Skillnad mellan arameiska och hebreiska.

[jofredes]

Vad är det för skillnad mellan arameiska och hebreiska? Kunde Jesus tala hebreiska, vad har judarna i regionen pratat för övriga språk?

[Vandelay]

Skillnade är liten. Bägge språken tillhör, tillsammans med feniciska, den väst-semitiska grenen av de semitiska språken.

Dessa tre språk började utkristallisera sig i samband med de stora omvälvningar som skedde i Levanten mellan ca 1200-1000 f Kr.

I Perserriket användes arameiska som ett sorts "allmänspråk" (fornpersiskan som skrevs med kilskrift var mindre lämpat för brev, räkenskaper etc.) och judarna övergick att använda aremeiska som vardagsspråk under den babyloniska fångenskapen och tiden närmast därefter. Hebreiska kvarstod som ett språk använt i religiösa sammanhang.

Under den hellenistiska perioden introducerades grekiskan som också snabbt belv modersmål för de stora judiska grupper som levde utanför Judéen t.ex. i Alexandria. Latin talades knappt alls i den östra delen av det Romerska riket så det var nog endast judear utanför Judéen som talade det i någon större utsträckning.

Efter den arabiska erövringen av området kom arabiskan att gradvis ersätta de arameiska och syriska dialekterna.

Den moderna hebreiska "uppfanns" i sambande med framväxandet av en judisk nationalism under andra hälften av 1800-talet.

Jesus talade arameiska, bad och studerade Torah på hebreiska och kunde antagligen lite grekiska också.

/Vandelay

[Jouppe]

Skillnade är liten. Bägge språken tillhör, tillsammans med feniciska, den väst-semitiska grenen av de semitiska språken.

Dessa tre språk började utkristallisera sig i samband med de stora omvälvningar som skedde i Levanten mellan ca 1200-1000 f Kr.

I det här sammahanget vore det klarare att tala om den NORDvästsemitiska grenen. Dessutom bör påpekas att de kananeisk-fenicisk-punisk-ugaritiska språken dit hebreiskan hör utgör en mer sammanhängande undergrupp. Arameiskan-syriskan avviker klart mer.

Den moderna hebreiska "uppfanns" i sambande med framväxandet av en judisk nationalism under andra hälften av 1800-talet.

Hebreiskan var ett levande litterärt språk genom senantiken, medeltiden och nya tiden. Också hebreiskans vokalism, kvantitets- och accentförhållanden överlevde i en levande uttalstradition och blev grund för bl.a. det masoretiska systemet av diakritiska tecken under medeltiden.

Enbart modersmålstalande saknades.

Mindre känt är att då nyhebreiskan "uppfanns" på 1880-talet var det redan ett medel för gatukommunikation i det turkiska Palestina, bl.a. i handeln. Det fanns helt enkelt inget annat gemensamt språk för de för-sionistiska bofasta judiska samfunden. En slags pidginfunktion alltså.

Judarna hade också sin egen litterära arameiska som var viktig speciellt under senantiken. Den har utgjort en rik källa för den toppstyrda utvecklingen av nyhebreiskans vokabulär, som nu innehåller en uppsjö av välkamouflerade och integrerade arameiska låneord, lite på samma sätt som vi lånat "idrott", "hird" m.fl. ord från den litterära isländskan.
[/quote]

Jesus talade arameiska, bad och studerade Torah på hebreiska och kunde antagligen lite grekiska också.

/Vandelay

Vi har inget skäl att tro att inte en skriftskolad timmerman aktiv på den hellenska strandremsan vid Genesarets sjö inte skulle ha kunnat t.o.m ganska mycket grekiska, troligen också lite latin.

Hebreiskan kan möjligen ännu vid den tiden ha levat i alldagligt modersmålsbruk längre söderut på den Judéiska landsbygden. Därom tvista de lärda.