Utdöda & utdöende ord

[Jurgen Wullenwever]

Förvisso är det nog bara ungdoms-slang, men i min ungdom (70-talets Göteborg) pratade vi ofta om pjucks. I bestämd form blev det pjucksen.

Fler som använt det ordet?

I Stockholm år 1991 hette det "x har tjackat nya pjuck" när x hade köpt nya skor. Märk då att pjuck är obestämd plural. Är pjuck då neutrum, "ett *pjuck - det *pjucket - två pjuck - de *pjucken", eller förekommer det blott som flertal?

Kan pjuck ha med pjäxa att göra? Pjäxa (belagt sedan 1733) kommer av finskans pieksu.

[diravi]

Jag gör en snabb definitionbenämning på dessa eller ett urval.

Kronobetjänter, de som betjänade "kronan".
Laculajer, lakejer=pajas?
Grosseurer: Grosshandlare
Seminanter, lever på åkerbruk
Lägrade kvinnor, kvinnor som har blivit med barn.
Mölnare, malde säden.
Rasp och spinhusfolk; De som gjorde olika textiler.

Stefan

Hänger den moderna Seminör, ihop med seminanten?

En seminör skickar man efter till korna om man inte har en duglig tjur

[diravi]

En teori är väl att det engelska/amerikanska ordet 'Cancer' som betyder Kräfta har importerats hit till Sverige samtidigt som man benämnde sjukdomen cancer som canser.

Ähum, cancer är renaste latin och betyder just kräfta. Varifrån namnet kommer är (enl. Gösta Bergman) oklart - vid bröstcancer uppstår ansvällning av ådrorna som kan liknas vid en kräfta, det är en teori. Det är dock helt klart samma ord, en medeltida källa citeras där man nämner kräftan "som oppo latina hether cancer".

Jag har fått för mig att Kräfta/Cancer kommer ifrån smärtan, att bli äten innifrån av kräftan gör ont.

[Hexmaster]

Jag har fått för mig att Kräfta/Cancer kommer ifrån smärtan, att bli äten innifrån av kräftan gör ont.

Flera förklaringar har lanserats. Den äldsta jag funnit kommer från Galenos, verksam under andra århundradet e.Kr.; han jämförde tumörens utseende (bröstcancer) med krabbor.

http://www.faktoider.nu/astacidea.html#cancer

[diravi]

Hopa sig och hopa torde nog inte ha samma ursprung.

Visserligen är det stor skillnad på talspråk och skriftspråk. Med "låt-gå-mentalitet" accepteras dock ganska snart talspråk som normgivande för skriftspråk - då jag gick i folkskolan i början av 1950-talet skulle ALDRIG katter ha accepterats.
Jag kanske provocerar en aning i mina inlägg men det brukar ofta bli en givande diskussion med litet "krutrök" mellan raderna.

Sen måste man ju fundera, vad är orginalet, och vad är kopian?

Jag uppfattar det som att allt för stor del av svenska folket (särskilt medelklass) ser skriftspråket som mall, efter vilket man skall tala.

Själv ser jag skriftspråket som en svag skugga, av det rika, talade språket.

[Jurgen Wullenwever]

En generationsfråga var måhända det hos undervisande personal städse förekommande ordet räknedosa, hvilket föremål af oss lärjungar vid både lägre och högre läroanstalter kring åren 1985-1995 benämndes miniräknare.

Hopa sig och hopa torde nog inte ha samma ursprung.

Visserligen är det stor skillnad på talspråk och skriftspråk. Med "låt-gå-mentalitet" accepteras dock ganska snart talspråk som normgivande för skriftspråk - då jag gick i folkskolan i början av 1950-talet skulle ALDRIG katter ha accepterats.
Jag kanske provocerar en aning i mina inlägg men det brukar ofta bli en givande diskussion med litet "krutrök" mellan raderna.

Sen måste man ju fundera, vad är orginalet, och vad är kopian?

Jag uppfattar det som att allt för stor del av svenska folket (särskilt medelklass) ser skriftspråket som mall, efter vilket man skall tala.

Själv ser jag skriftspråket som en svag skugga, av det rika, talade språket.

Jag är uppvuxen med katt, ett djur som för mig är acceptabelt. Något som jag däremot upplever som tämligen oacceptabelt är dessa i dagens svenska språk alltmer frekventa felaktiga läsuttalen, exempelvis pluraländelsen -or, och det verkar som om majoriteten av svenskarna använder sådana uttal nuförtiden.

[von Adler]

I min bekantskapskrets är det vanligt att gratulera med förolämpningar (må låta konstigt, men det är på linjen 'din djävel!' med positiv ton, i meningen att man gjort något bra eller svårt, men betydligt utbyggt). Det hela har urartat till att flera av oss börjar gräva fram gamla okvädningsord. Nyligen;

Kompis: "De ringde från rekryteraren. Jag fick jobbet!"
Jag: "Din lilla slinka!"

[a81]

Något som jag däremot upplever som tämligen oacceptabelt är dessa i dagens svenska språk alltmer frekventa felaktiga läsuttalen, exempelvis pluraländelsen -or, och det verkar som om majoriteten av svenskarna använder sådana uttal nuförtiden.

Det är något jag också har noterat. Som jag kommer ihåg när jag var liten, uttalades exempelvis alltid "är" som "e" och "jag" som "ja". Man hörde också många säga "opp/oppe" i stället för "upp/uppe", samt "rö" i stället för "röd" och "go" i stället för "god". Detta är inte alls lika vanligt i dag. Däremot finns ju talspråksuttal kvar i exempelvis "våran/vårat" i stället för "vår/vårt" och "dom" i stället för "de/dem".

Ett sak som jag tycker har minskat (men kanske inte kan ses som utdöende) är ordet "prosit" (vid nysningar).

[Stefan Lundgren]

Avbidan eller afbidan(äldre stavning) som förekom i bl a Polisunderrättelser krinng förra sekelskiftet används knappast inte längre, enligt min uppfattning.

Stefan

[Christer Samuelsson]

Mitt i särklass roligaste minne av utdöda ord torde vara detta:
Jag är tretton år, min mamma har besök av en Fru Karlsson vars man är trädgårdsmästare, i familjen finns sådär en 7-8 ungar.
Mamma säjer:
Det var väldigt vad du ser utschasad ut, sover du inte om nätterna.
Fru Karlsson:
Njae det blir inte så mycket, Karlsson han har ju så stark natur han!

Även utschasad är naurligtvis ett relativt utdött ord, och den "starka naturen" låter lite Linne.
//Christer samuelsson

[Markus Holst]

Onekligen utdött är ju även att prata om sin man med efternamnet.

[Hexmaster]

Sture Allén nämnde just att Akademien skall ta fram med alla ord som utrangerats ur deras ordlistor sedan de började 1874. Drägla på, glossofiler!

[hangatyr]

En generationsfråga var måhända det hos undervisande personal städse förekommande ordet räknedosa, hvilket föremål af oss lärjungar vid både lägre och högre läroanstalter kring åren 1985-1995 benämndes miniräknare. :

Miniräknaren som artefakt är för övrigt också på utdöende. den blir mer och mer integrerad som appar i telefoner och datorer. Kommer ordet miniräknare också försvinna i och med det? jag tror det. det kommer ersättas med kalkylator eller liknande.

[Osprey]

Miniräknaren som artefakt är för övrigt också på utdöende. den blir mer och mer integrerad som appar i telefoner och datorer. Kommer ordet miniräknare också försvinna i och med det? jag tror det. det kommer ersättas med kalkylator eller liknande.

Hur länge kommer för övrigt telefon eller mer exakt mobiltelefon finnas kvar som ord? Nu när det finns kamera, kalkylator, gps, webläsare etc. i dem så är ju knappast mobiltelefon längre en relevant benämning. Det finns ju redan den nu delvis gamla benämningen PDA, men kommer detta ord att ta över för mobiltelefon, eller kommer något nytt ord att uppstå? Benämningen "smartphone" finns ju också, men den känns närmast töntig speciellt på svenska...

[varjag]

Att kola av - eller kola vippen?? I morse använde frugan uttrycket 'kolade vippen' - om en just avliden. Jag hade inte hört det på evigheter och hajade till - fast det var vanligt i min barndom.
Användes det fortfarande??? Det var någon valörskillnad mellan 'av' och 'vippen' tror jag.... Om ngn 'kolat av' hade personen svimmat(?) - om 'kolat vippen' - var det dags för likvaka Kan någon amplifiera?, Varjag