Folketymologier

[Lindir]

Sångtexter är f.ö. mycket bra på att konservera gamla språkformer, dels för att vi (uppenbarligen!) sällan bekymrar oss särskilt mycket över vad de faktiskt betyder, dels för att kraven på stavelsernas antal och betoning omöjliggör anpassning när språket runtomkring förändras.

Absolut, men å andra sidan finns det ju också tämligen gott om exempel på där rimmet (liksom tycks vara fallet i fråga om förgät) har krävt introducerande av någon ny form (i den poetiska frihetens namn!) i stället för bevarande av den gamla ...

[Stefan Lundgren]

Sångtexter är f.ö. mycket bra på att konservera gamla språkformer, dels för att vi (uppenbarligen!) sällan bekymrar oss särskilt mycket över vad de faktiskt betyder, dels för att kraven på stavelsernas antal och betoning omöjliggör anpassning när språket runtomkring förändras.

Absolut, men å andra sidan finns det ju också tämligen gott om exempel på där rimmet (liksom tycks vara fallet i fråga om förgät) har krävt introducerande av någon ny form (i den poetiska frihetens namn!) i stället för bevarande av den gamla ...

Jag kom att tänka på Dan Stålhed, många av hans låtar härstammar från 1800-tals miljöer.

Stefan

[Probstner]

Fler som undrar om vergessen och verlassen: Svenska kyrkans Erica Dahlgren och en för mig f ö okänd modellflygare.

/ Probstner

[Hexmaster]

Avgjort dags att återuppliva denna trevliga tråd... Saxar från oumbärliga Avigsidan:

Jag tjuvlyssnade på ett samtal mellan två gymnasieelever på en restaurangutbildning i Uppsala. Någon omtänksam svensklärare hade tänkt anknyta språkstudierna till elevernas egna karaktärsämnen, och förhoppningsvis därmed till deras personliga intressen, genom att låta dem ta reda på etymologin bakom vissa mat- och baktermer. En replik jag då hörde känns redan bevingad:

- Den som uppfann wienerbröna, hette han också Wienerbrön då? I efternamn alltså.

"Wienerbrön" har nog inte fått namnet efter någon sorts österrikisk kvinnlig anatomi heller...

[Giancarlo]

Avgjort dags att återuppliva denna trevliga tråd... Saxar från oumbärliga Avigsidan:

Jag tjuvlyssnade på ett samtal mellan två gymnasieelever på en restaurangutbildning i Uppsala. Någon omtänksam svensklärare hade tänkt anknyta språkstudierna till elevernas egna karaktärsämnen, och förhoppningsvis därmed till deras personliga intressen, genom att låta dem ta reda på etymologin bakom vissa mat- och baktermer. En replik jag då hörde känns redan bevingad:

- Den som uppfann wienerbröna, hette han också Wienerbrön då? I efternamn alltså.

"Wienerbrön" har nog inte fått namnet efter någon sorts österrikisk kvinnlig anatomi heller...

Hahaha dumt!

En grej angående Wienerbröden är att många tror att de kommer från Wien. Eller har ursprung i Wien.
I Wien så kallar man Wienerbröd för Kopenhager eller något liknande (vad nu köpenhamn heter på tyska).
Wienerbröden är en nästan helt dansk/nordisk uppfinning. Anledningen till att brödet fått sitt namn beror på
degen man använder. Den feta, smördegen som man viker många gånger om, för att få frasiga wienerbröd kallas
nämligen för Wienerdeg av konditor och patisseri-folk är det enda som har ursprung i den Österrikiska huvudstaden.

Varifrån Wienerkorven, som kallas för Frankfurter i resten av världen fått sitt Wienska epitet är dock ett mysterium.

[Probstner]

Läste nåt ankliknande i en tidning (DN? Metro? AB?) om att wienerbröd (danish pastry) i något muslimskt land döpts om till "Muhammedros", profeten och blomman alltså.

/ Probstner

[Kvaen-Jukk]

Ekorre - Ingen koppling till vare sig ek eller orre, kommer från fornsvenska ikorn eller ikorne.

Hmm, i Österbotten kallas ekorren eckorn, eikorn eller gråskinn. Också rutt (rott) förekommer.

[Probstner]

Gråverk kallades ekorrskinnet i bemärkelsen fiskal enhel.

/ Probstner

[lovikavantaR]

Vi utgår från den vanligaste varianten, som är en kombination av Sigrid Elmblads text från 1924 och Arvid Roséns något yngre.

Det här var en nyhet - finns det två texter!? Namnet Sigrid Elmblad har jag aldrig sett förut.

Rosén är en avlägsen släkting men det har naturligtvis absolut inget med saken att göra.


Sångtexter är f.ö. mycket bra på att konservera gamla språkformer, dels för att vi (uppenbarligen!) sällan bekymrar oss särskilt mycket över vad de faktiskt betyder, dels för att kraven på stavelsernas antal och betoning omöjliggör anpassning när språket runtomkring förändras. Exemplen är alltför många för att räknas upp; åtminstone i den här tråden...

”Och i hans fönster hänga julgranssaker”
”Nu är det jul… barnen i ring dansa omkring…”
”Så bruna, så bruna vi äro alla tre…”

Ja, sångtexter är verkligen konserverande.

Kan skafföttes vara ett exempel på folketymologi?
Många uttalar det som "skavfötte(r)s", som om fötterna skulle ligga och skava mot varandra.

Skafföttes låter så mysigt, det måste vara mitt favorit ord. Dessutom så måste det vara det bästa ordet om man vill sätta dit någon, eftersom nästan ingen kan stava till det...

[Daniel L]

ORDET. I dagarna njuter jag av Toni Holgerssons återkomst på den svenska musikscenen, skivan ”Tecken på liv”. Han sjunger där i en välfunnen rad (om en lång vänskap): ”från skaföttes till behandlingshem”.

Vad är skaföttes , eller skafföttes , egentligen för ett ord? Betydelsen känner nog de flesta: Att två personer ligger bredvid varandra men åt olika håll i sängen. Den enes fötter hamnar alltså bredvid den andres huvud. Efterleden ”föttes” är som man kan misstänka bildat till ”fot”. Förleden har ursprungligen varit ”skack”, ett gammalt, nu så gott som utdött, ord som betyder sned. I takt med att ursprungsbetydelsen har fallit i glömska har k-ljudet försvunnit. Dubbelskrivningen ”ff” har tillkommit för att bibehålla uttalet med kort a. I dag finns även varianten med långt a och man kan stava med ett eller två f. En variant som är ännu längre från den ursprungliga, fast troligen den vanligaste, är skavfötters. Då låter det som om det är skava som åsyftas, men så är det alltså inte.

http://www.corren.se/archive/2005/9/4/i ... category1=&

mvh/ Daniel

[Hexmaster]

Använder nog långt a själv. I vilken mån det är dialektalt eller rikssvenskt är jag f.n. inte människa att avgöra. Kan inte påminna mig ha använt det i skrift.

Annan möjlig folkis: "Skärtorsdag" har inte med färgen skär att göra, den kopplingen är inte äldre än 1800-tal, utan betydligt äldre betydelsen "ren, klar" - som ex.vis lever kvar i ordet "skira". Renheten var sedan man tagit bort askonsdagens aska i håret, eller så var man syndfri efter den botgörande fastan, eller både och.

[Probstner]

Påskallavik (Oskarshamns kommun i Kalmar län).
Folketymologi 1: danskarna fick på skallen intill viken under Kalmarkriget.
Folketymologi 2: där var så fattigt att dörrhålen var så små att man fick på skallen vika för att komma in i husen.
Folketymologi 3: mer diffusa samband mellan påsk och det faktum att ön Blå Jungfrun = Blåkulla ligger utanför.

Namnet är känt sedan medeltiden och tros komma från pors, skalle i betydelsen berg (jfr slaviska skala=berg) och vik, d v s viken invid berget där det växer pors. Lustigt nog är ju r:et i orter pors fortfarande stumt i den lokala dialekten, vilket gör att man gärna köper förklaringen.

/ Probstner

[Daniel L]

Annan möjlig folkis: "Skärtorsdag" har inte med färgen skär att göra, den kopplingen är inte äldre än 1800-tal, utan betydligt äldre betydelsen "ren, klar" - som ex.vis lever kvar i ordet "skira". Renheten var sedan man tagit bort askonsdagens aska i håret, eller så var man syndfri efter den botgörande fastan, eller både och.

Skär används fortfarande i betydelsen ren. Exampelvis i uttrycket "ren och skär lögn".

mvh/ Daniel

[Andreas K]

Intressant. Jag har alltid trott att det hade med någon gammal tradition att göra, som t.ex. att man på skärtorsdagen äter kött och SKÄR upp det eller något sådant...
Det är mycket man inte vet om ord man använder i sin vardag.
Mvh Andreas

[Hexmaster]

Sen är jag osäker på många folketymologier som förs fram. Charkuteri = skärkötteri (på tal om "skär" ) eller universitet = undervisitet, med flera - på skoj eller på allvar?

En klurig farbror på Västnytt hade en förträfflig serie häromåret om ortsnamn i sändningsområdet, är inte så långt bort från favoriten, nämligen Hästelägg på Orust. Vad kan det betyda? Jo, just häst-lägg; ett berg som tydligen påminner om ett hästben från en viss vinkel. "Sådan är etymologin - ibland är ett hästben ett hästben."