På andra sidan vägen brinner det i gräset, och med uppåt fyrtio grader, torrt, torrt, gäller det att kväva det hela snabbt...vilket också sker.
För övrigt var det här i Sanandaj som vi för första och enda gången i Iran behövde betala vårt hotellrum i förskott - ingen förklaring varför, "det bara är så"...ok...
Vi tar bilen in till centrum, kaos överallt på gatorna, utom just där vi kör...konstigt nog. Tills en polis stoppar oss och vänligt förklarar att vi kör i en "taxi-lane"...

Musikintresserad som jag är hade jag fått nys om en kille som har en musik affär i Sanandaj och skulle vara haj på att bygga och spela den persiska s.k. "Tar lutan" (där Tar betyder sträng). Mycket riktigt, på Shohoda St. hittade vi honom, Khaledi, i full fart med att lära ut sina konster till tre flickor. Vi blev inbjudna i den lilla affären/verksta'n och till vår ära - tack för det - tog han fram sin luta och lät tonerna flöda. Det finns säkert de som tycker motsatsen, men spelet på Tar lutan anses vara bra för "huvudvärk, sömnlöshet och melankoli"


För den som är intresserad - här är en trevlig sida som visar hur man bygger det instrumentet.
http://inthegapbetween.free.fr/pierre/P ... ss_tar.pdf
...om musiken också är bra som ersättning för förlorade tänder, ja se, det förtäljer ej historien

forts.