Att utöva det äldsta yrket i Iran är som bekant inte att rekommendera - i bästa fall smisk, i värsta fall, ja, illa nog. Istället har de Nikah Mu'tah, där "Mut'ah är ett tidsbegränsat, religiöst giftermål inom shiamuslimsk tradition som står utanför den civila lagen." (Wiki).
Betyder att man och ogift kvinna ingår ett skriftligt eller muntligt avtal, som kan gälla från 15 minuter till 99 år. Så är de gifta på tid, kan göra sina saker och när tiden är förbrukad, hej då - skild är man och kvinna...
Fanns tydligen innan Islam kom och var mer tänkt för resande män och män i krig, men fungerar till dags dato, helt mullah-sanktionerad...
Tja, vad ska man säga till det...?
Inget, inget, inget - nu går vi vidare med ett par sista bilder från Teheran.
Schweiziska ambassaden i Teheran fanns innan 80-talet i södra delen av staden, litet och nothing to write home about. Efter revolutionen packade en hel del av de som inte ville bo kvar

Men när de "heligt uppbragta" medborgarna kommer hit för att demonstrera mot USA, är de fel på plats, Foreign Interest Section (=USA) som schweizarna tagit hand om sedan 1980 är annorstädes...
Ett par flickor på gång...
...och en trevlig kille som sålde mig ett par utmärkta Iran-skivor utan alltför mycket persisk pling och plong!
Ett modefönster som står på huvudet av någon anledning...en insiderprotest mot regimen?
Vi besökte sent på kvällen också Milad Tower, över 400 meter, sjätte högsta byggnaden i världen.
Komma upp kunde vi inte vid den sena timman, men den trevliga välkomstskylten vill jag ändå inte undanhålla skalmanbröderna...
Till slut en språkgrunka som jag nästan glömt - ordet "tack" sägs i storstaden sällan på farsi (som jag glömt vad det heter). Nej, det blir helt och enkelt franskt...merci! Varför vete gudarna...
forts.