Restaurant Bäckahästen

[Sandhero]

Fick ta del av currahees utomordentliga sammanställning av intressanta Stockholmsadresser i annan tråd, och har plockat ut sådant som jag hinner med inom rimligt avstånd. Det här med restaurant Bäckahästen fångade mitt intresse i listan. Har sökt djupare information utan större framgång, där fanns en länk i ytterligare en annan tråd - men den fungerade tyvärr inte längre.

Vem berättar mer om Bäckahästen? Nazi-hangout med kråka, grävling och knorrhane på menyn?

[Sandhero]

Här är ett foto på byggnaden vid Hamngatan 2. Enligt dagens e-telefonkatalog skulle där ligga en restauant/nattklubb med namnet "Rose", men på platsen syntes i stället bar/nattklubb "Fou" samt Melanders blommor, till höger - utanför bild. Port/Ingång (svart till färgen) nummer 2 ligger mellan de båda.

Skulle vara roligt att läsa sig till mer om dåtidens ställe. Någon med lästips?

[lampros]

Generellt om krogar så byter de namn/regi/inriktning ofta. Cirka tre år för ett koncept är vanligt för storstadskrogar.

Annars var det ju intressant att det fortfarande var krog i detta hus, alltså en kontinuitet från Bäckahästen till idag. Inte helt ovanligt, men dock.

[Solkungen]

Besökte Bäckahästen 2001 men tror de bytte namn rätt snart därefter. Inriktning, ägare även lokal och hus kan ju ha bytts otaliga gånger dessförinnan men kanske huset och adressen är detsamma i alla år i det här fallet?

[lampros]

Vissa krogar har förstås lång livslängd, längre än tre år. Som Stockholmskrogarna Tennstopet. Zum Franzikaner och KB. Kanske hör Bäckahästen också till de långlivade, det är fullt möjligt.

Kanske om man frågar på forumet Flashback får man svar. Typ i kategorin restaurang. Eller i historia. (På wikipedia står det bara om den mytiska bäckahästen.)

[Psilander]

Dagens Bäckahästen ligger vid Hötorget och har inte mycket med klassiska Bäckahästen att göra. Lokalen som en gång hyste Bäckahästen på Hamngatan har ganska dåligt rykte pga stök mm och brukar med jämna mellanrum få sitt tillstånd indraget. Den aldrig under min krogtid dvs 90-00 tal hetat Bäckahästen.

Klassiska Stockholmskrogar som lever än är ju tex
Sturehof
Operakällaren
KB
Riche
Teatergrillen
Gyllene Freden
Zum Frassikaner

En annan klassiker som sakta tynat bort sedan sina glansdagar på 30-70 tal är Restaurang Catelain på Stor Kyrkobrinken som sakta tynat bort för att sluta som ett hak för lövbit och storstark med inplastad meny.... Den en gång stolta resturang där Tore Wretman började.

[CvD]

En annan klassiker som sakta tynat bort sedan sina glansdagar på 30-70 tal är Restaurang Catelain på Stor Kyrkobrinken som sakta tynat bort för att sluta som ett hak för lövbit och storstark med inplastad meny.... Den en gång stolta resturang där Tore Wretman började.

Hmm, undrar om inte jag har en kokbok från Catelain från 70-talet hemma. Om jag inte missminner mig så står det att Gustaf V eller möjligen Gustav VI Adolf brukade äta där, tror regeringen brukade äta där efter regeringkonseljen också. Brukar alltid undra varför jag aldrig hört talas om stället innan jag köpte boken, men det kan ju förklara saken.

/CvD

[Donkeyman]

I min ungdom på 1960- och 70-talen så frekventerade jag den "gamla" Bäckahästen vid flera tillfällen. Den gången var det en klassisk restaurang som gav intryck av att ha funnits i ganska många år. Men som skrivits tidigare så har det varit många koncept i de lokalerna sedan den gången. Varav de flesta nog har haft betydligt lägre ambitionsnivå.

Så nämner man gamla ärevördiga "Cattelin" (tror jag det stavades utan att vara säker). Även där gjorde jag ett och annat besök liksom på "La Ronde" som ju var tillhåll för högre politiker och ämbetsmän i bekväm närhet av Riksdagen. Men alla de här tre krogarna hade i grunden ambitioner som gjorde dem lite för dyra för den unge "Donkeyman". Därav blev det att han hellre frekventerade ett batteri av något enklare, men likväl bra ställen. Några finns kvar än i dag med liknande koncept. Till exempel "Löwenbräu", "Zum Franciskaner", "Tennstopet", "Kvarnen", "Gröna Jägaren" och "Pelikan". Men merparten har ändrat koncept eller helt och hållet försvunnit.

Men Donkeyman har ett bestående minne från "La Ronde". Vi var fem stycken 16-åringar som klädde upp oss i mörk kostym, slirre och vattenkammat hår. Så trädde vi in på sagda etablissemang och hoppades att bli serverade starka drycker. Även om vi inte räknade med att "passera nålsögat". Hur som helst - först leddes vi in i ett avlägset hörn av lokalen, sedan försågs vi med matsedlar men den stora triumfen kom när Hovmästaren frågade "Vill herrarna ha en drink medan ni läser matsedeln". Gissa om herrarna ville det. Det var den stora triumfen när vi där och då trädde in i de "vuxnas" värld. Första gången vi blev serverade på krogen. Oj, oj, oj. Gänget levde länge på den grejen. Och Donkeyman har inte glömt den än i dag trots att det gått nära 50 år sedan dess.

Vi hade räknat ut att det var betydligt enklare att få "servering" på dyra krogar klädd och utrustad för sådan än om man gick på enklare bulor som passade bättre till ungdomars plånbok. Och som dessutom passade vår sociala situation bättre.

[LasseMaja]

Till exempel "Löwenbräu", "Zum Franciskaner", "Tennstopet", "Kvarnen", "Gröna Jägaren" och "Pelikan". Men merparten har ändrat koncept eller helt och hållet försvunnit.

Gröna Jägaren och Kvarnen var ganska hejdlösa ställen när det begav sig. (80-talet)

Besökte även restaurang Kaos och Engelen i gamla stan, bägge ganska anrika ställen som varit med ett tag.

[Blixten]

Bäckahästen var i början av nittitalet dit som studenter som var något äldre och något mer försigkomna än undertecknad begav sig för att ragga det som numer betecknas som MILFar har jag ett minne av.

[Psilander]

En annan klassiker som sakta tynat bort sedan sina glansdagar på 30-70 tal är Restaurang Catelain på Stor Kyrkobrinken som sakta tynat bort för att sluta som ett hak för lövbit och storstark med inplastad meny.... Den en gång stolta resturang där Tore Wretman började.

Hmm, undrar om inte jag har en kokbok från Catelain från 70-talet hemma. Om jag inte missminner mig så står det att Gustaf V eller möjligen Gustav VI Adolf brukade äta där, tror regeringen brukade äta där efter regeringkonseljen också. Brukar alltid undra varför jag aldrig hört talas om stället innan jag köpte boken, men det kan ju förklara saken.

/CvD

Har nog den ovkså, om det är Tore Wretmans

[Kjell G Bränge]

Bäckahästen, när den låg på Hamngatan, är en del av min nöjeshistoria på 1970-talet och dico-kulturen var ny i Sverige. Vid den tiden var det antingen discoteken Hayate Café i ABF-huset Sveavägen eller Big Brother Drottning Kristinas väg/Grev Turegatan som gällde.
Men sedan behövde man alltid lite omväxling mellan dessa två. Mestadels blev det Bäckahästen, Hamngatan, som gällde. Jag vill minnas att baren var i gatuplanet. Och själva discoteket en trappa upp. Vad jag minns kunde det gå hyffsat "vilt" till. Men inte på det sätt som är i dagens nöjesliv. På den tiden, 1970-tal, kunde man och det stora flertalet sköta sig. Även fast det gick vilt till.
Synd att Bäckahästen på för mig "sin riktiga adress" var tvungen att stänga. Kommer inte ihåg anledningen till varför.
Var en gång på Bäckahästen vid ett tillfälle när den var inrymd i lokarena för "SämreHerrarsTillhåll", S.H.T.-lokalen på Kunsgatan. Då var det bara i stort sett en lunchrestaurant. Synd för ett sådant ställe med anor när den låg på Hamngatan 2.

Sedan finns det tråkigt nog flera andra ställen från 1970-/1980-tal som försvunnit eller tappat sin forna glans.

[Stellan Bojerud]

Tennstopet och Löwenbräu har ju flyttat från Klara till Fridhemsplan respektive Odenplan (Dalagatan). Gammal mops minns ännu de gamla vattenhållen. Så även La Ronde med Whisky sour för 3 kronor. Starköl på "Löwet" för 85 öre.

[Klipspringer]

Den f.d. franska krogen på Storkyrkobrinken hette Cattelin och inget annat. Den öppnades 1922 av en fransman med samma namn. När jag arbetade i Kanslihusannexet i början av 60-talet åt vi ofta på Cattelin tvärs över gatan, särskilt om det skulle vara en finare lunch med inbjudna gäster. Populära rätter var "Oxfilé provençal" och "Biff à la Rydberg". I senare tider förföll restaurangen totalt och är nu nedlagd sedan några år.

Men i vissa kretsar är Cattelin mest känd från inledningen till Stieg Trenters Farlig Fåfänga från 1944. Inledningsraderna är klassiska. Den unge men redan framgångsrike fotograf Friberg sitter på Cattelin: : "-Har ni sniglar? frågade jag. - Nej, sade servitrisen. Sniglarna kommer inte förrän i början av juni. Men vi har kalvhjärna i dag. Det tycker ju herr Friberg om."

Senare skriver Trenter: "Jag hade alltid trivts bra på Cattelin. Restaurangen var inte bara fransk till namnet och till maten. Det var först och främst atmosfären som var gallisk." Och han berättar om alla journalister, skådespelare och diplomater bland gästerna.

Jag är helt ny på detta forum och vet inte om det är tillåtet att länka men jag chansar och hänvisar till ett alldeles nyskrivet inlägg på min blogg som handlar litet om 60-talet SARA-krogar i Stockholm: I SARA-krogens värme

[Stellan Bojerud]

Intressant! Tråkigt. Jag trodde Cattelin fanns kvar. Har många goda måltider där i minnet.
På 1980-talet var jag vakthavande major hos HM Konungen och brukade avsluta varje tjänstgöringsperiod tillsammans med familjen på just Cattelin.

Chefen Garnisonsavdelningen på Slottet lät på 1990-talet inrätta en VIP-matsal. Dit hämtades mat från Cattelin och en servitör från den restaurangen skötte det hela. Högsta beröm!