Amund skrev:En underbar resa att få ta del av.
Jag tackar Skalmans egen Herodotos!
En
aning överdrivet
, men jag tackar för den smickrande liknelsen
...!
Apropå att vara hövlig - vi har under hela vår resa upplevt och tagit del av den normala iranska artigheten,
ta'arof. Vänlighet och respekt är a och o, att tacka nej betyder inte alltid...att man tackar nej - ja, i stort sett att man är lyhörd för medmänniskans språk och beteende. Möjligheter till missförstånd uppstår naturligtvis ....
...som när du med din bästa Polyglott-farsi frågar glassgubben, taxichauffören eller restaurang-ägaren hur mycket det kostar...och han svarar "ghabeli nadari". Du plockar fram ditt ficklexikon igen och får det till att betyda "det är så lite så" eller "det är inget" - ja, så bra tänker du och avlägsnar dig utan att betala - rörd av det generösa erbjudandet
Nej, truga lite hit och dit måste man...hövlighetens spel måste genomskådas
...även i detta land där vänlighet och diesel är nästan gratis...
...och nu var vi på väg att testa
ta'arof i privata sammanhang - inbjudna på kvällsmat till en iransk familj. Klädsel, tja, så mycket fanns inte att välja på efter tre veckor "on the road" - men slips är inte populärt i Iran, tack, tack...däremot ett par nytvättade strumpor är fördelaktigt. Present ja, inte för dyr, inte för billigt, det kan bli pinsamt - hederligt svenskt lagom är bra
...
I Irans större städer bor blott de s.k. privilegierade i villor, ett fåtal, glömmer vi dem för ögonblicket...flertalet bor i statliga flerfamiljshus, också vår familj P. Nära bergen i den nordliga delen av Tabriz - allt verkar tämligen nytt, grafitti saknas här, det luktar och ser rent ut...ett bestående intryck.
DSC04067-2.jpg
DSC04071-2.jpg
Fader P. arbetar på bank ("Med vad då?"-"Lån, framför allt bostadslån"), familjen bor på andra våningen i ett mindre flerfamiljshus - vi kunde inte klura ut om det var en tre- eller fyrrumslägenhet. Pappa, mamma och två barn...21 år, studerar IT på stadens uni och 16 år, high school. Den yngsta talar perfekt engelska som han lärt sig i en privatskola. Som de flesta i Irans nordvästra hörn tillhör de folkgruppen azerier, och talar förutom farsi även azerbajdzjanska, ett turkspråk tämligen nära turkietturkiskan.
Familjen samlad i vardagsrummet. Golvet täckt med, just det, persiska mattor...
DSC04075-2.jpg
Köket, mycket bra standard - samovaren i hörnet en arvedel.
DSC04074-2.jpg
...och mamman hade lagat mat hela dagen, en specialitet efter den andra - med namn som liksom maten gick in och försvann...
Dolma kände jag emellertid igen, små kåldolmar med olika fyllnader. Också köttbullar, större än våra, som de turkiska
kofta. Därtill soppa och annat - allt mycket gott kan tilläggas.
Vi satt på golvet naturligtvis...maten utbredd på en plastduk. Eftersom jag vid mötet i Shiraz tydligen, artig som jag är
, uttryckt min uppskattning för den iranska ölen,
ma'-osh-sha'ir, så var det aftonens dryck...
DSC04089-2.jpg
forts.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
.
- allt såg så sextiotalsmässigt sovjetiskt ut att man nästan glömde bort i vilket land och vilken tidsepok vi befann oss i...
- ja, det var ett glammande och tillropande och fotograferande utan ände...ja, ja 
!
) och håller en 3-4-årig flicka halvvägs ut genom främre sidorutan - under ändlöst långa minuter...oj, oj, oj...vi kör förbi och hoppas på det bästa!