Det äldsta moderna ordet

[Stefan Lundgren]

En fråga som är värt att diskutera är vilket det äldsta svenska ordet som används av oss som lever nu. Är det kanske våra vanligaste ord eller mera av det ovanligaste slaget.
Ordet "som" verkar iallafall vara en ganska bra kanditat.
Den äldsta kända belägget är i början av 1520-talet.

Stefan

[Hexmaster]

? Det finns ju mängder med ord vars indoeuropeiska rötter sträcker sig längre tillbaka i tiden än man kan se. Menar du specifikt svenska ord?

[Stefan Lundgren]

? Det finns ju mängder med ord vars indoeuropeiska rötter sträcker sig längre tillbaka i tiden än man kan se. Menar du specifikt svenska ord?

Japp, svenska ord, som exempelvis ordet "som", när började det ordet att användas första gången.

Stefan

[Johan Elisson]

Ehhh, hur har du tänkt bedömma det här? Jag menar, vad är ett svenskt ord? Vad är ett modernt ord? Måste orden stavas exakt likadant nu som då? Måste orden uttalas exakt likadant nu som då? Är ord från fornnordiskan kandidater? Är ord från protoindoeuropeiskan kandidater?

Ord för t ex siffrorna 2, 3 och 6 har inte ändrats speciellt mycket från protoindoeuropeiskan till den moderna svenskan.

/Johan

[Hexmaster]

Japp, svenska ord, som exempelvis ordet "som", när började det ordet att användas första gången.

Antar att du tittat i Ordboken?

ETYMOLOGI: [runsv. sum, fsv. sum, som

Belägget från 1521 är, såvitt jag förstår, det första som stavats med o, men det är ju samma ord som fornsvenskans "sum". Där hamnar du betydligt längre tillbaka än 1521.

[Stefan Lundgren]

Jag tyckte inte att det var fel på denna tråd innan jag fick svar på det. Det var nog en del underskattning p g a detta, man får skylla på motsvarande trådar på Skalman, menar återigen svenska ord(inga utländska ord), ursäkta mig att det kom som en liten överraskning för er.

Återigen:

Svenska ord
Inga utländska ord,
deras etymologiska innebörd.

Stefan

[Karl H.]

Jag håller med de andra om att denna tråd är oklar. Ett "svenskt" ord kan ju inte vara äldre än från 1526, eftersom allt innan det klassas som fornsvenska. Men givetvis är många ord vi brukar äldre en så.

Vad det gäller sv. som, så är ordet äldre än från 1521. Det är av fsv. sum, som (beroende vokalbalansen), vilket innebär att det kan härledas i alla fall till 1300-talet.

I tillägg, som nämns tidigare i tråden, finns det ord som kan härledas helt tillbaka till proto-indoeuropeisk period. Exempelvis är sv. mus < fsv. mus < germ. mus < ie. mus, men den samma betydelsen. Ordet finner vi i en mängd andra indoeuropeiska språk, ved. músh-, lat. mus, gr. mys, feng. mus.

När man talar om datering av ord måste man göra sig uppmärksam på att vi är tvugna att ha nedteckning som bevis. Allt annat är enbart spekulationer.

[Hexmaster]

Svenska ord
Inga utländska ord,
deras etymologiska innebörd.

Det finns inte många ord som är ursvenska på så vis att de varken är arvord eller lånord. Det skulle kunna vara ämne för en tråd! Liksom ord vars ålder kan fastställas exakt, de är heller inte många. Ämnet som presenterats i denna tråd tror jag dock inte vi kommer så mycket längre med.

[Stefan Lundgren]

Jo, är medveten om att det kanske är lite svårt att klassifiera de äldsta orden i svenskan, men jag gjorde iallafall ett försök genom att öppna denna tråd. Ord som "börs", "krig" har nog äldre källor skulle jag tro.
Det äldsta uppgifterna man har stött på hittills verkar vara från 1500-talets början. Men om det finns äldre belägg är fortfarande frågan.

Stefan

[Hexmaster]

Beläggen som listas i SAOB är de äldsta beläggen i modern svenska, som alltså räknas från början av 1500-talet. Belägg från 1400-talet och tidigare står som regel inte utsatta med årtal av just den orsaken, men de finns med i den etymologiska beskrivningen, vanligen efter rubriceringen "fsv". Det är hela saken.

[Stefan Lundgren]

Beläggen som listas i SAOB är de äldsta beläggen i modern svenska, som alltså räknas från början av 1500-talet. Belägg från 1400-talet och tidigare står som regel inte utsatta med årtal av just den orsaken, men de finns med i den etymologiska beskrivningen, vanligen efter rubriceringen "fsv". Det är hela saken.

Sedan beror också på om nåt ord har blivit ändrad genom historien, kan nog utgå ifrån efter de inlägg i denna tråd att det finns nog inte ett ord som har blivit "reformerat".

Stefan

[a81]

Det största problemet med att tolka gamla texter är väl handstilen. Språket har inte ändrats så otroligt mycket. Det är nog som Fredrik Lindström pratade om i TV-serien Värsta språket, Gustav Vasa skulle ha större problem att förstå modern svenska än vi skulle ha att förstå honom.

Läs till exempel det här från Olaus Petris En Swensk Cröneka från 1512:

Epter konung Ragwaldz dödh, vthwalde then menige man i …stergötzland, then gambla Swerker til konung, epter thet han war en ädhele man med the betzsta i rikit, [Och till en lijthen rettilse will man besee hans slechte Register, Kättil en ochristen man hade en son som heet Kol, han bleff Christen i sin Ålderdoom, och han hade en son som heet Cornicke, och han war thenna Suerkers fadher, Thenne Suerker hade tre söner, Karl som konung bleff, och hertog Hans, och Simon Sijk, Hertog Hans hade tuå söner, Col och Burisleeff, och the bådhe bliffuo konungar, Men Simon Sijk war Ingrid Ylffues fadher och Birger Jerll war hennes son &c.

Detta är ju dessutom en akademisk text, misstänker att allmogen uttryckte sig mindre invecklat. I och för sig kanske de pratade med grov dialekt istället...

/a81

PS &c har jag aldrig sett förut. Han måste ha syftat på etc (&=et). DS

[Belisarius]

Inte helt olik en bibeltext. Den kanske var mer lättläst förr...

[DonaldDuck]

på Ålandska talar man än idag om att "sidera", dvs att avstå från något. Detta uttryck lär härstamma från latinets "cedera", med samma betydelse - f-n vet hur länge detta har funnits med i vårt språk...