Definitionen av ett språk

Probstner · Inlägg av **Probstner** » 7 juni 2005, 10:19

Det största rätoromanska språket i Italien - friauliskan (runt Udine etc) - har inte heller en lika levande ställning bland sina talare som ladinet runt Urtijei (S:t Ulrich) i Grödnertal (Sydtyrolen) eller språken i Graubünden. Andra exempel på fordom stora språk som knappt har någon betydelse i praktiken längre är plattyska (om man räknar bort nederländskan, förstås) och occitanska - i både Nordtyskland och Sydfrankrike är det i princip riksspråken som gäller, trots att regionerna för bara hundra år sedan beräknades ha miljoner talare av respektive språk. Så det finns ingen generell mall för vilka munarter som med tiden får status som språk.

/ Probstner

Stefan Lundgren · Inlägg av **Stefan Lundgren** » 7 juni 2005, 15:03

Men allting är väldig svårdefinerad. Det finns både mänsklig och skriftlig språk, det finns barnspråk, kåkfararspråk, fackspråk, sjömansspråk och alla möjliga varianter. Jag har försökt med min definition.

Stefan

sibiriska tigern · Inlägg av **sibiriska tigern** » 7 juni 2005, 16:29

En till jämförelse är serbokroatiska. Serbokroatiska är ett språk inom det sydslaviska kontinuet, nämligen serbiska och kroatiska, och talas i nuvarande Serbien, Kroatien och Bosnien. Den mest markanta skillnaden är att serbiska skrivs med kyrilliska bokstäver, medan kroatiska skrivs med latinska. I övrigt är skillnaden mellan de två skrivformerna ungefär som förhållandet mellan svenska och norska: de har lite olika ordförråd men inga störra språkstrukturella skillnader. I f.d. Jugoslavien försökte man sammanföra de två skriftspråksvarianterna till ett språk, vilket också var den politiska uppfattningen. Idag särskiljer man serbiska, kroatiska samt nykomlingen bosniska.

Hexmaster · Inlägg av **Hexmaster** » 7 juni 2005, 17:24

Hur har "serbokroatiska" beskrivits genom historien? Var det ett språk även före Tito?

Ett närmast övertydligt exempel på hur det kan gå politik i en språkdefinition, tack för det.

Stefan Lundgren · Inlägg av **Stefan Lundgren** » 7 juni 2005, 17:26

Jag tror att alla språk har sin egen definition.
Engelskan har en.
Tyskan har en.
Franskan har en.
Det finns nog inget gemensamt skulle jag tror.

På svar för Hexmasters inlägg.

Jag tror inte att serbokroatiska är nåt undantag.

Stefan

Hexmaster · Inlägg av **Hexmaster** » 7 juni 2005, 18:03

Stefan,

Tror gör man i kyrkan.

Stefan Lundgren · Inlägg av **Stefan Lundgren** » 7 juni 2005, 18:22

Hexmaster skrev:Stefan,

Tror gör man i kyrkan.

Som jag inte visste det, eller vaddå!

Men min teori kan vi alltid jobba vidare på tänkte jag.
Jag tror faktiskt att varje språk har sin egen definition, tror du också på det?

Stefan

Hexmaster · Inlägg av **Hexmaster** » 7 juni 2005, 18:46

Stefan Lundgren skrev:Jag tror faktiskt att varje språk har sin egen definition, tror du också på det?

En språkoberoende definition är per definition språkoberoende. Vad en "språkberoende" definition skulle vara har jag ingen aning om, inte heller vad man skulle ha den till. Och eftersom jag inte vet, inte heller kan lämna någon kvalificerad gissning, så låter jag bli att spekulera fritt, eftersom det inte tillför diskussionen minsta lilla.

Probstner · Inlägg av **Probstner** » 8 juni 2005, 00:57

I gamla atlasar frän La Belle Epoque så ser man under rubriken "Völker in Europa" och liknande ofta de sydslaviska folken i samma färg, kallade "Serbokroaten" eller "Südslawen". Nota bene att slovener räknades för sig och att dagens makedonier räknades till bulgarerna. På religionskartorn kan man sedan i plottret urskilja katoliker, ortodoxa och muslimer, d v s väl närmast kroater, serber inkl montenegriner och bosnienmuslimer (samt muslimer från Sandžak).

Så det tycks i alla fall inte bland tyskspråkiga atlasmakare ha varit helt orimligt att i vissa sammanhang klumpa ihop "juggar" under samma rubrik. Möjligtvis kan det vara en följd av den panslavistiskt influerade storserbiska rörelsens aktivitet vid denna tid (med känt resultat i Sarajevo 1914, men det visste ju inte de som gav ut Andrées Handatlas 1884).

/ Probstner

Ban_Kulin · Inlägg av **Ban_Kulin** » 21 september 2005, 23:50

sibiriska tigern skrev:En till jämförelse är serbokroatiska. Serbokroatiska är ett språk inom det sydslaviska kontinuet, nämligen serbiska och kroatiska, och talas i nuvarande Serbien, Kroatien och Bosnien. Den mest markanta skillnaden är att serbiska skrivs med kyrilliska bokstäver, medan kroatiska skrivs med latinska. I övrigt är skillnaden mellan de två skrivformerna ungefär som förhållandet mellan svenska och norska: de har lite olika ordförråd men inga störra språkstrukturella skillnader. I f.d. Jugoslavien försökte man sammanföra de två skriftspråksvarianterna till ett språk, vilket också var den politiska uppfattningen. Idag särskiljer man serbiska, kroatiska samt nykomlingen bosniska.

Ber om ursäkt i fall jag väcker ett gammalt tråd till livet igen men det här stämmer faktiskt inte. Bosniskan är ingen "nykomling" bland de sydslaviska språken. Bosniska språket nämns för första gången i en skrift daterad tillbaka till tidigt 1300-tal. Rätta mig om jag har fel nu, men nämns den inte i så fall innan svenskan? Jag kan ta ett tiotal exempel där bosniskan nämns redan under medeltiden och alla tre religionsgrupper i Bosnien ansåg bosniska som sitt hemspråk.
Första ordboken skrevs någon gång i slutet av 1500-talet, eller i början av 1600-talet - måste kolla källorna. Det handlade då om ett bosniskt - turkiskt ordbok.

Så att påståendet att det bosniska språket är ett nykommet språk stämmer ju knappast ur historisk synvinkel, eller någon annan för den delen.