Rödvinsvänstern

[Wooster]

Lustigt, jag har alltid haft en bild av att "rödvinsvänster" anspelar på att rödvin (och alkohol generellt) gör folk mer frispråkiga och radikala politiskt.

Exemplifierat i de långa nattliga samtal som bland annat refererades till tidigare i tråden. Folk som i vanliga fall inte var särskilt politiskt aktiva, eller politiskt aktiva av moderat slag (i betydelsen måttlig) kunde gå ut i långa resonemang och ta ut svängarna efter midnatt och med ett glas rött i näven..

Just djuplodande nattliga diskussioner med lite mycket alkohol innanför västen borde de flesta varit med om, en del till och med uppskattat.

[Davian]

Som innevarande i den här vänstervågen så anses det att rödvinsvänster = frasradikaler = popvänster.
de som bara pratar och pratar men aldrig gör någonting.

vad det kommer ifrån vet jag inte, men min fader som var röding på den gamla goda tiden berättar att ungefär när 68-rörelserna blommar som mest så blir vinet billigt. Bra mycket billigare än motsvarande öl/brännvin. och därför var det enklare att få tag på vin till sina diskussonskvällar. Och eftersom de enda folk på den tiden som hade råd att köpa alkhol och vara pålästa samtidigt var medelklasskidsen som slapp arbeta eller sluta gå i skola pga ekonmiska svårigheter.
och inom vänster-rörelser har det nästan alltid funnits ett akademikerförakt :p var man inte stålarbetare kunde man inte vara röd på riktigt, oavsett hur mkt adelsman Lenin var.

så jag är helt säker på att det har sin kombination av akademiker-förakt, diskussionskvällar utan handling samt billigt vin för intellektuella

[a81]

Vi snackar sent 50- tidigt 60-tal då. Och "engagerad, medveten ungdom" = vänster. Som dricker rödvin, eftersom det redan blivit inne i dessa kretsar på 50-talet. Således = rödvinsvänster. Qed

Tror också att uttrycket kan vara äldre än 68-rörelsen. I slutet av 1960-talet var knappast vindrickande en vänstermarkör eller kopplat till akademiker, utan en rätt utspridd företeelse, åtminstone bland lite yngre och/eller lite mer trendkänsliga personer. Jag skulle också gissa att tjänstemän (i allmänhet, inte bara akademiker) drack mer vin än arbetare. Systembolaget hade vid den här tiden sedan länge(?) propagerat för vindrickande i stället för spritdrickande. Dessutom var det vid den här tiden charterresorna till Medelhavet tog fart på allvar, en företeelse som för övrigt var mycket omdiskuterad från vänsterhåll (resor till dåvarande högerdiktaturen Spanien).

Är det inte en försvenskning av "gauche caviar", alltså mäniskor som lever gott och samtidigt har en image av revolutionärer.

Detta tror jag ligger närmast sanningen. Vin var ju etablerat i högreståndskretsar långt innan det blev en folkdryck under 60-talet. Rödvinsvänstern är fär mig beteckningen på Bourgeoisins barn, som övertagandes föräldrarnas livs-stil samtidigt som ansåg sig som förkämpare för den kommunistiska tron.

Rödvinsvänstern var således en förlöjligande term för rika sanckepellar.

Vinet som klassmarkör var för mig mykcte tydlig under fram till cirka 1990. Jag hade i många år levt i bruksmiljöer där det dracks grogg eller öl. Att vin kunde drckas och vara gott har jag nog lärt mig först de senaste 10 åre, Idag uppskattar jag vinet. I mitt föräldrahem dracks förvisso vin då och då men eftersom jag på den tiden fortfarande var tonåring fick jag aldrig smaka. När min far dog och jag flyttade hemifrån tog det därför ett kvarts sekel innan jag återigen stiftade bekanstskap med vinet.

Under tonåren vistades jag en hel del i rödvinsvänsterliknande kretsar, men eftersom vi kom från förorten (Partille) var det öl och grog som gällde där också.

Ligger nog en hel del i detta, men jag tror som sagt att det ligger lite längre bakåt i tiden. Det är möjligt att vindrickande var en klassmarkör i vissa delar av Sverige så sent som 1990, och kanske rent av fortfarande är det på sina ställen, men jag har inte riktigt den bilden när det gäller Uppsalatrakten. Jag skulle nog säga att vindrickande mer var en generationsmarkör.

[Stormslug]

Men varför vin över huvud taget? Som både jag och Hans varit inne på så borde väl vin anses finare att dricka än exempelvis öl, eller varför inte vodka..? Men varför skulle vänsteranhängare försöka vara finare, om associationen går till snobbigare (dvs bemedlad)? Jag tror associationen går till fransk intellektuell, dvs pretantiöst.

Vin är ju inte dyrare än sprit eller öl, billigt, men mer sofistikerat. (Det är ju jättebilligt i Frankrike)
Associationen till Fransk intellektualism ligger nära, då den förknippas med revulotion. Det finns ju också ett större antal vänsteranhängare bland humanistiska(pratglada) akademiker än bland många andra samhällsgrupper. Jag tror också att rödvinsvänser på ett nersättande vis anmärker på livsstilen: 'mycket prat(över några flaskor vin) men lite verkstad' hos många konstnärliga och intellektuella typer.

[a81]

Tror att det ligger mycket i det Stormslug skriver.

Frågan är om det är "icke-akademiska personer på vänsterkanten" eller personer i mitten/höger som myntat begreppet rödvinsvänster?

[Donkeyman]

Jag har läst igenom tråden en gång till nu. Den är ju ganska gammal. Och eftersom jag själv delvis ingick i "rödvinsvänstern* så känner jag igen mig i det som skedde på 60- och 70-talen.

Jag menar bestämt att Rödvin eller snarare Vin i allmänhet var en klassmarkör. Det man kan kalla "Folk Flest" drack Pilsner och Brännvin. Punkt. Man drack inte heller vilket Brännvin som helst. Sedan den mest populära sorten förbjudits (Kronbrännvin) var det "Absolut Rent" (Kallad Ettans Sprit efter produktnummer 1 eller "En halv böj" efter placeringen vid Systemdisken) som gällde. Alternativet var "Explorer". Finare ting som Konjak, Whisky och liknande hade liten marknad. Den första färgade sprit som blev populär var "Kap Brandy" (som förbjöds av politiska skäl).

Ungdomar köpte sin "helgranson" av langare som cirkulerade vid Slussen och vid alla förortscentra. Det var i all huvudsak Finnar som skötte spritlangningen i vart fall i Stockholm. Därav fick Slussen sitt öknamn "Karelska Näset".

Egentligen är det ganska märkligt att Rödvinet blev vänsterungdomarnas livdryck. Kanske man ville solidarisera sig med de utsugna folken i Spanien och Sydamerika, vad vet jag. Däremot minns jag att när jag umgicks med mina vänsterkompisar så var det nattlånga debatter om ett eller annat kommatecken i någon av skrifterna som gällde. I en nedrökt lägenhet där man intog en myckenhet med Rödvin (på den tiden var det inte fult att röka). Där mer eller mindre tillfälliga romanser bröt ut på de tidiga morgontimmarna.

När jag däremot umgicks med mina "vanliga" kompisar var det Öl och Brännvin som gällde. Det var inte snack om något dj*a vinblask alltså. Men samtidigt skedde flera ting.

- Dels förde Systemet en aggresiv kampanj för att förmå Svenska folket att gå över till Vin som ett bättre alternativ till Brännvin.
- Dessutom började "folk flest" att åka söderut på charterresor och dricka sig fulla på grisfester. Med följd att sådant som Sangria och billiga rödviner fick en växande marknad.

Samtidigt uppstod två "motfaktorer"

- VietNamdesertörerna introducerade bruket av hasch i de radikala ungdomskretsarna. De var ju inte några intellektuella överklassare utan "SlumNegrer" från storstäderna som hade inkallats till kriget. Men de var idoler och hjältar för ungdomen och när de tog med sig sina vanor hemifrån togs den snabbt upp av radikal ungdom.
- Inom vänstern dök upp fler och fler "renlevnadsprofeter". Man skulle inte dricka, man skulle helst vara vegetarian. Med tiden började man också bekämpa rökning. Här startade också den tidens "gröna våg" som flyttade ut radikal ungdom på landet för att odla biodynamiska grönsaker.

Jag minns mina sista år inom vänsterrörelsen när det i huvudsak fanns tre fraktioner som bekämpade varandra. Det var "Renlevnadsfolket". Det var "Rödvinsvänstern" och det var de klassiska "Brännvins och Pilsnerfolket". Det fördes långa och hårda debatter om hur partimötena skulle gå till. Och de som ville avrunda mötena på krogen eller hemma hos någon i god gammal "Rödvinsanda" måste nästan begå självkritik vid nästa möte.

Men det är nog inte något tvivel om att uttrycket "Rödvinsvänster" myntades av politiska motståndare som ville antyda just "Många ord och lite verkstad". Och det speglade en period som varade från mitten på 60-talet och 15 år framöver.

Samtidigt är jag helt övertygad om att radikala tänkare av tidigare generationer än -68-orna också löste världens problem vid nattlånga diskussioner som smordes av alkoholdryck. Men då var det nog grogg och pilsner som var smörjmedel.

[varjag]

Tack för ett bra inlägg Donkeyman!
Jag tycker detta - var superbt;

av Göstring tis maj 20, 2008 8:50 am

Är det inte en försvenskning av "gauche caviar", alltså mäniskor som lever gott och samtidigt har en image av revolutionärer.

Jag uppfattade just ''rödvinsvänstern'' som lite snobbiga intellektuella, som hade insupit vänsteridéer med modersmjölken men inte var det minsta intresserade av att riskera den svenska välfärden på några barrikader.
Dom sysslade mest med en kammarrevolution inom säker närhet till nästa flaska Rio Tinto Espaniol men hade
varken de valkiga nävar, hungriga barn eller nedlusade lägenheter - som tvingar män till barrikaderna.

Dom hade lån på insatser i HSB-lägenheter, Volvo PV's och svartvit TV.....såna revolutionärer - gör aldrig ngn revolution!

Vi hade en devis på forumet om att;

...i händelse av regn - hålls revolutionen inomhus

En perfekt definition av rödvinsvänstern!

Varjag

[a81]

Jag menar bestämt att Rödvin eller snarare Vin i allmänhet var en klassmarkör. Det man kan kalla "Folk Flest" drack Pilsner och Brännvin. Punkt. Man drack inte heller vilket Brännvin som helst. Sedan den mest populära sorten förbjudits (Kronbrännvin) var det "Absolut Rent" (Kallad Ettans Sprit efter produktnummer 1 eller "En halv böj" efter placeringen vid Systemdisken) som gällde. Alternativet var "Explorer". Finare ting som Konjak, Whisky och liknande hade liten marknad. Den första färgade sprit som blev populär var "Kap Brandy" (som förbjöds av politiska skäl).

Visst var vindrickande en klassmarkör fram till 1960-talet, men samtidigt var det väl en rätt udda företeelse i alla samhällsgrupper. Vindrickandet slog dock igenom på bred front under 1960-, 1970- och 1980-talen, vilket säkert hade många orsaker, av vilka jag skulle gissa att charterturismen, invandringen och Systembolagets kampanjer hade störst betydelse.

Det var väl främst yngre (under ca 35), mer beresta (charterresenärer), "trendigare", mer utbildade (inte nödvändigtvis akademiskt utbildade), etc, som började dricka vin. Några av dessa, särskilt studenter, hade dessutom åsikter långt ut på vänsterkanten. Men jag skulle gissa att det gick väldigt många "vanliga" vindrickande 20-35-åringar på 1970-talet på varje vindrickande vänsteraktivist. Många fler började nog dricka vin för att de "lärt sig" det i högerdiktaturens Spanien än för att de börjat dricka vin i vänsterkretsar i Sverige.

Sedan får man inte glömma att vindrickande är en generationsmarkör. Min bild är att de flesta födda efter ca 1945 (som inte har väldigt tydlig arbetarbakgrund eller är nykterister) dricker vin hyfsat regelbundet (åtminstone någon gång i månaden eller så), medan att det är lite ovanligare bland äldre. Samtidigt verkar dock även äldre börjat dricka mer vin de senaste 10-20 åren.

Men det är nog inte något tvivel om att uttrycket "Rödvinsvänster" myntades av politiska motståndare som ville antyda just "Många ord och lite verkstad". Och det speglade en period som varade från mitten på 60-talet och 15 år framöver.

Jo, det tror jag också, men frågan är om det var motståndare på vänstersidan eller högersidan.

[a81]

Sedan kan det där med klassmarkörer vara lite vanskligt ibland. Om man exempelvis ser på rökning, så är det rätt vanligt inom vissa lågbetalda arbetaryrken, vissa grupper av vård- och omsorgspersonal, etc.

Samtidigt röks det rätt friskt kring Stureplan (jfr http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11983748.ab).

Bland vanlig medelklass (akademiker, andra tjänstemän, vissa typer av hantverkare, etc) verkar däremot rökningen nästan helt ha dött ut. Om jag utgår från den avdelning där jag jobbar och de andra avdelningarna som sitter på samma kontor, så tror jag inte att det finns en enda rökare (av 50-60 personer).

[Stormslug]

Jag tycker att Donkeymans inlägg klarar upp var begreppet kommer ifrån väldigt bra.

[a81]

Jag tycker att Donkeymans inlägg klarar upp var begreppet kommer ifrån väldigt bra.

Jo, det tycker jag också, men det skulle vara intressant att veta om begreppet uppstod bland "motståndare" som också tillhörde den yttre vänstern, t ex bland kommunistiska arbetare, eller om det det uppstod på mitten-/högersidan i politiken.

Att jag kanske verkat lite skeptisk i mina inlägg handlar om att jag tycker att man bör poängtera att vindrickande var framväxande trend i stora delar av samhället, inte bara bland studenter långt ut på vänsterkanten.

Hade vi haft samma typ av vänstervåg i dag bland studenter hade vi kanske pratat om "smartphonevänstern", då jag skulle gissa att dagens smartphoneanvändare demografiskt ungefär sammanfaller med de som (med hyfsad omfattning/regelbundenhet) drack rödvin på 1970-talet. Att därifrån hävda att de som drack rödvin på 1970-talet eller de som använder smartphone i dag skulle ha vissa åsikter, en viss social bakgrund, etc är däremot vanskligt. Det handlar i båda fallen om breda trender i samhället, som kanske har viss klasskoppling, men som märks i hela samhället.

[Donkeyman]

Det är nog enklare att beskriva vad som försigick inom den så kallade "Rödvinsvänstern" än att förklara vem som egentligen kom på begreppet. Det kan vara från Högersidan, men det kan lika gärna vara från Socialdemokratin som ju på den tiden såg vänstern som sin huvudfiende - som var viktigare att bekämpa än högern. Det kan också ha uppstått inom vänstern själv för att göra avstånd mellan den "seriösa" vänstern och "avgrunden".

Jag vet inte - och frågan är om någon annan vet. Däremot blev det ett allmänt använt uttrck just för att beskriva den "flummiga" delen av vänstern. Som den gången var väldigt stor och innehöll en vildvuxen flora av "movements". Ett annat uttryck som kom på den tiden var: "V'änstern förökar sig genom delning". Något som hänvisar till alla de splittringar av partier och organisationer som var daglig kost på den tiden.

[universum]

Jag minns mycket väl tidsandan när uttrycket "Rödvinsvänstern" myntades. Det var i en helt annan tidsanda, som passerats sedan länge.

Det var nämligen så att på 60-talet gick det en politisk våg genom ungdomen. Vissa stod helt utanför. Men påfallande många, framför allt i storstäderna tog politiken på högsta allvar. Dessutom fanns det ju en moraliskt engagerande fråga i form av Vietnamkriget. En fråga som blev en väckarklocka för många. Men var man FNL-are så var man automatiskt vänster. Detta ledde till ett våldsamt intresse av vänsterpolitik utifrån en väldigt intellektuell synpunkt. I de kretsarna räckte det inte att vara mot USA-imperialismen. Man måste också kunna argumentera för ståndpunkten på ett väldigt teoretiskt sätt. Det har väl vare sig förr eller senare varit en sådan omsättning på tunga politiska verk.

Marx och Lenins samlade verk var på något sätt grundläggande. Ungefär som gamla testamentet för en religiös sökare. Och så skulle alla andra teoretiker läsas och diskuteras med utgångspunkt i Marx och Lenin. Samtidigt som man motbevisade de felaktiga profeternas ståndpunkter med nära nog matematisk exakthet.

Självfallet leder en sådan teoretisering av politiken inte till något som helst i praktiken. Däremot fanns det diskussionsunderlag för långa nätters debatter i rökiga lägenheter, studentkorridorer och på diverse sjapp. Och vänstern förökade sig genom delning. Det var en vetenskap att hålla reda på vad de olika sekterna stod för - och vad de inte stod för. Samt vem man kunde sympatisera med och vem man inte kunde sympatisera med. Fast det fanns också en del sammanhållande kitt. Den gemensamma fienden till exempel, det vill säga USA-imperialismen. Men därutöver var det inte mycket enighet.

Varvid mer handlingskraftiga politiska riktningar, till exempel sossarna och borgerligheten, skapade uttrycket "Rödvinsvänstern" som en samlingsbeteckning. Man skapade helt enkelt en ganska träffande nidbild av alla de som satt hela nätterna och diskuterade om allt och intet drickande stora mängder rödvin.

Jag minns detta som i går. Därför att jag själv med liv och lust kastade mig in i dessa debatter - och snabbt blev klassificerad som totalt okunnig. Här gällde det att belägga sina åsikter med citat från rätt skrifter, dvs rätt profeter - i efterhand vill jag sammanlikna detta med den debatt som förs inom vissa delar av Kristenheten. Men bara tanken på ett studium av samlade Marx och Lenin som grundpensum var lite för tung för undertecknad. Men jag var gärna med och drack rödvin och kunde acceptera att betecknas som avvikare.

Som jag uppfattat det så tror jag ovanstående stämmer bra, särskilt det jag fetmarkerat. Den uppfattning jag fått är däremot att det mer är vänsterns egen nidbild av de som inte är riktigt politiskt insatta men ändå kallar sig vänster och diskuterar politik över ett glas rödvin snarare än går på politiska möten, osv.

Som vissa här hävdat/spekulerat så är jag rätt övertygad om att det inte är ett nedsättande ord om hela vänstern, som skulle använts/användas av borgerligheten.

Att det just blev rödvin tror jag beror på den typsika bilden av vissa grupper av kulturella och intelektuella som filosoferar över ett glas rödvin. Samma sak med rödvinsvänstern som är de som diskuterar politik över några glas rödvin, men kanske inte gör så mycket konkret. Det finns ett visst mått av förakt för dessa personer inom vänstern, bland de som är mer politiskt aktiva, tycker jag mig ha märkt.

[lampros]

Som jag uppfattat det så tror jag ovanstående stämmer bra, särskilt det jag fetmarkerat. Den uppfattning jag fått är däremot att det mer är vänsterns egen nidbild av de som inte är riktigt politiskt insatta men ändå kallar sig vänster och diskuterar politik över ett glas rödvin snarare än går på politiska möten, osv.

Om det är så, att "rödvinsvänster" kan vara en intern benämning inom vänstern, så kan man säga: realpolitikerna, det är de som räknas, de utgör ryggraden. Sedan kommer privatideologerna, fritänkarna, de löst associerade idémänniskorna, "metapolitikerna" för att tala med Antonio Gramsci. Motsättning mellan verklighet och ideal, mellan konkret politik och idéer, drömmar, planer.

[HgF]

Jag upplevde det här från första parkett och begreppet användes mest av belackarna som på olika sätt försökte förringa den ganska betydande kraft i samhällsdebatten som de fria vänstermänniskorna fick under 60 och 70-talen.
Tiden är förstås 60-talet och de då pågående ändrade dryckesvanorna från brännvin till vin har viss betydelse i sammanhanget. Detta med vin var ett nytt och främmande inslag i de folkliga dryckesvanorna som fasades in under 60- och 70-talen. Stureplan som reaktionärt motståndscentrum spelade ingen roll vid den här tiden, det är då bara en trafikkorsning. Att vinet är rött spelar förstås roll i den språkliga symboliken, här dög varken vitt vin eller rosevin. Mycket centralt är att att utövarna är vänstermänniskor, på den tiden en ny kraftsamling i samhällsdebatten. Vinerna är Estramadura 3:60 kr, Vino tinto 3:90 kr, Dao ca 4-5 kr, Rioja Tinto ca 3-4 kr m fl (priserna ca 1965). Den stående maträtten är en slags kryddig gryta, chilli con carne (tror jag den hette), och när vinflaskorna är tomma används de som ljusstakar.