Försvinnande svenska uttryck

[a81]

Samtidigt har det väl ett slags historisk betydelse, att länder fått sina namn ofta efter en dominerande eller ursprunglig landsdel. Sverige har t.ex. (sedan många hundra år) delar som inte alls tillhörde det gamla sveariket. För en viking skulle det nog vara konstigt att Skåne och Jämtland ligger i Sverige. Kiev var nog mera svenskt än Skåne för lite drygt 1 000 år sedan.

[Markus Holst]

Gillestuga. Hette Hobbykeller på tyska.

[a81]

Tänker på pluraländelsen "-er" i talspråket i ord som skrivs "-or". Min gissning är att de flesta svenskar t.ex. sade "byxer" för några decennier sedan snarare än "byxor". Idag är det mera skriftspråksuttal som gäller.

Likaså har "Stockholms-e" försvunnit. Jag menar inte att de flesta pratade som "Vanheden" i Jönssonligan, men min bild är att man i Mellansverige t.ex. sade "rev" snarare än "räv" och "e" snarare än "är" fram till för 30-40 år sedan.

Jag tror att en kombination av inflyttning från Norrland och rikssvenska på TV och radio ändrat talspråket rätt mycket de senaste decennierna i Mellansverige. Det har blivit alltmer likt skriftspråket.

[CHJIMS]

Fram till ungefär 20 år sedan talade man oftast om monarken av Ryssland fram till 1917 som Tsar, och om Tsarryssland. I dag säger man allt oftare Kejsaren av Ryssland, och Kejsardömet Ryssland (eftersom ordet tsar är just ryska för kejsare).

[a81]

Det har väl att göra med att den ryska monarken formellt sett bara kallades tsar fram till 1700-talet:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Tsar

[Gen. Jack Ripper]

Holland i betydelsen Nederländerna och England i betydelsen Storbritannien börjar försvinna. Fortfarande på 80-/90-talet talade man vanligtvis om att "de odlar tulpaner i Holland" och "Elizabeth är drottning i England". Särskilt "Nederländerna" användes väl nästan aldrig i talspråk före 90-talet?

Jag tänker också på orden "eskimå" och "indian", som väl fortfarande för 10-20 år sedan var helt okontroversiella (särskilt "indian"), men som börjar bli omöjliga att använda.

Ett annat namn som börjar försvinna är Kalifornien. Av någon anledning har enbart vissa amerikanska delstater översatts, Virginien och Västvirginien är gamla svenska namn som man yttersta sällan hör om landet mellan Washington och Appalacherna.
Kalifornien är väl det mest etablerade svenska namnet, men allt mer hör man folk använda det engelska namnet California.
Tråkigt kan jag tycka.

[Markus Holst]

Sakförare.

[a81]

Holland i betydelsen Nederländerna och England i betydelsen Storbritannien börjar försvinna. Fortfarande på 80-/90-talet talade man vanligtvis om att "de odlar tulpaner i Holland" och "Elizabeth är drottning i England". Särskilt "Nederländerna" användes väl nästan aldrig i talspråk före 90-talet?

Jag tänker också på orden "eskimå" och "indian", som väl fortfarande för 10-20 år sedan var helt okontroversiella (särskilt "indian"), men som börjar bli omöjliga att använda.

Ett annat namn som börjar försvinna är Kalifornien. Av någon anledning har enbart vissa amerikanska delstater översatts, Virginien och Västvirginien är gamla svenska namn som man yttersta sällan hör om landet mellan Washington och Appalacherna.
Kalifornien är väl det mest etablerade svenska namnet, men allt mer hör man folk använda det engelska namnet California.
Tråkigt kan jag tycka.

Kalifornien tycker jag alltjämt används, men däremot hör man aldrig Norddakota, Syddakota, Sydkarolina eller Nordkarolina längre. För bara 20-30 år sedan användes väl de rätt frekvent, i alla fall bland medelålders och äldre.

[sveahk]

Har vi haft den här? När min mor skulle beskriva något som låg väldigt långt borta, och själv inte visste var, då blev det gärna: "ja, det ligger väl i hottaheiti..."

Som faktiskt är Otaheiti, gammalt namn för Tahiti - det låg väl tillräckligt långt bortom horisonten för de flesta förr i tiden.

Eller norr om Arlanda! https://www.isof.se/lar-dig-mer/bloggar ... angt-borta

Hans K

[koroshiya]

MM, ingen säger hottaheiti längre.

När jag lekte "jag begär krig" som barn var det dock inte sällan att någon av ungarna spelade Tonga-öarna eller liknande.

Jag har inte sett dessa kritstreck på asfalten sedan mycket lång tid och kanske spelas det inte längre, även om barnkultur har en förmåga att fortplanta sig ned till yngre.

(Som exempel jobbade jag på samma mellanstadieskola där jag hade varit elev ca. 17 år tidigare, och förvånades över att höra samma skämt som man själv hade kört med.)

[Markus Holst]

Jag tror att vår generation är den sista som kommer kalla Tv:n för burken.

[a81]

Ordet "skär" som synonym till färgen "rosa" tycker jag nästan helt har försvunnit. Jag upplever att det försvann ganska plötsligt för sådär 30 år sedan. På 1980-talet tror jag att båda orden var ungefär lika vanliga.

[Markus Holst]

Brandgul försvann lika snabbt. Tidigare försvann gredelin.

[Gavrilo Princip]

"Nalle" säger man väl inte längre om mobilen, eller?

[a81]

Tänker också på orden "kapuschong" och "sufflett" som var vanligt förekommande fram till för 30 år sedan ungefär. De försvann också sådär plötsligt som "skär". "Kapuschong" blev "huva" eller (lite felaktigt) "luva" och "bil med sufflett" blev "cab". Även själva suffletten kallas väl numera oftast "caben". Det fullständiga ordet "cabriolet" har också mer eller mindre försvunnit.

Jag tycker att man ser ett mönster att det är franska låneord som fasas ut till förmån för gamla svenska ord eller engelska låneord. Jag skulle inte bli förvånad om "trottoar" snart är ersatt av "gångbana" eller något liknande...