-ländare

Diskussioner om språkhistoria, allmän språkvetenskap och den komparativa språkforskningen.
Skriv svar
Jurgen Wullenwever
Medlem
Inlägg: 1216
Blev medlem: 12 november 2006, 00:46
Ort: Närke

-ländare

Inlägg av Jurgen Wullenwever » 10 november 2007, 02:16

De som eftersträvar exakthet i språkbruket använder ibland efterleden -ländare för att beteckna personer som bor i en stat vilkens namn består av den dominerande folkgruppens namn med tillägget -land. Exempel: Finlands invånare är finnar, finlandssvenskar, samer och några till, och tillsammans kallas de finländare, även om beteckningen finländare av naturliga skäl i huvudsak används om dem som icke är finnar. Samma sak gäller då exempelvis ryssar-ryssländare och ester-estländare. Jag tror inte att ett så precist språk är fullt möjligt i alla sammanhang, men om vi tänker oss att vi svenskspråkiga verkligen skulle försöka använda detta beteckningssätt för befolkningen i alla jordens självständiga stater, vilket skulle resultatet bli? För stater som benämns -land blir åtminstone ordbildningen självklar och vi skulle säga tyskländare, engländare, thailändare, grekländare. Nu har ju många stater svenska namn utan ordet -land och vad skall man då göra? Ett sätt som kanske är det som används är att sätta "medborgare" efter statstillhörigheten. Då fås en enkel och lättfattlig lösning, men alla invånare är ju inte medborgare i landet så det är inte tillfyllest att alltid göra så, och om man leker med tanken att undvika förklarande konstuktioner och istället skapa ett ord i samma stil som ryssländare, vilket skulle då ordet bli för respektive land? Det finns ungefär tvåhundra självständiga stater, men problemet kan inte gälla alla dessa, utan bara dem som har huvudfolkgruppen i statsnamnet. Den enklaste lösningen skulle vara triviallösningen att till den statsbärande folkgruppens benämning foga -ländare, och vi får svenskländare och norskländare, men hur blir det med italienarländare/italienskländare eller ungrarländare/ungerskländare? Borde man tänka på något annat sätt? Sverigare är ett tänkbart alternativ, men en lösning skulle behöva skapas för alla berörda stater, kanske på ett eget sätt för varje land. Kinesländare och japanesländare (japanes var den rekommenderade formen i slutet av 1800-talet, och den passar kanske bättre här än japanländare eller japanskländare). Har någon några ytterligare förslag, eller är jag bara ute och seglar med tankspridda vindar? Nederländare är ett kvistigt fall.

Användarvisningsbild
Johan Olofsson
Medlem
Inlägg: 189
Blev medlem: 10 augusti 2007, 17:45
Ort: (född i) Malmö

Inlägg av Johan Olofsson » 10 november 2007, 04:01

Nä - språk brukar inte fungera på det sättet.

När det uppstår eller upplevs finnas behov så införs relevanta termer, som sedan kan falla ur bruk igen när behovet avtar.

Termen finländare är ett bra exempel. Under en period som mera hade med den heta språkstriden i Finland att göra, så lyckades finlandssvenskarna övertyga också många rikssvenskar om att skilja mellan "finne" och "finländare". Idag förefaller termen "finländare" vara på väg ur bruk igen.

Svenskan har problem, liksom många andra språk, med att det inte alltid är självklart om en term refererar till medborgarskap, etnicitet eller nationalitet. Men det problemet kommer knappast att "lösas" förrän tillräckligt många inflytelserika språkanvändare samlas kring en striktare terminologi.

Jurgen Wullenwever
Medlem
Inlägg: 1216
Blev medlem: 12 november 2006, 00:46
Ort: Närke

Inlägg av Jurgen Wullenwever » 10 november 2007, 12:28

Jo, jag håller med om att principen är litet för exakt för det gängse språkbruket. Jag har intet emot att säga "ryssar" eller "svenskar" eller "finnar" om alla i respektive land. I fråga om "ester" och "letter", där det föreligger spänningar mellan folkgrupperna finns det ett större behov av skiljaktiga termer, men det kan ju avta med tiden. Begreppet "finländare" har jag blott stött på i äldre sammanhang. Det normala i min tid har varit finne, finlandssvensk, finsk same, finsk zigenare, och någon samlingsbeteckning utöver "invånare i Finland", eller "person från Finland" har inte behövts, men jag är inte inblandad, så jag kan inte känna mig kränkt av fel beteckning. Finsk eller finländsk - är de åtskilda i praktiken? Terminologin används dock av vissa personer, och jag hörde en exilest i radion som betonade att han var est, men inte estländare, eftersom han aldrig hade bott i Estland. Former som ryssländare och ryssländsk känns konstiga och de kanske aldrig kommer i allmänt bruk i svenskan. Min fråga var inte allvarlig utan en mer skämtsam undran vad det skulle kunna tänkas heta om vi verkligen genomförde ett sådant beteckningssätt överallt. Amerikan gentemot vad? Jänkländare kanske. :D Dansk-danländare/danskländare/danmärkare. Polack-poländare. Litauer-litauländare. Tjeck-tjeckländare.

Jurgen Wullenwever
Medlem
Inlägg: 1216
Blev medlem: 12 november 2006, 00:46
Ort: Närke

Inlägg av Jurgen Wullenwever » 10 november 2007, 13:05

I medierapporteringen förekommer ofta "svensk medborgare" varmed förefaller avses "person som i början av sin levnad icke varit medborgare i Sverige, men som senare blivit det" och detta begrepp är i sammanhanget skilt från "svensk" vilket avser "person som under hela sin levnad varit medborgare i Sverige" alternativt "utanför Sverige boende person som härstammar från människor som kommit från Sverige". Inga av dessa termer har i de fallen etnisk innebörd. Inrikes förekommer ibland "svenskar" gentemot "invandrare", eller kanske "svenskar" gentemot "samer", men då kommer frågan in på andra spår som inte är relevanta här. Frågan är, om man hittar på en terminologi i stil med "ryssländare" och "ryssländsk" för alla stater, vilket skulle resultatet bli?

Skriv svar