Quiz: Språkhistoria

Diskussioner om språkhistoria, allmän språkvetenskap och den komparativa språkforskningen.
Låst
Användarvisningsbild
Probstner
Medlem
Inlägg: 5179
Blev medlem: 18 oktober 2004, 09:05
Ort: Stockholm

Inlägg av Probstner » 14 november 2005, 02:37

Det är det. Copernicus Polonus' fråga.

/ Probstner

Användarvisningsbild
Copernicus Polonus
Medlem
Inlägg: 711
Blev medlem: 31 juli 2005, 23:30
Ort: Polen

Inlägg av Copernicus Polonus » 16 november 2005, 18:52

Det polsk - litauiska samväldet var (som är allmänt känt) under 1500-, 1600- och 1700-talet en ”adelsrepublik” med väljbar kungatron. Kungar hämtades inte sällan från olika länder och vidskilda språkområden. Det påverkade naturligtvist också språksituationen vid det kungliga hovet framför allt i den officiella korrespondensen och i det vardagliga muntliga kommunikationen mellan höga ämbetsmän, hovfolket och monarken. Och min fråga är: Vilket/vilka språk bredvid polskan hade den dominerade ställningen vid det polska hovet under 1) Sigismund August (Zygmunt August) 1548-1572, 2) Henri de Valois (Henryk Walezy) februari-juni 1574, 3) Istvan Bathory (Stefan Batory) 1576-1586 och under 4) Sigismund Vasa 1587-1632 ?

/ Copernicus

Användarvisningsbild
Probstner
Medlem
Inlägg: 5179
Blev medlem: 18 oktober 2004, 09:05
Ort: Stockholm

Inlägg av Probstner » 16 november 2005, 22:42

Höftskott:
1) Italienska.
2) Franska.
3) Ungerska.
4) Svenska.

/ Probstner

Användarvisningsbild
Copernicus Polonus
Medlem
Inlägg: 711
Blev medlem: 31 juli 2005, 23:30
Ort: Polen

Inlägg av Copernicus Polonus » 17 november 2005, 07:00

1) och 2) är full träff. När det gäller 3) och 4) har du delvis rätt. Ungerska och svenska hördes vid det polska hovet men de hade ändå sekunder betydelse. Jag är ute efter två språk som kunde pratas mer eller minde av stora grupper polacker, litauer och utlänningar som befanns sig just då vid hovet.

/ Copernicus

Användarvisningsbild
Probstner
Medlem
Inlägg: 5179
Blev medlem: 18 oktober 2004, 09:05
Ort: Stockholm

Inlägg av Probstner » 17 november 2005, 08:44

Med tanke på att latin var officiellt språk i Ungern ända fram till 1867 så kan det ju vara det på 3. Även om det också känns långsökt. På 4 tyska kanske?

/ Probstner

Användarvisningsbild
Copernicus Polonus
Medlem
Inlägg: 711
Blev medlem: 31 juli 2005, 23:30
Ort: Polen

Inlägg av Copernicus Polonus » 18 november 2005, 00:09

Full träff igen! Latin och tyska är rätt. Latinet (och polskan) var det officiella språket i den polska halvan av samväldet och under Stefan Batorys tid på tronen det självklara samtalsspråket mellan polacker och ungrare. Tyskans starka ställning vid Sigismunds hov berodde däremot mest på den polsk-svenske konungens familjeband till Habsburgarna i Prag och Wien (ofta till den polska adeln förtret och arga klagomål).
Probstner tar över stafettpinnen.

/ Copernicus

Användarvisningsbild
Probstner
Medlem
Inlägg: 5179
Blev medlem: 18 oktober 2004, 09:05
Ort: Stockholm

Inlägg av Probstner » 18 november 2005, 12:14

Vad innebär begreppet diglossi?

/ Probstner

Användarvisningsbild
Copernicus Polonus
Medlem
Inlägg: 711
Blev medlem: 31 juli 2005, 23:30
Ort: Polen

Inlägg av Copernicus Polonus » 19 november 2005, 08:48

Det är en situation där det existerar två vidskilda varianter av ett språk som används i olika samanhang. En variant exempelvis kan bara förekomma i litteratur, poesi eller under högtidliga stunder och en annan bara användas som ett enkelt talspråk. (Historisktsätt ligger till ex. arabiska och grekiska bra till för att kallas ett diglossispråk)

/ Copernicus

Användarvisningsbild
Probstner
Medlem
Inlägg: 5179
Blev medlem: 18 oktober 2004, 09:05
Ort: Stockholm

Inlägg av Probstner » 19 november 2005, 19:27

Det var ett bra svar (gillar t ex arabiskan som exempel).

Ot, men jag kommer - i recensionsdelen av forumet - att anmäla en avhandling (Tora Hedin, slaviska inst i Stockholm, läggs fram 10 dec) som handlar om bl a detta.

Copernicus Polonus' fråga.

/ Probstner

Användarvisningsbild
Ralf Palmgren
Medlem
Inlägg: 2287
Blev medlem: 17 juli 2004, 16:03
Ort: Helsingfors

Inlägg av Ralf Palmgren » 24 november 2005, 18:17

Då Copernicus inte har ställt en följdfråga kommer nu här en lätt fråga.

Vad betyder det latinska verbet orare?

Stefan Lundgren
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 13438
Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
Ort: Uppland
Kontakt:

Inlägg av Stefan Lundgren » 24 november 2005, 18:25

Ralf Palmgren skrev:Då Copernicus inte har ställt en följdfråga kommer nu här en lätt fråga.

Vad betyder det latinska verbet orare?
Tala, va!

Stefan

Användarvisningsbild
Ralf Palmgren
Medlem
Inlägg: 2287
Blev medlem: 17 juli 2004, 16:03
Ort: Helsingfors

Inlägg av Ralf Palmgren » 24 november 2005, 18:35

Frågan är lätt i fall man har läst latin. Med tanke på att här finns både historiker insatta i äldre tiders historia (antiken och medeltiden...) samt en hel del genealoger så torde inte frågan vara för svår. Orare är inte direkt att tala (speek) utan betyder någonting annat!

Stefan Lundgren
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 13438
Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
Ort: Uppland
Kontakt:

Inlägg av Stefan Lundgren » 24 november 2005, 18:37

Ralf Palmgren skrev:Frågan är lätt i fall man har läst latin. Med tanke på att här finns både historiker insatta i äldre tiders historia (antiken och medeltiden...) samt en hel del genealoger så torde inte frågan vara för svår. Orare är inte direkt att tala (speek) utan betyder någonting annat!
Så jag har fel då. :D

Stefan

Användarvisningsbild
Probstner
Medlem
Inlägg: 5179
Blev medlem: 18 oktober 2004, 09:05
Ort: Stockholm

Inlägg av Probstner » 24 november 2005, 18:48

Är inte orare att be, typ som i kyrkan? (Tänker på cisterciensernas "ora et labora", be och arbeta"

/ Probstner

Användarvisningsbild
Ralf Palmgren
Medlem
Inlägg: 2287
Blev medlem: 17 juli 2004, 16:03
Ort: Helsingfors

Inlägg av Ralf Palmgren » 24 november 2005, 19:34

Är inte orare att be, typ som i kyrkan? (Tänker på cisterciensernas "ora et labora", be och arbeta"
Oro, -are = I pray, beg

Ordet är ett första konjugatets verb av vilket oro är dess första person singularis. Det jag dock nu frågade efter var orare vilket är verbets infinitivform. Rätt svar på frågan är således att be, bedja. Probstner har rätt.

Jag har dock en följdfråga som inte direkt är en frågesports fråga. Jag började nämligen fundera om ordet Oro, -are = I pray, beg användes redan i det romerska riket under den hedniska klassiska tidsperioden eller om det kom i bruk under senantiken då den romersk-katolska kyrkan började expandera och växa fram?

Låst