...Museet är som sagt stort, uppåt fyra timmar tar det säkert för en någorlunda god granskning av det visade. Jag väljer ett par objekt, ett par rum...
När chefen ombord på tyska SCHLESWIG-HOLSTEIN, Gustav Kleikamp, den 1 september släppte elden lös på den polska militärdepån på halvön Westerplatte utanför Danzig var det tänkt som en snabb erövring. Som vi vet blev det inte så. Den polska kommendanten Henrik Sucharsky besatte alla väl förberedda försvarsposter, och slog tillbaka angrepp efter angrepp.
Den första dagen gick över i den andra. Framåt kvällningen störtade ett 60-tal Junkers Ju-87B från Schlachtgeschwader 2 „Immelmann“ med ett helvetes oväsen ner mot de polska befästningarna och släppte sina 500, 250 och 50-kg bomber. Ett vakthus slogs ut, resten höll. Dagarna tre, fyra, fem och sex kom och gick förbi. Infanteriangrepp slogs åter och återigen tillbaka. Angrepp från två tyska torpedbåtar sprängde sönder betong och grävde djupa hål i försvararnas psyke.
Dag sju kom slutet... Befästningarna var sönderslagna, sårade utan vård, inget vatten, ingen mat, inget hopp. Major Sucharsky hängde ut den vita flaggan. 15 polska soldater hade dött, 26 sårades. Tyskarna förlorade över tre gånger så många.
Westerland-angreppet visas i utställningen i väggstora filmer - framför allt tyskfilmade, av naturliga skäl - och genom objekt som överlevt den tyska och sovjetiska ockupationen. Texten på de ackompanjerade skyltarna är inte storvulen högpatriotism...för att beskriva vad de polska soldaterna på Westerplatte fick genomleva - men skriven med stolta ord! Utanför museet
Alltid problematiskt tycker jag det där med orden hjältar och hjältedåd - men i detta sammanhanget högst adekvat! Inte ens den polska kulturministern - som tydligen väntade mycket länge med att besöka utställningen, om ens nu - skulle kunna ha något att anmärka där...
forts. följer
