Tintin - och så vidare

[sveahk]

När vi för inte så länge sedan var i finska Vaasa missade jag med ett par år en säkert intressant utställning. I Österbottens Museum hade de samlat ihop material för att visa hur ett antal finska ungdomar drog till Tyskland under första världskriget, för att få sig en militärisk utbildning - "Jägarna" var utställningens namn.

Mika Lietzén fick i uppdrag av Österbottens museum att skapa en unik utställningsbok till utställningen. Resultatet blev ett 64-sidig seriealbum på finska och svenska, med titeln "Jääkärit – viisi kertomusta" ("Jägarna – Fem berättelser"). Enligt Lietzén är berättelserna och huvudpersonerna fiktiva, men de bygger på verkliga historiska händelser. Målgruppen var framför allt unga läsare.

Fem berättelser om enskilda unga människor från 1915 till 1918, den första berättelsen visar hur värvare i Österbotten försökte få ungdomarna till utbildningen i Tyskland (40%, många från arbetarklassen kom just från Österbotten) den femte berättelsen, som avslutar boken, handlar om huvudgruppen av jägarna som återvänder till Vaasa med ångfartyget Arcturus. En katt förekommer i alla fem berättelserna. Katten har en symbolisk betydelse - Lejonflaggan var Finlands flagga när jägarna återvände till Finland, och den har en koppling till katten i berättelserna.

IMG_4978.jpeg

IMG_4979.jpeg

IMG_4982.jpeg

Enkelt och bra tecknade historier utan stort patos - och ett bra initiativ i samband med en historisk utställning. Ville slå en slant...


Hans K

[Schwemppa]

Det här inlägget naturligtvis är något av överkurs, men serien återger alltså lejonflaggan med lejonet i heraldiker Olof Erikssons version från 1978. Det är den senaste "officiella" versionen i lagen om Finlands vapen och flagga från det året.

Screenshot 2025-09-23 100628.png

År 1918 såg lejonflaggan till exempel ut så här, det här exemplaret är faktiskt uppbevarat i Vasa krigsveteranmuseum. Flaggan framställdes hantverksmässigt i staden till en begravning av två frihetskrigare det året, vilket var allmänt eftersom det knappast fanns någon stadardiserad tillverkning under brinnande inbördeskrig.
https://www.flickr.com/photos/kotiseutu ... 1078688515

[sveahk]

Tack för den korrekturen Schwemppa!

Hans K

[Hans]

Kanske aningen OT med vad står svärdet eller sabeln under lejonet för?

MVH

Hans

[Schwemppa]

Jag har i andra sammanhang skrivit en del om ämnet Finlands vapen och det finska lejonet.

År 1581 hävdade sig hertig Johan gentemot storfursten av Novgorod genom att införa titeln storfurste av Finland i den svenska konungatiteln (han använde titeln första gången 1577), och det är med största sannolikhet här som Finlands vapen som vi känner det kommer in i bilden. De påståenden som finns om att Finlands vapen skulle ha burits redan i Gustav Vasas begravningsprocession är inte trovärdiga.

Samtidigt kan vi konstatera att den äldsta kända avbildningen av Karelens vapen är från 1562 och att detta vapen obestridligen bars vid Gustav Vasas begravning. En förbättring av vapnet till Johan III:s kröning placerar en gyllene krona mellan armarna, vilket förtydligar vapnets budskap: kampen om herraväldet över hertigdömet Karelen.

Det är sannolikt att hertig Johan varit aktiv i utformandet av Karelens vapen, liksom andra landskapsvapen vid den här tiden, det var han som skötte om arrangemangen för begravningen hösten 1560; den blivande Erik XIV befann sig på friarfärd till England. Båda bröderna var förvisso heraldiskt kunniga och dito intresserade.

Efter begravningen vidtog arbetet att planera och utföra gravmonumentet över Gustav Vasa och hans drottningar i Uppsala domkyrka, vilket utfördes av den flandriske bildhuggaren Willem Boy. Arbetet drog ut på tiden och blev klart först på 1580-talet. Monumentet upptog även svenska provinsiella vapen och däribland även det som har kommit att betraktas som urformen för Finlands vapen, än idag ansett som förebilden för alla framställningar av vapnet.

Finlands vapen planerades naturligtvis något tidigare, den äldsta bildversionen återfinns från år 1581 och sammanfaller med skapandet av titeln storfurstendömet Finland samma år eller eventuellt redan från 1577. Även här kan vi ana nuvarande Johan III som vapendesigner. Ämnesvalet sammanfaller med Karelens vapen: ett rakt svärd och en kroksabel; kampen mellan öst och väst. Vi har i det tidigare inlägget konstaterat att Ivan IV i Ryssland så att säga desarmerat det björnmotiv Johan hade i vapnet för Norra Finland genom att låta ståthållaren i Novgorod anta ett nytt vapen med en björn (lodjuret som också fanns där kvarblev, men tidigare hade det alltså haft sällskap av ett lejon). Johan svarar då med ett lejonvapen för Finland, och uppenbart är att kampen vid östgränsen förs också på det heraldiska planet.

Att Johan eventuellt också som gensvar hade det forna lejonet för Novgorod i tankarna när han skapade Finlands lejon kanske man får en fingervisning till när man ser hur han utökar titulaturen med erövringar från Novgorod: "...storfurste av Finland, Karelen, Ingermanland m.m." och samtidigt ställer krav på Novgorod, Pskov, Gdov, Ladoga, Porchov och Nöteborg. Därefter kan man vända blicken mot vapnet för staden Narva.

Narvas medeltida vapen föreställde en fisk under en krona (och fiskarna i Novgorods vapen torde hänsyfta till det erövrade Narva). År 1585 förlänade så Johan III staden Narva ett nytt vapen; två fiskar i blått fält, ovan åtföljda av ett svärd och nedan av en kroksabel. Det är, som man säger, en händelse som ser ut som en tanke att Johan stadfäster Narvas övergång från ryskt till svenskt herravälde med svärd och sabel i precis samma positioner som i Finlands vapen.

[Femtiotrean]

Hotet österifrån, naturligtvis, om det nu är Novgorod eller Ryssland eller Osmanska riket eller Mongolväldet.

Photograph of the Coat of arms of Finland on the tomb of Gustavus I (Uppsala cathedral, Sweden)

[Hans]

Tack för bra svar på min aning OT fråga, åter serier.

MVH

Hans

[millgard]

Fin tråd i intressant Skalman-anda!

En serie jag fastnade för förutom de vanliga Tintin/Lucky Luke/Asterix var Bruce J Hawker, som gick som gästserie i Fantomen. Säregen tecknarstil - på samma gång historiskt detaljrik, realistisk och Turnersk, där skepp gradvis gled ur dimman. Huvudpersonen är sjöman i engelska flottan under sent 1700-/tidigt 1800-tal och alla eventuella romantiska föreställningar om sjömanslivet på den tiden sveptes bort lika fort som dimman runt skeppen när vinden kom.

De tre förstnämnda serierna håller än i dag; och jag minns en bibliotekarie som överraskad kom runt hyllhörnet på biblioteket när jag satt och gapskrattade åt Ugly Barrow i Lucky Lukealbumet Vägen Västerut (han var mulåsnekusk och som sådan utrustad med ett synnerligen grovt språk). Spirou/Gaston håller även den in i vuxen ålder.

Har letat Bruce J Hawker ifall det finns någon samlingsvolym men inte funnit någon - i vart fall inte på svenska.

[Hans]

Han som skapade hette André-Paul Duchâteau (pseudonym Michel Vasseur). https://sv.wikipedia.org/wiki/Andr%C3%A ... %C3%A2teau

Råkar då av någon lustig slump komma ifrån Belgien.

Om det hjälper.

MVH

Hans

[sveahk]

Kommer svagt ihåg Bruce J. Hawker, det blev tydligen åtta album (på franska), och som millgard säger, bra tecknade - f.ö. av William Vance, jodå, en belgare (!) https://fr.wikipedia.org/wiki/Bruce_J._Hawker

--------------------------

Det finns - återigen som millgard skriver - en hel del serier, cartoons, BDs, graphic nobels och allt vad det heter, som har hållit sig utmärkt bra över årtionden. Och en av dem, innan vi nu för tillfället lämnar Finland, är naturligtvis det som Tove Jansson och brodern Lars Jansson gjorde!

Tove Jansson, född under första världskrigets första dagar, blev uppmärksammad under andra världskriget med sina karikatyrer av Hitler (och Stalin) på omslaget till den finlandssvenska satiriska tidskriften GARM - en vågad utgivning, om man betänker att nazisterna då stod i landet och kommunisterna strax utanför dörren!

tove.jpg.jpeg

Och så föddes Mumintrollet på 40-talet, böcker och serier, fulla av allmänmänsklig filosofi, härliga historier!

Julen 1958 fick jag av föräldrarna det första albumet, som nedkluddad av ivriga barnhänder senare försvann, men julen 1959 kom den andra som blev...

IMG_0010.jpeg

...och resten av Tove Jansson-böckerna blev inhandlade för egna pengar. Klassiker, som fortfarande står sig utmärkt!

IMG_0011.jpeg

Det ofrånkomliga har naturligtvis hänt, kommersen segrar...

IMG_1642.jpeg

Tove J tittar bort...

TovebyHK.jpg

Hans K

[koroshiya]

Muminböckerna är bra, och kommer väl ut i nya upplagor fortfarande. Fler än en förälder läser säkert dem vid sagostunder. Hawker minns jag vagt - en helt ok serie.

Jag läste tre Spiroualbum igår, som inspirerad av tråden.

Det var två fristående album, som är vuxnare i sitt språk, och hur de är tecknade. Kvinnorna är ofta kurvigare och har större byst, och de visar mer hud, då och då.

Det första albumet var "Le groom vert-de-gris", och handlar om det ockuperade Bryssel. Albumet är fullt av historiska anspelningar som en annan inte hade en aning om. Man märker att det är vuxnare också av att folk faktiskt vekar dö.

sprofladdermus.jpg

Det andra heter "Le Maître des hosties noires". Här är man i Kongo, och där finns också diverse anspelningar på hur det var i Kongo strax efter andra världskriget, även om det inte är historiskt som så. Tyvärr förstod jag inte att albumet är andra delen av två, där det första heter "La Femme léopard". Det här albumet innehöll en del fraser som är något hårda, och om man är mycket ung är det kanske inget passande album. Exempelvis kallas en färgad för kokosnöt, brun på utsidan men vit inuti. Andra delar handlar om försoning på diverse olika sätt, och det är lätt att se albumet som delvis ett inlägg i någon form av diskussion om belgisk och kongolesisk kultur.

sprohostia.jpg

Båda två är gjorda av Yann och Schwarz

Det tredje heter "La Mort de Spirou", Spirous död. Yann är utbytt mot två som heter Abitan och Guerrive. Det är ett mer klassiskt äventyr som inte direkt vill säga något viktigt, men det kan ju bara vara bra. En kritik som har framförts mot vissa senare album, typ från 1990 och framåt, är att poängen med Spirou litegrann försvinner om det blir något realistiskt som tar upp för mycket av samhällsproblem, men sådana album skrevs delvis redan på 70-talet av Fournier, som tog upp miljö- och fredsfrågor.

De här albumen ingår i olika serier, med olika tema, så det är uppenbart att förlaget och serieskaparna har haft diskussioner om vad kan sälja, och valt att ge ut olika typer av album. År 2024 kom också en tredje serie med titeln, "Les aventures de Spirou et Fantasio Classique". Ett album har kommit ut vad jag vet och heter, "La Baie des cochons". Det är nya manusförfattare och tecknare igen. Clément Lemoine och Michaël Baril står för manus, och det är tecknat av en Elric. Det är väldigt mycket retro i bildspråket.

Jag har inte läst det.

sprogrisbukten.jpg

Att en serie förändras är lätt att förstå. Spirou är också snart 90 år, och inte död än. Det underlättar väl också att det förmodligen är förlaget som äger rättigheter och allt, och själva serietillverkarna jobbar på kontrakt.

[sveahk]

Jag växte upp med Franquins Spirou på 50- och 60-talet, hans stil, hans humor, hans Gaston, t.o.m. hans Marsupilami - så när Franquin slutade med Spirou-serien var det för mig också färdigt. Det blev i mina ögon inte lika bra tecknat, inte samma humor, inte samma finurliga stories.

Ungefär samma som med Carl Barks och Donald Duck. När Barks slutade rita ankan, och andra tog över, not the same thing, inte ens Don Rosa fick till det.

Hade i mina ögon varit bättre om Franquin hade kunnat behålla rättigheterna för figurerna han hjälpt till att skapa(vilket också skedde, men bara med Gaston och Marsupilami).

Nu tog förlaget, Dupuis var det väl, hand om serien och pressade ut album på löpande band - där titt som oftast kvaliteten blev lidande...åtminstone i mina ögon! Tja...om bara (serie)världen rättade sig efter mig!

Hans K

[koroshiya]

Det blev likadant för mig. När jag började högstadiet var det slut med Kalle Anka, Spirou och andra. Då hade jag redan läst det vi hade flera gånger. Det underlättade att ha en sju år äldre broder som gillade serier. Den sista Spirou jag läste var nog album 18 i Sverige eller 19. De heter "Det mystiska klostret" och "Tora Torapa" och kom ut 1980 och 1981.

Brorsans Kalle Anka & Co från slutet av 60-talet var i mitt tycke bättre än de jag själv köpte eller prenumererade på. De stora samlingsvolymerna med Joakim, Musse och Kalle tyckte jag mycket om. De var väl alla äldre äventyr. Trycket var bra i dem också.

Vissa serier har senare återutgivits i samlingsalbum. I mitt tycke är dock formatet inte alltid bra, om det är a4, och det känns som att trycket är sämre.

[CHJIMS]

Var det någon mer än jag som i fördigital tid trodde att Lucky Lukes äventyr var en amerikansk serie, eftersom den handlar om cowboys och utspelar sig i Vilda västern?

[Hans]

Jag är då hyfsat ung, född 1961. Tillbringade nästan ett år 1966-1967 i USA.
Och utsattes för:

https://marvel.geoffrich.net/year/1966

Och Batman m.m. så jag tror nog att jag redan som ung begrep att Tintin och Lucky Luke inte var från andra sidan Atlanten.

MVH

Hans