Som jag ovan redan flera gånger har nämnt så är latin ett utdött språk. Så har det varit sedan ungefär 800-talet. Att ett språk är utdött betyder att det inte längre finns några personer som har språket som sitt modersmål. Det har inte funnits människor som har haft latin som modersmål på ungefär 1200 år. Latinet har således varit ett främmande språk för samtliga som använt och utvecklat det sedan 800-talet. Det som hände med latinet var att det utvecklades under senantiken och tidig medeltid till de romanska språken. Franska, spanska och italienska är alla exempel på romanska språk som direkt härstammar från latinet. Dessa romanska språk tog helt enkelt över latinet som människornas modersmål.I medeltidslatinet skapade man hela tiden nya ord och språket var så att säga verkligen levande.
Latin
- Ralf Palmgren
- Medlem
- Inlägg: 2287
- Blev medlem: 17 juli 2004, 16:03
- Ort: Helsingfors
Tycker egentligen detta är så lätt att säga... Latinet förändrades egentligen tidigare rent colloquialt men frågan är bara när de nya skriftspråkstandardiseringarna som franska, italienska och spanska egentligen blev allmängillande. För både du och jag vet att latinet var standardskriftspråket långt efter 1200 i många områden där något lokalt standardspråk inte var förhärskande, även om talspråket i området påminnde om dagens franska, spanska, italienska, provencalska, frano-provencalska, sicilianska, friuli etcetra. Italienska som sagt, är en senfärdig historia, den italienska halvön blev inte av med latinet helt och hållet förrän under risorgimento.Ralf Palmgren skrev:Franska, spanska och italienska är alla exempel på romanska språk som direkt härstammar från latinet. Dessa romanska språk tog helt enkelt över latinet som människornas modersmål.
Klart som fan var latinet levande fast det enbart existerade i ren skriven form.
Senast redigerad av 1 Giancarlo, redigerad totalt 4 gånger.
Nej, modersmåls-definitionen på "levande" funkar inte riktigt på latin - men så är det heller inte så många språk som nyttjas i många sekler efter att den siste födde talaren gått hädan. Vad kallar man ett (definitionsmässigt) dött språk som fortfarande utvecklas?
(Att det är "utdött" är dock helt osant.
)
(Att det är "utdött" är dock helt osant.
- Mäster Grå
- Tidigare medlem
- Inlägg: 677
- Blev medlem: 15 april 2006, 18:06
- Ort: Skåne
Jodå, jag vet att latinet är utdött sedan länge, så till vida att ingen haft det som modersmål. Vad jag menade med "levande" (det var nog fel ordval iofs...Ralf Palmgren skrev:Att ett språk är utdött betyder att det inte längre finns några personer som har språket som sitt modersmål.
Det mesta av detta kan jag hänvisa till mina hist.lektioner i våras, så det är inte helt taget ur luften...
Latinet (liksom sanskrit) hade, framför allt under medeltiden, vissa egenheter som gjorde att det inte så lätt passades in i mallen levande/utdöda språk. I dessa tider när "domänförlust" ha blivit ett levande begrepp i diskussionerna om eventuella hot mot våra levande språk, kan man t ex påminna sig att latinet under långa tider (efter att det slutat vara ett levande språk i betydelsen ett språk som folk har som modersmål) hade i princip fullständigt monopol på flera olika domäner. Det var ju inte bara Kyrkans liturgiska språk och det språk som användes även för vardagssamtal inom stora delar av Kyrkan, utan även det språk som nästan all vetenskap bedrevs och framför allt redovisades på. Detta gjorde naturligt att det fortsatte att leva och utvecklas i takt med att nya tankar och företeelser behövde begrepp att uttryckas med.
I nutiden har latinet givetvis börjat förlora en stor del av dessa funktioner (fjärran är nu den tid då alla doktorsavhandlingar skrevs på latin), men inom Romersk-katolska kyrkan har det ändå fortfarande en stark (om än allt svagare ...) ställning i och med att det inte bara är liturgiskt språk (tillsammans med de olika folkspråken) utan också det språk som alla officiella kyrkliga utlåtanden (dekret, encyklikor, katekeser, osv) kommer ut på, samt det språk som används i kommunikation mellan prelater från olika världsdelar och språkområden så fort man inte hittar något mer lämpligt gemensamt språk.
Till skillnad från de mer definitionsmässigt levande språken (om man väljer definitionen att ett levande språk är ett språk som fungerar som modersmål för en grupp personer) sker förstås inte latinets kontinuerliga utveckling och utökning av ordförrådet på samma dynamiska/spontana sätt, utan oftare genom att t ex någon språkansvarig kommitté i Vatikanen arbetar fram nya termer för nya begrepp, vilka sedan publiceras i de då och då utkommande nya latinska ordböckerna från Vatikanen, för etablering i det allmänna latinska språkbruket.
I nutiden har latinet givetvis börjat förlora en stor del av dessa funktioner (fjärran är nu den tid då alla doktorsavhandlingar skrevs på latin), men inom Romersk-katolska kyrkan har det ändå fortfarande en stark (om än allt svagare ...) ställning i och med att det inte bara är liturgiskt språk (tillsammans med de olika folkspråken) utan också det språk som alla officiella kyrkliga utlåtanden (dekret, encyklikor, katekeser, osv) kommer ut på, samt det språk som används i kommunikation mellan prelater från olika världsdelar och språkområden så fort man inte hittar något mer lämpligt gemensamt språk.
Till skillnad från de mer definitionsmässigt levande språken (om man väljer definitionen att ett levande språk är ett språk som fungerar som modersmål för en grupp personer) sker förstås inte latinets kontinuerliga utveckling och utökning av ordförrådet på samma dynamiska/spontana sätt, utan oftare genom att t ex någon språkansvarig kommitté i Vatikanen arbetar fram nya termer för nya begrepp, vilka sedan publiceras i de då och då utkommande nya latinska ordböckerna från Vatikanen, för etablering i det allmänna latinska språkbruket.
Jag kan gå längre än så. Egentligen så kunde man visst då säga att latin faktiskt var modersmålet i högre grad även på senmedeltiden. Jämför med t.ex en väldigt olikartad dialekt i det svenska språket, t.ex älvdalska, österbottniska.. Hur mycket varierar dem inte från svenskan? men ändå är det svenska, och de som talar dialekterna använder ju svenska som skriftspråk. På samma sätt kan man säga rör det sig mellan sardiska och latin etcetra. Språklig utveckling = litterär utveckling i princip.