempel på genuin Rom-dialekt, utan allt för mycket påverkan av toscanskan?

"Yttre" påverkan skulle då vara adstratum. Substratum hänför sig till inre gräsrotspåverkan underifrån-upp. Exempel: Då Caesar erövrade Gallia transalpina blev de keltiska språken i "Frankrike" substrata till den gallo-latinska dialekten som blev modern till de gallo-romanska språken under deras påverkan. När Frankerna erövrade samma område blev den germanska fornfrankiskan superstratum till gallo-romanskan och påverkade gallo-romanskan uppifrån ner. Om frankiskan hade tagit överhanden skulle gallo-romanskan ha varit frankiskans substratum. Termerna är alltså i grunden sociolingvistiska, och hänför sig till en social stratifiering av språken.
http://en.wikipedia.org/wiki/Substratum

Jag är inte expert på italienska dialekter men jag betvivlar att det nu längre går att hitta "genuin Rom-dialekt, utan allt för mycket påverkan av toscanskan" alltså normitalienskan. Kanske på landsbygden åt ett annat håll. Vet någon annan?

Sedan må det bli sagt att då redan vulgärlatinet har gjort processen kort med latinets kvantitetssystem (åtskillnad mellan långa och korta vokaler) så är det klart att hela rytmen i språket förändrades radikalt, och i min mening må väl "satsmelodin" ha omvälvts i samma process. Men här är vi ute på mycket svåra vatten, också för lingvisterm då vi saknar exakta beskrivningar och belägg. I bästa fall har någon topplingvist skrivit något fullt med osäkra hypoteser.

Sardiskan har en utveckling av långa och korta vokaler oberoende av vulgärlatinet i resten av den romanska världen. Kanske en jämförelse av Sardiskan och "latium-dialekter" kunde hjälpa också med intonationen. Finns här någon som sysslat med romanska språk?

[Lindir]

Här är en annan inspelad gissning, den här gången utan anglo-saxisk brytning: http://hem.fyristorg.com/aorist/integlang.wav

(från denna sida: http://home.swipnet.se/~w-41909/antiken.htm)