Har svenskan någonsin haft förartiklar*?
* Jag vet att det inte heter förartikel, men jag kan helt enkelt inte komma på vad det heter...
Hexmaster skrev:Bestämd artikel tror jag det är som du efterlyser.
Mkt intressant. Hur är det med den välkända runristar-raden, den där X lät "raisa stein dinsa" - nåt i den stilen?Hellbastard skrev:Innan svenska skaffade sig de bestämda artiklar som vi känner idag (för tusen år sen eller nåt) funkade det som typ finska eller ryska, dvs utan nånting alls. Alltså så att "bok" kan betyda både "en bok" och "boken".
Jag är ingen hejare på runor, men jag antar att "dinsa" betyder "denna", alltså att det är ett demonstrativt pronomen. Det är just dessa som brukar utvecklas till bestämda artiklar, och det är också precis vad som hände i svenska. Alltså nåt i stil med "bok hin" ("denna bok" eller "boken här") drogs med tiden ihop till just "boken")Hexmaster skrev:Mkt intressant. Hur är det med den välkända runristar-raden, den där X lät "raisa stein dinsa" - nåt i den stilen?
Den bestämda artikeln är såpass gammal att det nog inte finns kvar några dialekter som inte har den eller som har bevarat så att säga halvfärdiga versioner av den (däremot finns det dialekter som har utvecklat den längre än i rikssvenskan).Carolus skrev:Finns denna rest kvar i några dialekter runt om i landet? Brukar man inte ofta i t.ex. Småland lägga ett a på slutet istället för "en"? "Mjölka är slut" "Boka är läsvärd" etc.
Varför försvann det i svenskan, men inte i tyskan? Vilket är lite ologiskt då tyskan borde vara mer påverkad utifrån än svenskan.Hellbastard skrev: Så boka och liknande är nog inte så mycket en rest av ett annat artikelsystem, utan snare (tror jag) en rest av ett tregenussystem, där man istället fär bara en och ett i likhet med tyska har maskulinum, femininum och neutrum. Så har alltså även svenska sett ut en gång i tiden, och den här gången finns det äldre stadiet (i varierande grad) bevarat på ganska många ställen.
Håller med, och jag har faktiskt inget riktigt bra svar på varför tyska har envisats med att vara konservativt här (vill minnas att vi diskuterade det i nån granntråd bara häromveckan).Carolus skrev:Varför försvann det i svenskan, men inte i tyskan? Vilket är lite ologiskt då tyskan borde vara mer påverkad utifrån än svenskan.
Åtminstone i Österbotten, Jämtland och möjligen delar av Västerbotten och Gotland. I det folkmål som är mitt modersmål (Pedersöremålet eller mera generellt österbottniska) finns genussystemet med tre genus kvar och bestämda artiklar för han, hon och det. Ex. Ate biln (den där bilen, maskulinum), ote stugo (den dära stugan, femininum), ete trådi (den där stigen, neutrum). Utrum förekommer inte. De bestämda artiklarna varierar lite i de österbottniska dialekterna så att längst i norr finns det fornnordiska hin/hit kvar i nästan samma form, medan längre söderut i Närpestrakten heter det hison, hisan, hisin. Ate/ote/ete är någon slags mellanform som används i Pedersöretrakten. I Vörå säger man "tan" för maskulinum, t.ex. "tan snöud".Carolus skrev:Finns denna rest kvar i några dialekter runt om i landet?